Huvuddelen av det riktade industrifisket för tillverkning av fiskolja och fiskmjöl sker i Chile och Peru, Västeuropa, utanför Västafrika samt Indien och Sydostasien. Förutom i Asien och i vissa afrikanska länder är industrifisket välkontrollerat och långsiktig hållbart och sker dessutom på ett klimatmässigt och miljömässigt bra sätt.
Men framförallt i Asien är det annorlunda vilket visas i en rapport som producerats av en NGO-organisation vid namn Changing Markets Foundation. De som grundat organisationen har dock tidigare arbetat för Greenpeace och de flest andra som arbetar för den har aldrig haft nåt riktig jobb utan bara arbetat för olika NGO-organisationer och projekt. Det saknar alltså grundläggande kunskaper om vanligt folks livsvillkor vilket är problematiskt när de gör sina rapporter. Därför måste deras rapport också tas med en stora nypa salt.
Men i rapporten konstateras att fisket i Indien, Vietnam och Gambia i praktiken är helt okontrollerat och oreglerat fiske vilket innebär att det troligen också förekommer olagligt fiske och orapporterat fiske, dvs det som kallas IUU-fiske.
I fallet Vietnam konstateras att så också är fallet liskoma tt fabrikerna orsdkar omfattande miljöförstöring. Fiskmjöl och fiskolja från Vietnam hamnar hos räkodlingsföretag i Thailand, Vietnam och andra länder liksom hos företag som odlar pangasius. Att köpa pangasius och räkor från Vietnam och Thailand innebär med stor sannolikhet att IUU-fiske gynnas. Det gäller även väletablerade varumärken som Heiploeg som köper mycket räka från det vietnamesiska företaget räkodlingsföretaget Minh Phu. Heiploeg ägs av det stora nederländska fiskeriföretaget Parlevliet & Van der Plas.
I Gambia uppger rapporten att fiskmjölsfabrikerna innebär et kraftigt överfiske och att matfisk används till fiskmjöl. Fiskmjölet och fiskoljan säljs i huvudsak till Vietnam för vidare export till Kina. Gambia kan inte exportera direkt då de inte uppfyller de krav på livsmedelssäkerhet Kina ställer. En del av fiskoljan och fiskmjölet används för mänsklig konsumtion och det finn ingen ordentlig kontroll av produkterna i Gambia och de kan därför innehålla gifter med mera. Delar av exporten var olaglig och kan fortfarande vara det. Även från Senegal, Mauretanien och Angola ska sådan illegal export till Kina förekomma.
Det indiska fisket till fiskmjölsindustrin innebär ett kraftigt överfiske, fiske av arter som inte borde fiskas, fiske av fisk som borde användas till mat med mera. Precis som i Vietnam är yrkesfiskarna beroende av lån från fiskmjölsföretagen vilket innebär fastlåsning till en enda köpare och dålig betalning. Detta bidrar kraftigt till överfiske och miljöfientliga fiskemetoder såväl som olagligt, oreglerat och orapporterat fiske (IUU-fiske).
Fiskmjölet från Indien används främst i indiska räkodlingar men säljs också till bl.a. fodertillverkare Skretting (Nutreco), Mitsubishi Corporation, Godrej Agrovet Limited, Cargill India Pvt. Ltd, Uni-President Feeds, Toyota Tsusho Corporation, CP Aquaculture India Pvt Ltd (part of Thai multinational Charoen Pokphand Group) och Grobest Feeds. Räkor odlade i Indien bör inte heller köpas då det innebär ett stöd till IUU-fiske och miljöförstöring på samma sätt som i Vietnam.
Dessutom tittar rapporten på var olika fodertillverkare får sina råvaror från när det gäller fler länder i västra Afrika såsom Mauretanien, Marocko och Västsahara (ockuperat av Marocko). Sålunda köper norska Ewos (Cargill) och Skretting (Nutreco) samt danska Biomar från danska Triple Nine som köper från Mauretanien. Biomar köper också från Gambia och Västsahara (via Olvea) och Skretting köper från flera tillverkar av fiskmjöl och fiskolja i Indien via flera olika indiska och japanska företag liksom från Vietnam och direkt från Mauretanien. Norsk Mowi köper från Marocko och Mauretanien.
Ewos levererar sedan till Scottish Salmon, Lerøy Seafood (ägs av Austevoll Seafood), Biomar till Scottish Seafarms, Grieg Seafood, Lerøy Seafood, Cermaq (Mitsubishi) och Milarex, Skretting till Lerøy och Milarex samt Mowi till sina egna odlingar och till Kritsen.
Vid köp av odlad lax från Norge ges inget stöd till IUU-fiske om foder från Skretting inte använts. Det är dock omöjligt att veta om sådant foder använts eller inte. Odlad lax är i vilket fall som helst mycket bättre än att köpa odlade räkor eller odlad pangasius från Indien eller Sydostasien. Ännu bättre är att äta sill, skarpsill, ansjovis, sardiner och hästmakrill (taggmakrill) direkt. Det är också bättre att köpa räkor eller kräftor fångade i Skagerak av nordiska fiskare än odlade räkor. Huvuddelen av fiskmjölet som används till foder för odlad lax i Europa inklusive Norge är tillverkat av fisk som fångats i hållbart, miljö- och klimatvänligt fiske i Östersjön, Kattegatt, Skagerak, Nordsjön, Norska havet och Nordatlanten.
Inte bara TripleNine köper fiskmjöl och fiskolja från Mauretanien och Marocko, det gör också danska FF Skagen och norska Pelagia.
