Nordiska rådet missnöjda med förvaltningen av makrillbestånden

Makrillbestånden i Nordatlanten har fiskats hårdare än vad forskarna rekommenderat under en lång rad år. Huvudorsaken till detta är att  Färöarna, Island och på senare tid också Grönland är missnöjda med fördelningen av makrillkvoterna mellan EU, Norge, Island, Färöarna och Grönland. Färöarna och Grönland är visserligen delar av Danmark, men de är inte medlemmar i EU och har inte del i EU.s fiskekvoter.

Klimatförändringar och andra storskaliga förändringar har under senare år lett till att makrillen återfinns allt längre västerut i Atlanten. Det är detta som är den biologiska grunden till Islands, Färöarnas och Grönlands krav på större andel av total TAC (totalt tillåten fångst). När inge överenskommelser kunnat göras ahr Färöarna, Island och Grönland fastställt gena kvoter och överuttaget av makrill i förhållande till ICE:s råd har varit ett faktum. Det ser ut att bli likadant i år.

Nordiska rådets miljö- och naturresurskommitté är missnöjda med denna ordning och menar att de nordiska länderna, som tillsammans fiskar större delen av makrillen borde kunna komma överens och borde kunna lösa detta utan att makrillen ständigt överfiskas:

For Nordisk råd er det viktig at det finnes langsiktige holdbare løsninger på de nevnte fiskerikonflikter, både sett fra et juridisk og biologisk perspektiv. Tilsynelatende er de parter som inngår i konflikten ikke i stand til å levere de påkrevde innovative løsninger.

Nordisk råds Miljø- og naturressursutvalg har regelmessig hatt saken på sin dagsorden. Et utgangspunkt for utvalgets vurdering av saken har vært FNs avtaler om fiskeri på det åpne hav, som forplikter land til å samarbeide for å sikre langsiktig bærekraftig fiske. Men avtalen gir begrenset vei- ledning om hvordan de berørte land skal fordele kvoter i fiskestammer, som er felles eie.

Et annet utgangspunkt for utvalgets vurdering, er at det er tale om konflikter mellom de nordiske land som vedrører Danmark, som fisker en betydelig del av EUs kvoter, Island, Færøyene, Grønland og Norge. Vedvarende og gjentakende konflikter vil kunne svekke nordisk samarbeid.

Utvalget påpeker at det er tale om en prinsipiell viktig sak for Norden, nemlig bærekraftig utnyttelse av naturressurser. Ukontrollert fiske er derfor ikke akseptabelt i dette perspektiv.

Utvalget vil også nevne at ifølge Helsingforsavtalen bør de nordisk land rådføre seg med hverandre i spørsmål av felles interesse, som det er tale om her.

Utvalget er av den oppfatning at de pågående konfliktene er uttrykk for at eksisterende rammeverk for fiskeriforvaltningen i Nordøst-Atlanteren er mangelfullt. De avtaler som man inntil nå har hatt om fiskeriene, er ikke tillempet den dynamiske utviklingen i havet. Klimaendringene ventes å forsterke den dynamiske prosess og det vil gi ytterligere utfordringer i fremtiden. Det er behov for nytekning, som kan brukes til å utvikle en holdbar og bærekraftig løsning for forvaltningen av felles fiskebestander.

Utvalget har forståelse for at Nordisk ministerråd ikke kan bli innblandet i selve forhandlingene. Men utvalget mener at det kan være behov for innsats fra det nordiske samarbeidet, som kan bidra til å gi et positivt skubb i forhandlingene; en nøytral plattform som kan levere nye ideer til å inspirere de respektive parter i forhandlingene til å komme fram til en langsiktig holdbar løsning. Det kan også være ideer som regionale fiskeriforvaltnings organisasjoner (RFMOs) i andre havområder kan ta i bruk.

De norska medlemmarna i kommittén var inte eniga med beslutet:

Rådet var derimot ikke enige. De norske medlemmene frykter at dette kan svekke Nordisk råd.

– Det er allerede en FN-avtale for fiskekvoter og det finnes et internasjonalt organ, (red.anm. Den nordøst-atlantiske fiskerikommisjon), som har som oppgave at bistå kysststatene å samarbeide om fordelingen av fiskekvotene i Nord-Atlanteren. Å involvere Nordisk råd i pågående forhandlinger hvor nasjonale interesser er på spill kan svekke rådet, sier Øyvind Halleraker, norsk medlem i Nordisk råd.
Færøysk rådsmedlem, Sjúrdur Skale, deler ikke Norges vurdering.

– Dialogen mellom politiker og interessenter i de forskjellige land om pågående fiskekonflikter har til tider vært meget destruktiv og kler ikke Norden. Ifølge Helsingforstalen, som alle nordiske land er underlagt, skal det være samråd om spørsmål av felles interesse som fiskerikonflikter.

Konflikterna kring makrillfisket har förutom ensidigt bestämda kvoter yttrat sig i handelshinder, landningsförbud och ibland också i rent tjuvfiske som en färöisk båt för närvaraade är misstänkt för.

Samtidigt menar dock grönländska myndigheter och forskare samt norska fiskeriorganisationer att makrillbestånden är mycket större än vad ICES antagit och att det alltid funnits makrill längre västerut:

Det som uansett er et faktum, er at makrellen nå opererer i omtrent alt av hav mellom Biscaya, Grønland og Barentshavet. – Vi får stadig flere indikasjoner på at bestanden er enormt stor og mye større enn det ICES, det internasjonale havforskningsrådet, legger til grunn i sine kvotetilrådninger, konstaterer Audun Maråk i havfiskeorganisasjonen Fiskebåt.

Resultatene fra det akustiske toktet om sommeren antyder en dobbel så stor bestand som det ICES opererer med basert på de undersøkelsene som fortsatt vektlegges tyngst når de gjør sine bestandsestimat. Merkeforsøkene, som man nå har tatt opp igjen, antyder til og med en større bestand enn det igjen.

Bestandsstørrelse og kvotenivå er noe av det man strever mest med under de pågående kyststatsforhandlingene. De fortsetter med en ny runde i Bergen førstkommende fredag.
Island og Grønland forlot den første forhandlingsrunden i slutten av oktober etter å ha avslått et tilbud om 15,6 prosent samlet til dem pluss til Russland for fiske i Smutthavet. Dermed er EU, Norge og Færøyene alene igjen. Det var disse tre landene som ble enige om en avtale for inneværende år så seint som i mars i år.

Det ligger nærmest i kortene at kvotefordelingen mellom disse tre blir den samme til neste år som den man ble enige om for i år, nemlig 49 prosent til EU, 22,5 prosent til Norge og 12,6 prosent til Færøyene. Langt verre kan det bli å enes om kvotestørrelsen. Havforskerne har anbefalt en kvotereduksjon. Næringa i alle disse landene mener man heller bør gå opp. Etter det FiskeribladetFiskaren forstår, ønsker EU langt på vei å følge rådet fra ICES på drøyt 900.000 tonn, mens Norge og Færøyene ser for seg ei kvote på nivå med det man har hatt i år på drøye 1,2 millioner tonn.

Forskare på ICES har alltså en uppfattning som inte delas av de länder som är inblandade i makrillfisket. Island och Grönland vill ha större kvoter då de menar att makrill alltid funnits i deras farvatten men ingen letat. Något som Norge, EU och Färöarna inte håller med om, däremot anser de att det finns mer makrill i norr än det någonsin gjort tidigare.  Det är bäddat för att ingen överenskommelse mellan alla inblandade parter kommer till stånd denna gång heller. Huvudorsaken till det är att det inte finns nån överordnad instans som kan besluta  något som alla länder måste acceptera. Kan inte detta problem lösas ser det inte bra ut för Nordatlantens eller för den delen världens fiskbestånd.

Svenska fiskare deltar endast i begränsad utsträckning i fisket på makrill. Det gäller även i de fall då svenska fiskare ägnar sig åt fiske på fiskebåtar med dansk flagg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sjúrdur Skale, Makrillfiske, Makrillkrig, Makrillbestånd, ICES, Audun Maråk, Nordiska rådet, Makrill, Pelagiskt fiske, Nordatlanten, Island, Grönland, Danmark, Färöarna, EU, Norge, Samhälle, Politik