Fiskmjöl som används till foder i Europa och USA tillverkas framförallt i Peru, Chile, USA, Danmark, Norge och Island. Den fisk som används för tillverkning av fiskmjöl i dessa områden är anchoveta i Peru och Chile, menhaden i USA, skarpsill (brisling), tobis, blåvitling, vitlinglyra (sperling) och östersjösill i Danmark, blåvitling, vitlinglyra (øyepål), skarpsill (brisling), tobis, taggmakrill (hästmakrill) och lodda i Norge, blåvitling och lodda på Island. Dessutom användes fiskrens i alla de nämnda länderna. I de nordiska länderna handlar det framförallt om sillrens.
I Europa som helhet används ungefär lika mycket fiskrens (54% år 2015) som färsk fisk. Internationellt står fiskrens för 21% av fiskmjölsproduktionen (2015). Ansjovis/anchoveta stod samma år för 40%, tobis (sandeel) 9% (varierar kraftigt mellan olika år), skarpsill (sprat) 8% och menhaden 8%. 2013 användes 5% lodda (varierar mycket kraftigt mellan olika år) och 1 % blåvitling.
Inget av de fisken som nämnts ovan är dåligt förvaltat och inget av dessa fisken är ohållbart.
Att sill i Östersjön används till fiskmjöl beror på att sillen inte går att sälja som mat då folk tror att det är för mycket dioxin i den. Sen flera år tillbaka gäller inte det längre för sill från egentliga Östersjön, men Livsmedelsverket har inte ändrat sin rekommendationer. Det märkliga är att om samma sill (WBSS, Rügensill), ett av de sillbestånd som finns i Östersjön, fiskas i Skagerak eller Kattegatt finns inga restriktioner. Fiskmjöl tillverkat i Danmark av sill från Östersjön innehåller mindre dioxin än den färska sillen. Detta då processen gör det möjligt att skilja bort dioxin. fet fisk innehåller dock generellt mer dioxin än andra livsmedel så det är inte märkligt om foder tillverkat med fiskmjöl som ingrediens har högre halter av dioxin än annat foder. Men halterna är inte över gränsvärdena och inte hälsofarliga. Inte heller i ekologiska ägg.
Det är alltså fel när det i DN står att det inte går att säga om fisket är hållbart eller inte. Även om fiskmjölet inte är spårbart kommer det från hållbart fiske. Det kan slås fast ganska enkelt. Det finns i princip inget industrifiske (fiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja) med koppling till Europa som inte är okej. Någon rovdrift som en bonde hävdar i DN förekommer inte. Fisket i Västafrika (Mauretanien, Västsahara och Marocko) efter sardiner, sardineller och hästmakrill för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kan dock ifrågasättas. Men det står för en marginell del av det fiskmjöl som används som foder i Europa. Och inte ens när det gäller det fisket har jag sett några larm om överfiske och utfiskning.
