Funderingar kring en debatt om räkfiske

Inlägg nr 1 av 8 i serien Förvaltning av räkfiske

Var idag på en heldag om räkfiske. Ordnad av SP Food and Bioscience, Chalmers,  Göteborgs Universitet, Region Västra Götaland, Camparus AB med flera. En heldag som sannolikt hade mått bra av färre föreläsningar och mer debatt. Färre vetenskapliga forskningsrapporter och mer diskussion hade varit mer intressant.  Men ändå. I samtal med olika personer fick jag ändå några nya vinklar på räkfisket. Några funderingar (jag ämnar återkomma till dem i separata inlägg) som kom utifrån dessa samtal och från en del av föredragen är:

– Det är uppenbart att räkbestånden i Skagerak är på hållbar nivå och inte överfiskas. Detta även om vi räknar in den uppgradering som äger rum i norskt och svenskt fiske. Alla är i stort sett överens om detta. Det finns inget biologiskt problem. WWF:s rödlistning förefaller i det perspektivet vara lite förhastad. Av ekonomiska skäl kan ökad selektivitet hos redskapen ändå vara vettig, men det löser inte grundproblemen i det svenska räkfisket (som är desamma i det norska), nämligen problemen med ekonomisk lönsamhet beroende på för många båtar och för liten kvot

– Utkasten i svenskt och norsk räkfiske ligger nog sannolikt på 100-120%  och inte på 10-20%. Biologiskt spelar detta ingen roll. Bestånden är trots det inte överfiskade. Sett ur ett flerartsperspektiv kan utkasten till och med vara positiva för vissa kommersiellt viktiga arter i fisket, kanske främst för havskräfta som troligen äter upp en del av de räk- och fiskutkast som hamnar på botten. Problemet att tillåta utkast då de inte är skadliga är att det är förbjudet enligt EU.  Så utkast måste motarbetas och då blir ökad selektivitet hos redskapen av betydelse. alternativ måste kvoterna ökas (den svenska kvoten kan förslagsvis ökas med 100% vilket sannolikt motsvarar de verkliga utkasten) eller antalet båtar minska rejält. Införs TFC också innebär det både minskat antal båtar och en större totalkvot för dem att dela på.

– När Sverige gick med i EU fick Sverige en för liten kvot för räka, ungefär 1 500 – 2 000 ton för närvarande. Detta då svensk historisk fångst endast innefattade kokräka och inte den majoritet av räkorna som kastats ut. Den svenska kvoten borde alltså kanske egentligen vara i minst samma storleksordning som den danska.

– Svensk räkbearbetningsindustri har svårt att få tag på ordentlig mängd råräka. Det beror på att svenska fiskebåtar har alltför små kvoter och för att fisket då ska bli tillräckligt lönsamt landar de i huvudsak kokräka. Detta kan åtgärdas genom större kvoter och/eller färre båtar.

– TFC (också ITQ) förefaller vara ett bra förvaltningssystem när det gäller räkfiske i Skagerak som sker långt från kusten med lite större fiskebåtar (om än inte stora). Det fungerar bra i Danmark och systemet borde nog vara likadant i Sverige och Norge. Kanske är det inte lika bra när det gäller det småskaliga fisket i Gullmarsfjorden och Kosterfjorden.

– Kontrollen av räkfisket i Skagerak är ingen alls i Norge och i praktiken ingen alls i Sverige och Danmark. Att säga att det är en fungerande kontroll är att ljuga. I Danmark fungerar det bra ändå, då där finns få båtar på en större kvot än i Sverige. Fisket reglerar sig självt. Det fungerar inte i Sverige då det är svårt att lämna utan att stå kvar med skulder och ingen kan etablera sig. Det fastlåsta byråkratiska system som finns i Sverige fungerar konserverande och innebär att det automatiskt blir dålig lönsamhet och uppgradering för att yrkesfiskare ska kunna leva på räkfiske.

– Testade trålar med större maskstorlek resulterade egentligen inte i nån förändring när det gäller andelen fångad råräka och kokräka. Däremot minskade andelen lus (så liten räka att den alltid kasats ut och inta kan användas till något, även danska båtar dumpar dessa räkor).

Räka

På mötet pratade forskare om räkfiske i Australien (Bridget Green and Anna Farmery), Kanada (Peter Tyedmyers), Danmark, Norge och Sverige. Räkfisket i Australien och Kanada ska jag skriva om i separata artiklar. Förvaltningen av de olika räkfisken de har där liknade inte den svenska speciellt mycket. Andra som pratade var Friederike Ziegler, Bent Pallisgaard Christensen, Bengt Kåmark, Bengt Gunnarsson, Hans Nilsson, Erik Skontorp Hognes och Inger Näslund. Mötet besöktes av flera representanter från danskt räkfiske och av danska räkfiskare, men av få representanter för svenskt räkfiske och inga svenska räkfiskare. Där var också flera representanter för fiskgrossistföretag och organisationer samt en mängd forskare och myndighetspersoner.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

SerienavigationFörvaltningsmodeller räkfiske – Spencer Gulf i Australien >>
Advertisements

One Reply to “Funderingar kring en debatt om räkfiske”

Kommentarer inaktiverade.