Lönsamhetsproblem för de mindre i det pelagiska norska fisket

Den norska tidningen Fiskeribladet Fiskaren skriver om att många mindre pelagiska fiskeriföretag i Norge har lönsamhetsproblem. Av 73 fiskeriföretag med snörpvadsbåtar (ringnotsbåtar) gick 26 ekonomiskt back under 2013. Större företag går bra och det pelagiska fisket i Norge är i stort sett mycket lönsamt. De som gått back är i huvudsak företag där båtarna eller båten inte har så stor kvot som möjligt.  Dessutom har dessa företag också hög belåning vilket tidningen också skriver om. Något som gör att de inte har råd att köpa nya kvoter utan att låna:

De aller fleste av disse rederiene har relativt høy gjeld og felles for bortimot samtlige er at de ikke er fullstrukturerte. Ingen av ringnotrederiene som er fullstrukturerte er på minuslisten. De har som de aller fleste i næringen, merket nedgang i fangstinntekter og svakere resultater de siste to årene, men de har holdt plussen.

Av dette kan man lett komme til å konkludere med at mer strukturering og en økning av taket på basistonn til 850 tonn er det eneste salige. Vi tror det er en altfor enkel konklusjon. For det første er det store muligheter innen dagens regelverk for mer strukturering for de som ønsker. Bortimot 20 båter kan struktureres bort innenfor dagens regler. Da er det vanskelig å forstå at man skal utvide til 850 basistonn.

De som ønsker utvidelsen er selvfølgelig de som tjener penger og ser nye og større muligheter. De er gjerne fullstrukturert innen dagens ordning. For redere som i fjor hadde røde tall på bunnlinjen og stor gjeld, er mer strukturering både svært risikofylt og trolig svært vanskelig. De kan ikke finansiere mer basistonn med egenkapital, de må ut å låne enda mer penger. Bankene står neppe i kø for å låne ut penger til de svakeste i ringnotgruppen. Men selv de økonomisk sterkeste kan få problemer med lønnsomheten med mer lånefinansiert strukturering.

Idag kan en norsk ringnotsbåt (snörpvadsbåt) ha kvoter som motsvarar maximalt 650 basiston. En fullstrukturerad snörpvadsbåt har alltså 650 basiston. De stora fiskeriredarna vill öka detta till 850 basiston. Det skulle ge en minskning från 79 snörpvadsbåtar till 50 stycken och innebära en färre arbetstillfällen. Samtidigt kan det redan idag ske en struktuering som innebär att 20 snörpvadsbåtar kan struktureras bort. Det skulle nämligen bli resultatet om de båtar som idag inte är fullstrukturerade blev det. Flera fiskeriorgansiationer är kritiska till att öka antalet basiston på grund av minskningarna i antalet arbetstillfällen men inte de större fiskebåtsredarnas organisation som heter just Fiskebåt. Fiskeribladet Fiskaren är för sin del tveksam till ökat antal basiston och menar också att skuldsättningen bland snörpvadsredarna är problematisk:

Mange av de store og fullt strukturerte rederiene er også fullastet med gjeld. Det bekymrer ikke bankene. Som vi skriver i dagens avis har ringnotflåten samlet 10,5 milliarder kroner i gjeld ved årsskiftet. Det er en gjeldsgrad på 65 prosent. Med dagens priser og utsikter til lavere kvoter spørs det om det er bedriftsøkonomisk riktig å lånefinansiere kjøp av mer kvoter. Voksesyken er fremtredende i deler av ringnotnæringen, og det gir grunn til å advare myndighetene. Mer strukturering vil føre til at flere kvoter samles på få hender. Mange redere vil ikke kunne henge med på en strukturgalopp og næringen og antall fiskere kan bli tynnet kraftig ut. Det store spørsmålet er om samfunnet er tjent med få og store kvotebaroner.

Det pelagiska fisket i Norge domineras av snörpvadsbåtar. De flesta av dem är kombinerade snörpvadsbåtar och trålare som bland annat också fiskar blåvitling (kolmule), skarpsill (brisling), och annat med trål. Sill, makrill och lodda tas i huvudsak med snörpvad. Det finns få rena trålare i den havsgående pelagiska norska fiskeflottan.

Liafjord

Liafjord, en norsk snörpvadsbåt

Under senare år har norska fiskeriföretag beställt många nya båtar. I det pelagiska segmentet har dock flera av de nybeställda båtarna omedelbart sålts igen vid leverans. Detta då det fisket inte utvecklats på det sätt som fiskeriföretagen förväntat sig. anar företag har avvecklat sin verksamhet och båtar säljs och har sålts till, Island, Sverige eller Danmark och för fiske i Västsahara och andra delar av Västafrika.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements