Bottentrålning kan inte förbjudas

Inlägg nr 13 av 14 i serien Miljö och fiske

Naturskyddsföreningen har lagt fram en rapport om den svenska havsmiljön. Rapporten presenteras i en debattartikel av ordföranden Mikael Karlsson i Svenska Dagbladet. Rapporten mynnar i ett antal förslag som Naturskyddsföreningen tycker ska genomföras av Sverige:

1. Fiskemetoder.

Det är fullt möjligt för Sverige att inom landet fördela fiskekvoter med företräde för dem som fiskar med minst miljöpåverkan, exempelvis med minst bifångst. Sverige kan också välja att stoppa allt fiske på den utrotningshotade ålen, såsom Irland redan gjort. Det skulle gynna arten och alla som vill fiska eller äta ål i framtiden. När det gäller fångstmetoder kan Sverige förbjuda bottentrålning, som förstör havsbottnarna och minskar rikedomen i haven, och i förlängningen därmed även fiskemöjligheterna. Dagens regler mot bottentrålning är fulla av kryphål och gäller bara en liten del av havsmiljön.

2. Stärk strandskyddet på västkusten och i skärgården.

Medan strandskyddets räckvidd debatteras för insjöar i glesbygd är det få som försvarar att de sista stränderna längs västkusten och i populära skärgårdar exploateras. De senaste årens reformer har inte alls stärkt strandskyddet i hårt exploaterade områden. Därför behöver strandskyddet skärpas där frilufts- och naturvärdena är höga och exploateringstrycket högt. Allemansrätten måste värnas vid kusterna.

3. Inrätta marina reservat.

Sverige har skyddat endast 6 procent av den ekonomiska zonen, klart mindre än exempelvis Storbritannien, Tyskland och Nederländerna. Sverige har också valt att inte reglera fisket, det största ingreppet i ett marint ekosystem, i de skyddade områdena. Det strider mot EU-rätten. Inte ens den enda svenska marina nationalparken – Kosterhavet – är skonad från bottentrålning. Här finns inte bara goda möjligheter till svenska beslut – sådana krävs faktiskt enligt internationella överenskommelser. Fler marina reservat skulle inte bara skydda havets rikedom utan även gynna fisket, eftersom reservaten är skyddszoner för lek och uppväxt av matfiskar.

4. Återställ stödet till havsmiljöarbetet.

Under ett antal år har regeringen satsat på havsmiljön vilket lett till goda resultat, med bland annat nya giftfria båtbottentvättar och lokala projekt för att minska övergödningen. Men förra årets historiskt stora nedskärning har gjort att mycket av arbetet, inklusive den nya Havs- och vattenmyndighetens etablering, har gått i stå. För en effektiv havspolitik krävs pengar till effektiv styrning och åtgärder. Nedskärning måste vändas till en ökning igen.

5. Inför avgift på tvåtaktare som rabatterar fyrtaktare.

Även båtmotorernas spridning av miljögifter i form av läckande bensin kan motverkas nationellt. En tvåtaktare släpper ut en tredjedel av bränslet oförbränt, ofta i grunda områden och under djurlivets känsligaste period. Med avgifter på tvåtaktare som finansierar rabatter på fyrtaktare och elmotorer kan utvecklingen snabbt styras åt rätt håll. På samma sätt bör den klart mindre problematiska alkylatbensinen gynnas ekonomiskt.

Få saker berör och oroar svenska väljare lika mycket som situationen i våra hav. Våra förslag kostar lite att genomföra och betalar sig i form av både friskare hav och stöd till de politiker som tar den oron på allvar.

Nä det gäller fiske och fiskemetoder så bör självklart allt fiske av ål stoppas. Vidare bör fiskemetoder som ger liten bifångst och som inte förstör bottnar gynnas. Att helt förbjuda bottentrålning låter sid däremot knappast göras.

Det ekonomiskt viktigaste fisket i Sverige är räkfisket och för många kustfiskare så är kräftfisket också av stor betydelse. Även torskfisket, som i huvudsak bedrivs i Östersjön, har stor ekonomisk betydelse. Detta, liksom fiske av plattfisk, sker i huvudsak med bottentrål. Räkfiskare och kräftfiskare är i huvudsak fiskare som har små båtar och som fiskar relativ nära Sveriges kuster även om det också finns ett antal lite större båtar.

Att förbjuda bottentrål skulle slå hårt mot det kustnära fisket och innebära ett ekonomisk avbräck för många på västkusten såväl som en avgörande förändring av socialt liv och kultur. Det är inte genomförbart.

Bottentrålning

Bottentrålning som den skulle kunna se ut. Skiss av trål med kamera. Grafik: CRISP Havforskningsinstituttet

Däremot är det genomförbart att gynna fiskemetoder som är mindre skadliga som burfiske av kräfta, ristförsedda bottentrålar och snurrevad. För det råder inget tvivel om att bottentrålar skadar bottnar. Dessutom kan bottentrålningens skadliga inverkan minskas (se skissen ovan) , framförallt vid torskfiske. Det finns också andra metoder, som dragnot (flyschooter) och tvillingtrål som anses mindre skadlig än traditionell bottentrålning. Den mest skadliga formen av bottentrålning, så kallad bomtrålning förekommer inte i Sverige. Att förbjuda bottentrålning i marina reservat är också en åtgärd på en nivå som inte borde innebär alltför stora konsekvenser för lokalbefolkningen.

Resten av förslagen har jag inga egentliga invändningar mot. Stärkt strandskydd längs kusten är bra, men samtidigt anser jag att sjöbodar i tätorter måste kunna användas till annat än som förvaringsplats för fiskeutrustning och båtgrejer. Idag finns inte det behov av sjöbodar som en gång fanns och det är idiotiskt att låta byggnader stå tomma bara på grund av ren nostalgi.

Intressant?
Media: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6SR1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Ursprungligen publicerat på Svensson-bloggen.

Serienavigation<< Fiskenät en fara för sjöfågelDagens svenska fiske och bränslesubventioner >>
Advertisements