Greenpeace och det danska fisket

I mitt tidigare inlägg om Greenpeace och svenska fisket avslutade jag med att Greenpeace ofta är mot införande av individuella överförbara kvoter (ITQ) eller som det också heter överförbara fiskerättigheter (TFC). Ett typexempel på hur Greenpeace argumenterar kan vi se hos danska Greenpeace där Hanne Lyng Winter skriver:

Der er i dansk fiskeri indenfor få år sket en enorm koncentration af de danske fiskekvoter i større og færre havne, og på større og færre fartøjer, der ejes af stadig færre folk. I dag fanges 90 % af fiskene i de danske kvoter af 105 fartøjer, og mange mindre fiskerihavne er lukkede.

Grunden til den enorme koncentration skyldes primært indførslen af omsættelige kvoter. Når fiskekvoter gives til det enkelte fartøj, og ejeren efterfølgende kan sælge dem til andre fiskere, er der tale om omsættelighed.

I Danmark har fiskerne fået rettighederne til fisken kvit og frit. Nogle fiskere har valgt at sælge deres rettigheder og gå ud af fiskeriet. Andre har valgt at tage lån i banken og købe kvoter op eller blive i fiskeriet med de kvoter, de havde.

Måden, systemet er bygget op på, betyder, at samfundet forærer fiskene i havet til dem, der har mest kapital i ryggen og ikke til de fiskere, der fisker mest bæredygtigt, eller de fiskere, der sikrer flest arbejdspladser lokalt. Når fiskeriet samles på færre hænder og i færre havne, kan færre mennesker tjene penge på fiskeriet. Omsættelige kvoter har da også ført til et tab af arbejdspladser både i det direkte fiskeri men også den følgeindustri, der ligger på en aktiv fiskerihavn.

Vad Greenpeaceföreträdare i allmänhet glömmer att säga och skriva är att de flesta länder i 20 år eller mer försökt minska fisketrycket, överfisket, överkapaciteten och fiskeflottorna. Allt har misslyckats intill dess individuella överförbara kvoter (ITQ) infördes. Först då minskade fiskeflottorna och överkapaciteten. ITQ har i verkligheten visat sig vara den enda metod som fungerar. Men det låtsas Greenpeace inte om samtidigt som de hela tiden kräver minskad fiskerikapacitet. Det är ett märkligt agerande. De vill att fisket ska minska, men går emot den enda metod som får det till resultat.

Inte heller finns det med nödvändighet en motsättning mellan kapitalstarka fiskare och ekologiskt hållbart fiske. I det pelagiska fisket där koncentrationen i Danmark gått längst och 9 båtar totalt dominerar fisket och kvotägandet är i stort sett allt sillfiske och makrillfiske som de stora båtarna med kapitalstarka ägare ägnar sig att betrakta som hållbart och miljömässigt okej.

Bottentrålning

Bottentrålning

Samtidigt så är det så att småskaligt fiske ofta bedrivs med bottentrål i känsliga områden och därmed är betydligt mer skadligt för havsmiljön än det mycket storskaliga pelagiska utsjöfisket. Exempelvis var det små trålare som fiskade med bottentrål inom förbjudet området i Kattegatt. Inte heller är det så att backefiske (linfiske, långrev) per automatik är bättre än bottentrål. I backefisket är det relativt vanligt med fåglar som bifångst och brister i redovisningen i det svenska torskfisket med backor i Östersjön ledde till att detta förlorade sin miljömärkning ett tag med fisket med bottentrål fick behålla den.

ITQ är dock inte utan problem. Koncentration till färre båtar/fiskare är ett faktum. För att skydda småskaligt kustfiske kan det därför vara vettigt att det har sitt eget kvotsystem och sin egen förvaltning skiljd från utsjöfiskets individuella överförbara kvoter.  Andelen av den totala kvoten som en fiskare/rättighetsinnehavare har bör begränsas. I Sverige och Danmark gäller idag 10%. Det bör också finnas regler för när en fiskerättsinnehavare kan bli av med rättighet liksom vissa tidsbegränsningar som det i vissa fall numera finns i Norge.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • josef

    Kan inte alls förstå att du stödjer ITQ faktiskt. Gynnar endast de kapitalstarka och tar bort diversitet. Skapar även risker för bestånd.

    Tänk dig att vi har en gigantisk notbåt och ett stim med fisk med en speciell genetisk uppsättning som den gigantiska båten köpt upp rättigheterna på. Därefter fiskar notbåten upp hela stimet och tar mer eller mindre hela kvot sin på en speciell plats och på ett speciellt tillfälle. En påtaglig risk för att utrota småstammar och raser. Jag vet inte om det stämmer, men folk har sagt till mig att det fanns sommarlekande sill i trakterna kring smögen förr, något sådant jag tänker mig. Låt oss anta att det finns någon form av skillnad på torsk kvar i Skagerack. I stället för att vi har fiskat lite här och där, så kommer nu helt plötsligt en gigantisk båt som snart skall vara i Östersjön på skarpsillsfiske och måste få upp 20% av Skageracks kvoten på ett par veckor. Därefter skall den fiska upp 10% av gråsejskovten osv.

    Tänk dig istället att du har mängder av småbåtar som delar kvoten vilka fiskar lite här och där i tid och plats. En minimal risk för specifika bestånd att slås ut. Större risk att yrkesfiskarna slås ut än bestånden.

    Nej, jag är då ingen vän av ITQ. Biolgiska risker och den starkes rätt följer.

    • Det skapar inga risker för bestånd. All erfarenhet visar det omvända. Enda sättet att rädda bestånd enligt all forskning och erfarenhet som finns. Gynnar kapitalstarka gör det. Men det är en utveckling som är ett måste. Det viktiga är att rädda fisken i havet. Finns bara en metod som visat sig kunna minska fisketrycket. 10 båtar har idag 80% av den svenska kvoten på pelagisk fisk (Det handlar främst om sill och skarpsill). Resten delas på 20 mindre båtar och 10 pyttesmå båtar. Skillnaden mot förut är att dess företag nu är lönsamma. Förut fanns nästan 70 båtar, många företag var olönsamma. Stora pelagiska båtar fiskar inte fisk som sej och torsk. Det finns ett litet antal mindre pelagiska båtar som gör det, kanske 5-6 stycken.

      När det gäller sill är östersjösill vårlekande, nordsjösill höstlekande och atlantoskandisk sill (NVG-sill) vårlekande. Periodvis har atlantoskandisk sill och Östersjösill också funnits på västkusten. Östersjösill från Öresundsområdet leker dock på hösten om jag fattat det rätt. Sillperioden på 1700-talet var sannolikt en period med lekande atlantoskandisk sill i Bohuslän. Så kan det kanske ha varit med alla sillperioder. Även den på 1950- och 1960-talen. Det norska fisket nästan försvann de åren. Riktigt små båtar skulle vara väldigt olönsamt i utsjöfiske.

      Problemet med vadbåtar (det vanliga bohuslänska ordet, ringnot = en modernare snörpvad) är om de fiskar på grunt vatten med ljus. Skaprsillsfiske bedrevs så lång in i Hakfjorden tills för några år sen. Då ställer de till problem och kan orsaka det som du beskriver. Det fisket förekommer nästan inte längre. Endast en svensk båt fiskar idag med vad, GG 764 Astrid. Nån gång kanske Astrid kan ses dra skarpsill innanför Rörö eller i närheten. Men det är inte vanligt. Vadfisket bedrivs idag i huvudsak i Nordsjön och målarten är sill. Vadfiske är i Sverige ett mycket äldre fiske än trålfiske. Fram till slutet av 1940-talet var det den vanligaste metoden vid fiske på sill och skarpsill. På Rörö levde den kvar längre och när det kom tillbaka på 1980-talet var det i stort sett enbart Röröbåtar som fiskade med snörpvad och senare ringnot. En färskfiskbåt på 2 000 ton fiskar egentligen inte mer än en färskfiskbåt (vilket alla pelagiska båtar utom en i Danmark är) på 1 400 ton. Skillnaden är att bränsleförbukningen minskar då de kan stanna fler dagar ute till havs.

      Också i Danmark är den pelagiska flottan cirka 30-40 båtar. En grupp om 10 riktigt stora, ett 20-tal mellanbåtar och några små. Ett fåtal båtar ägnar sig åt blandat fiske. Genomsnittstorleken på de stora båtarna i Danmark är mycket större än på de stora i Sverige. Av de tio största danska är alla utom en över 1 000 ton och i Sverige finns ingen så stor utan alla är mellan 400 och 850 ton.

      Betänk att allt danskt och svenskt sillfiske i Nordsjön är MSC-märkt. Det bedrivs delvis med vad.

      • josef

        Att pelagiska båtar inte fiskar torsk och sej, beror nog på att de inte har det kvoterna i Västerhavet. I samma sekund som det skulle bli ITQ kan de köpa på sig en stor portion av tex torsken. Alla de som kör skarpsill bör kunna att konvertera till att fiska sej eller torsk utan några bekymmer. Hela fiskebäcks flottan har väl mer eller mindre fiskat torsk tidigare. Eller varför inte göra en enda jätteräkbåt? Bara att köpa på sig kvot om ITQ förslaget kommer.

        Jag är helt övertygad om att det funnits/finns fler bestånd eller morfer av sill som man inte vet om. Risken med att ha notbåtar som tar gigantiska mängder nära land, känns för mig därför uppenbar, oavsätt vad forskare säger. Visst, ligger de och fiskar långt ut på sillstim som är så stora som bara sillstim kan vara så ok, där går ju knappast att komma med någon kustbåt och fjolla omkring.

        När det gäller torsk så har jag fått det berättat för mig av erfarna fiskare att det finns många olika skarerack bestånd och att man tom kan se skillnad på dem. Om de finns kvar idag vet jag icke, men att få gigantiska båtar som trålar utifrån det perspektivet känns inte bra ekologiskt. Men visst kommer det bli lönsamt för de fiskarna som är kvar. Och totalt sätt kommer kanske fisketrycket minska men inte skadan kan jag tänka mig.

        När det gäller den lokala skageracksillen så fiskar jag själv på det beståndet. Och med tanke på att det är skottpengar på kustfiskare så lär ju jag få sluta med det.

        Förövrigt om msc:
        http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5107730

        • Att stora pelagiska trålare och vadbåtar inte fiskar fisk beror nog snarare på att de inte kan det. Du kan inte ta bottenlevande fisk med vad eller flyttrål. För att fiska med bottentrål måste de stora båtarna byggas annorlunda. I Danmark finns det ITQ i allt fiske. Ingen pelagisk båt fiskar fisk. En stor pelagisk trålare drar ju inte heller upp trålen ombord utan pumpar upp sillen. För stora vadbåtar är det ju också enda möjligheten att få ombord fisken. Den hanteringen är väl sannolikt inte lämplig för fisk antar jag. Men det kanske du vet bättre än jag. Men som jag skriver nedan så finns det båtar som fiskar som förr i tiden. Blandat.

          Vad jag vet har fiskebäckare, donsöbåtar och röröbåtar främst fiskat sill i alla tider. Så var det när pappa fiskade (slutet på 1950-talet) och så verkar det när man ser vilka som låg vid Shetland på 1960-talet (om vi bortser från backebåtarna). Men även makrill och säkert periodvis torsk eftersom man fiskade blandat förr i tiden. Numera är det ju andra båtar än de pelagiska som fiskar torsk. Ett fåtal båtar fiskar fortfarande blandat, Svanen, Rossö, Veronica och säkert ett antal till som jag inte känner till. Men det är ovanligt och i de flesta länder tillåts inte det annat än undantagsvis när ITQ införts.

          Det finns många bestånd av torsk i Västerhavet, det har du helt rätt i. Många har dock enligt forskningen försvunnit på grund av överfiske på 1970- och 1980-talen.

          Kustfisket kommer att undantas från ITQ. Ha egna kvoter som funkar på annat sätt, precis som i Danmark och Norge. Utsjöfisket konkurrerar på så sätt inte med kustfisket.

          Det finns inte heller några gigantiska torsktrålare. De största som finns i Sverige är 200-300 ton (iofs gigantiskt om du har en liten garnbåt på 8 meter). I Ishavet finns det dock riktigt gigantiska, större än 3 000 ton. Den största svenskägda som fiskar i Västerhavet är väl tyskflaggade Victoria.

          Det finns som sagt en vadbåt i Sverige. Astrid. Den fiskar skarpsill vid kusten ibland. Den får dock inte längre fiska inne i Hakefjorden. Endast en annan båt har en rejälare kvot skarpsill i Västerhavet. Dock bara hälften av Astrids. Lövön. Men med trål får du inte fiska långt in. Men det vet du ju. Vadfiske med ljus på runt vatten ger ibland stor bifångster. Men sådant vadfiske är numera i stort sett borta. Astrids lysbåt, Falken, är ju numera fiskebåt i Skillinge och har inget med vadfiske att göra längre.

          Det viktiga är att få ner fisketrycket och fiskekapaciteten. Det innebär färre jobb. Färre kustfiskare, färre utsjöfiskare. SÅ blir det och så måste det bli. ITQ är så långt det enda effektiva medlet för att minska fiskerikapaciteten. Det enda som funkat. Byråkratiska regler och bestämmelser har inte funkat. Då är ITQ enda vägen att gå även om det också har nackdelar.

          • josef

            Det finns även mindre lysbåtar som fiskar skarpsill på kustkvoten. Ser lampor lite här och där.

            Att Fiskebäckarna inte skulle fiskat torsk är nog inte helt sant. Skulle jag gissa, så har förmodligen har väl ingen flotta i Sverige fiskat mer torsk än Fiskebäcksflottan.

            http://www.dfs-ab.se/Fiskeri_Trawls
            Om du läser, så finns det något som heter torskflyttrål. Vilket gör att det du skriver låter märkligt. Så visst går det att fiska torsk, sej, blek osv med flyttrål. Kanske behövs det byggas lite på båtarna, men den kostnaden är nog inget emot vad kvoten kostar.

            Finns tom med en skröna om att en stor båt koppla på en hummertrål och landade backvis med hummer. Något för det nya ITQ systemet?

            Vad alla missar i kråksången är att inte allt för hög lönsamhet är ett skydd emot organiserad kriminalitet. Visst kan många av fiskarna ha dåligt rykte i pressen, men ställ dem på kajen och det är bra folk enligt de flesta. Skulle det helt plötsligt bli hög lönsamhet, så kan du räkna med att det dyker upp annat folk i en så här svårkontrollerad bransh. Och det är nog inte det lättaste att kontrollera hur mycket en spansk 1500 tonnare har i lasten om man säger så.

          • Torskflyttrål är en så kallad sempelagisk trål. Finns ingen båt i Sverige som använder det så vitt jag vet. Men det passar ändå inte en stor pelagisk trålare. Självklart kan de dra en bottentrål, men de har inga tillstånd och andra saker gör att det nog inte fungerar. Pumpa upp torsken? Känns inte vettigt, men får väl fråga nån hemma på Rörö nästa gång jag är där.

            I Danmark är allt fiske utom kustfisket ITQ-reglerat. Det är helt olika företag som dominerar det pelagiska respektive det demersala fisket. De pelagiska båtarna fiskar inte demersalt men det finns företag som har bägge typerna av båtar. Det ser vi redan i Sverige och det kommer eventuellt att bli vanligare med ITQ även inom torskfisket.

            Det finns inga andra stora båtar än Astrid som har tillstånd för vad är jag rätt säker på Tidigare fanns också Astrid Marie och Polar. Ingen annan än Astrid och Astrid Marie har ägnat sig åt lysfiske i modern tid. Men det fanns nog också mindre båtar i norra Bohuslän tidigare har jag för mig. Det är dock inte längre tillåtet med lysfiske inne i grunda områden. Om småbåtar utan tillstånd använder ljus och vad så är nog effekten av det tjuvfisket försumbart.

            Flera av de största torskfiskebåtarna är från Fiskebäck. Numera. Men inte för några år sen. Bryngeld har gått över till torskfiske istället för pelagiskt. I Sverige i alla fall. I FInland fiskar de pelagiskt. Claesson äger också två båtar som fiskar demersalt (torsk etc), Veronica med mera.

            Det är klart att alla fiskebäcksbåtar fiskade torsk på 1960-talet, 1970-talet och kanske också på 1980-talet, men inte i modern tid. Då fiskade alla blandat. Men då var inte fiskebäcksflottan så dominerande som idag.

            Röröfiskarna har haft hög lönsamhet länge. de är välkänt ärliga. De 5 lönsammaste fiskeriföretagen i Sverige är alla företag ägda av Röröbor.

            Ingen kan utifrån komma och skaffa sig fiskerätter i ITQ-system i de flesta länder. Vilket är ett av problemen med systemet. Det är svårt för nyetableringar, men de problemen beror inte på ITQ i sig utan på hur det utformas.

            Det finns ingen motsättning mellan ITQ-system i utsjöfisket och ett annat system i kustfisket för att skydda det senare som jag ser det. Det är en konstgjord och påhittad motsättning.

          • Rättelse. Även Ginneton har tillstånd för vadfiske.

            Det visar sig också att det enligt lagstiftningen i Sverige är förbjudet för pelagiska båtar med ITQ att fiska annat än pelagisk fisk.

          • josef

            Återigen min punkt HaV har ju tidigare styrt undan pelagikerna. Får vi ITQ så lär vi se stora båtar i Östersjön med annat än sill i lasten. När de äger kvoten, så äger de kvoten.

          • josef

            Jo det får vi. Du kan kolla upp Nimrod. Pelagisk trålare som fiskar både sill och torsk. Du har själv skrivit om den…….Kan finnas fler, ev någon fotöbåt.

          • Ja det finns ett antal båtar som gör det. I Östersjön finns ju en kvot av pelagisk fisk som inte ingår i ITQ-systemet. Men i Västerhavet är ju i stort sett all torskfångst idag bifångst vid kräftfiske, räkfiske etc.

            På Västkusten har du Svanen, Rossö, Veronica och några till som fiskar sill såväl som fisk och kräfta. Det finns ett litet antal båtar som fiskar blandat.

          • josef

            Jo, men då stämmer ju min point eller hur? Får vi ITQ, kan en båt köpa på sig en gigantisk kvot. Och då kommer vi tillbaka till torsken. Hade någon av pelagikerna haft tillstånd för att fiska Östersjötorsk hade de nog gjort det. Det som jag tänker mig är mest avskräckande är ju att torsk måste rensas.

            Uppe i Lysekil/smögen är väl det 6-10 båtar som håller på med skarpsillsfiske.

          • I slutändan är det också så att inget argument egentligen spelar nån roll. Det enda sätt som finsn och som verkligheten visat fungerar för att få ner fiskekapacitet och överfiske är ITQ. Därför måste det användas och genomföras på ett sådant sätt att de problem som finns med ITQ motverkas. det kan göras genom undantag för kustfiske, särskilda kvoter för kustfiske, tidsbegränsningar, andelsbegränsningar och en del andra saker (allt det finns i olika grad i olika ITQ-system som existerar).

          • josef

            ITQ, kommer till en kostnad. Sverige ger bort sitt kvot till enskilda företag. Att de inblandade fiskarna är sugna på det förstår jag.

            Aja, vi tycker olika och det är ok. God kväll!

          • Nej, ITQ innebär att vi överlåter till enskilda fiskare/rättighetsinnehavare att förvalta vår gemensamma egendom. Det är helt enkelt ett måste om vi vill ha nån fisk kvar.

          • josef

            Ja så kan man se det. Men man kan också se det så att Sverige bort sina kvoter helt gratis. Det öppnar upp för utlänska aktörer och att denna gången kan vi vara marockanerna som får se på när andra länder tömmer våra kuster.

          • Inga utländska fiskare är intresserade av de minimala svenska kvoterna. Dessutom är det ju snarare sp att det är svenska fiskare som köpt på sig kvoter i andra länder i samband med införandet av ITQ i det pelagiska fisket i Sverige. Svenskar äger kvoter och företag i Danmark, Finland, Polen och Tyskland. Samt minoritetsandelar i norska företag.

  • Pingback: Greenpeace och fisket - en kritik | Svensson()