Marockos fiskeprogram och svenska fiskare

Staten Marocko utformade 2004 ett program för att skapa ett hållbart och ekonomiskt bärkraftigt fiske utanför sina kuster. Detta program omfattar även det som den marockanska staten kallar södra Marocko, dvs det ockuperade Västsahara. Fiskeprogrammet är en del av en större utvecklingsplan där även jordbruksutveckling, gruvindustri och annat finns med. Planen förnyades så sent som 2009.

För fisket gäller att man vill utveckla ett småskaligt fiske som ger arbete i land. De stora europeiska fabrikstrålarna som tidigare fiskade i marockanska vatten på grund av avtalet med EU är alltså inte vad den marockanska staten vill ha. Det marockanska fisket har haft svårt att försörja Marockos invånare med fisk och det är anledningen till att den marockanska staten inledde fiskeprogrammet:

Total annual value-at-landing of Morocco’s fish catch is about $832 million, making fishing one of the most important industries in the country. Despite this volume, Morocco is unable to satisfy current domestic demand for quality fish. Demand is expected to increase, driven by an expanding tourist sector and expected growth in domestic fish consumption, which is currently well below Morocco’s neighbors.

Due to inadequate coastal landing sites and port infrastructure, lack of unbroken cold chain from sea to consumer, weak integrity of the value chain, limited access to open markets, and insufficient training for fishers and their cooperatives, small-scale fisheries remains the most undeveloped segment of Morocco’s fishing sector.

The Small-Scale Fisheries Project targets the transformation of the small-scale fisheries sector by modernizing the means of catching, storing, and marketing fish, thereby improving the quality of the catch, maintaining the value chain, and increasing fishers’ access to both local and export markets. MCC funding will be used to construct up to 20 fish landing sites (“PDAs”) along both coasts, and to construct or upgrade fishers’ facilities in up to 13 major ports; build or re-build up to 6 modern wholesale markets in selected cities and provide technical assistance and training required to ensure proper management; and to partially fund the acquisition of fresh-fish transportation equipment by mobile fish vendors, together with associated technical assistance and training.

Det är ett bra program. Problemet är att det också omfattar ett territorium som lagligen inte är Marockos. En del av programmet kom till för att det lokal bläckfiskfisket slogs ut kring år 2000. Fram till dess hade Marocko dock redan byggt ut hamnar och annat för att ta emot ökade mängder av fångad fisk. Bland de hamnar som byggdes märks Tan Tan i södra Marocko och Laayoun i norra Västsahara. Även de lokala små beredningsfabriker som berett bläckfisken slogs ut. Den marockanska staten vill de bereda arbetstillfällen i fabrikerna och på sjön i form av annat fiske. Någon expertis fanns inte tillhands lokalt. Även om inget program fanns på den tiden så erbjöds svenska fiskare att komma ner och fiska. Några som gjorde det var båtarna GG 205 Ganthi (Ove Ahlström) och GG 505 Polar (Bryngeld).

Flera svenska fiskeriföretag och fiskare  slöt under åren 2004-2006 avtal med marockanska staten om att hyr ut fiskebåtar samt utbilda marockanska fiskare. Under åren 2005 och 2006 fiskade sålunda GG 205 Ganthi (Ove Ahlström) och GG 270 Nordic (familjen Kjellberg) på sådana avtal. Dessa båtar hade tidigare deltagit i svenskt fiske och hade alla nödvändiga tillstånd. Ibland så fiskade man också själv i början, numera så är det nästan alltid uthyrning av båtar och delar av besättningen som gäller. Båtarna ägs idag ofta av bolag i andra länder som Marocko, Belize, Cook Islands, Comorerna osv.

Ofta ägs dessa företag av de svenskar som tidigare ägt aktuell fiskebåt i Sverige. Detta gällde exempelvis för de svenska fiskebåtarna Aldo (Ove Ahlström) och Nordic IV (familjen Kjellberg) från 2008. Två fiskebåtar som aldrig deltagit i svenska fiske. Innan dess ägdes de av svenska bolag.  Något som visats i den rättegång mot två fiskare för illegalt fiske som just nu pågår i Göteborg. Sannolikt ser det fortfarande ut på det sättet, men det finns inga belägg eller bevis för att det är så. Det har också framgått att de svenska fiskarna ser på sig själva som en slags fiskerikonsulter och experter. Framförallt vad det gäller partrålning, dvs när två båtar gemensamt drar en pelagisk trål, flyttrål. En fiskemetod som lämpar sig väl för fisket utanför Marockos och Västsaharas kust och som är kostnadseffektiv.

Enligt fiskare som deltar i fisket som uthyrd personal eller som båtuthyrare så innebär den fångst som en 800-1000 tons trålare kan land totalt omkring 400 arbetstillfällen. Jag tycker det låter något högt räknat, men har inte direkt några möjligheter att kolla upp det hela. Huvuddelen av de anställda ombord på fiskebåtarna är från Marocko och Västsahara och alla är män. I fiskberedningsfabrikerna är det i stort sett bara lokalt anställda och de flesta uppges vara kvinnor.

De uthyrda fiskebåtarna, båtarnas ägare etc äger ingen kvoter i marockanska vatten. Endast marockaner har laglig rätt att inneha fiskekvoter i dessa vatten. Detta innebär att de utländska fartyg som fiskar därnere måste ha avtal med marockanska ägare av fiskekvoter. I rättegången mot de svenska fiskarna har det framgått att många kvotägare i Marocko har mycket små kvoter och att man därför slagit sig samman i en slags kooperativ, ofta organiserade i vad vi skulle kalla enkla bolag.

Två sådana bolag har nämnts under rättegången i Göteborg, Dak Group och Frigroup.  Dessa två samarbetar med bolaget Atlas Pelagic som förmodligen kontrolleras av Sliman Derhem och familjen Kabbage. Atlas Pelagic förvaltar både sina egna fiskekvoter såväl som kvoter som tillhör samarbetspartners. Men mer om det i ett annat inlägg. Atlas Pelagic är det bolag som chartrat/hyrt Aldo och Nordic IV under åren 2007-2008 och som hyrde/chartrade den äldre båten Nordic 2005-2006.

De svenska fisket har i huvudsak bedrivits utanför Västasahara och fisken har landats i Dakhlas relativt nybyggda fiskehamn i Västsahara. Så ser det även ut idag för de tidigare svenska båtar som fiskar utanför kusten i Västsahara. Dakhlas fiskehamn är vad jag förstår en del av Marockos fiskeriprogram. Tan Tan och Layyoun tycks helt sakna betydelse medan fiskebåtar ibland syns till i Agadir och spanska Las Palmas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Marocko, Västsahara, Aldo, Nordic IV, Nordic, Fiskeriföretag, Bemanning, Uthyrning, Fiskeri AB Ganthi, Fiskeri AB Nordic, Dak Group, Ahlström, Ove Ahlström, Kjellberg, Lennart Kjellberg, Atlas Pelagic, Slimane Derhem, Kabbage, Dakhla, Laayoun, TanTan, Fiske, Ekonomi, Samhälle, Politik

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.