Yrkesfiskarnas årsmöte

Idag var jag på yrkesfiskarnas årsmöte. Inte riktigt hela, men större delen av mötet. Ett årsmöte som framförallt handlade om en omorganisering bland fiskets organisationer.  Specifikt Svenska Fiskares Riksförbund (SFR) och Svenska Fiskares Producentorganisation (SFPO). Som det är idag är fiskarna splittrade i en långa räcka organisationer. Det gör dem ännu mindre och ännu mer obetydlig än vad de i verkligheten är. I verkligheten är fiskarna få och utan nåt större inflytande på politiken i Sverige. Inte ens vad det gäller fiskefrågor verkar inflytandet idag vara av nån större omfattning. Till stor del beror detta sannolikt på att yrkesfiskarna är så splittrade. De talar inte med en röst.

Det åskådliggjordes också genom hur ansvarig minister, Eskil Erlandsson, svarade på frågor från de församlade fiskarna. Dvs han svarade egentligen inte ordentligt på en enda fråga. Han använde flera olika varianter på temat att inte svara. Ducka helt och hållet (gällande forskningen och torsken), hänvisa till nån annan (frågan om dioxinutsläpp från Väröbruk och vem som ska få fiska hummer), hänvisa till att ”vi är på rätt väg” (laxfisket i Norrbotten), prata runtikring osv. Typiskt en politiker som inte vill ta ställning i känsliga frågor under ett valår. Att ta ställning i den riktning som fiskarna vill kan äventyra röster från andra mycket större grupper i samhälle. Uppenbart i denna frågestund var att de flesta fiskare, oavsett varifrån i Sverige de kommer och oavsett vad de fiskar, känner sig misshandlade, missförstådda, motarbetade och baktalade av det offentliga Sverige och de politiska företrädare vi har i landet.

Det var utöver detta trevlig att träffa yrkesfiskare jag tidigare bara känt till namnet på som exempelvis räkfiskarna Mathias Ivarsson och Per-Olof Ivarsson, att träffa företrädare för olika fiskeriorganisationer, yrkesfiskare jag träffat tidigare som Charles Olsson och Peter Olsson samt en fiskare från Rörö, Sterner Lundgren, vars faster ofta brukade passa mig som liten. Och många andra också förstås, kräftfiskare, räkfiskare, burfiskare, trålfiskare. Slutligen också Viking Bengtsson, en man jag brukade träffa ibland när vi var yngre, jag arbetade på ett musikställe i Göteborg som hette Sprängkullen och han var hamnarbetare. Dessutom känner jag ju också hans son, Alex Bengtsson på tidningen Expo.

I ett par inlägg de närmaste dagarna ska jag skriva om några av de frågor som berördes i frågestunden med Erlandsson och i de samtal jag hade med olika fiskare. I kaffepauser, på lunchen och efteråt. Sånt som hur det egentligen står till med torsken i Skagerak och Kattegatt, Individuella fiskerättigheter i räkfisket, all byråkrati och pappersarbete.

Läs också:
Även i Västerhavet är det problem med torsken
Orimligt pappersarbete och byråkrati inom fisket

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements