Industrifiske – bifångster vid fiske av skarpsill och tobis

Inlägg nr 3 av 4 i serien Bifångster i fisket

Industrifiske eller foderfiske är fiske som har till ändamål att fånga fisk som råvara för fiskmjöls- och fiskoljetillverkning. Fiskmjölet och fiskoljan används främst för tillverkning av foder till fiskodlingar och djuruppfödning. I Sverige handlar det om fiske av skarpsill (och tobis, men även en hel del sill från Östersjön går till fiskmjölsfabrikerna.

I Danmark som har ett mycket stort industrifiske domineras fisket av tobis, skarpsill (brisling), blåvitling och vitlinglyra (sperling) medan fisket i Norge handlar om blåvitling (kolmule), lodda, tobis och viltinglyra (øyepål), på Island om lodda i huvudsak och på Färöarna om blåvitling. Fiske av taggmakrill (hästmakrill) förekommer också flera länder, däribland Danmark och Norge liksom fiske av trynfisk i Danmark.

Ett industrifiske som domineras av svenska fiskare är skarpsillsfisket. Skarpsill (brisling) fiskas av svenskflaggade båtar främst i Östersjön, men även i Skagerak. Svenskägda danskflaggade båtar fiskar främst skarpsill i Nordsjön men även i Östersjön.

Skarpsillsfiske i Östersjön bedrivs i huvudsak med pelagisk trål (flyttrål) med maskor på 16 mm eller större. Bifångsterna i skarpsillsfisket handlar främst om sill, men delvis också om torsk. En stor del av fisket i Östersjön kan dessutom beskrivas som ett blandat fiske på sill och skarpsill. Skarpsill och sill från detta blandade fiske i Östersjön används främst till fiskmjöl och fiskolja:

Vid större delen av det pelagiska fisket i Östersjön är fångsten en blandning av sill och skarpsill. Andelarna varierar med område och säsong. Under perioden 1992–2002 fanns det en betydande diskrepans mellan överenskomna tillåtna totalfångster av sill och rapporterade landningar. Under de senaste åren, när de tillåtna totalfångsterna av sill har blivit mer restriktiva, har det funnits ett incitament att felaktigt rapportera sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har ägt rum är inte närmare känt, men den har sannolikt påverkat fångstuppgifternas kvalitet och därmed resultatet av bedömningen. På det hela taget baserar sig beräkningarna av de pelagiska fångsternas sammansättning främst på loggböcker och landningsdeklarationer. Den kompletterande provtagningen på fångsterna är begränsad. Detta innebär att det inte finns några säkra uppgifter om den faktiska sammansättningen. En jämförelse mellan de pelagiska landningarnas sammansättning och uppgifter från akustiska undersökningar tyder på att det finns stora diskrepanser i fråga om andelen sill. Det kan betyda att de kommersiella flottorna fiskar på ett mer selektivt sätt än forskningsfartygen, eller att de rapporterade andelarna i landningarna inte återspeglar artsammansättningen i havet. Sedan 2005 är det förbjudet för EU-fartyg som bedriver fiske efter sill och skarpsill att landa osorterade fångster om det inte finns ett stickprovsprogram för kontroll av artsammansättningen. Detta kan ha lett till att den felaktiga rapporteringen har minskat.

Det handlar alltså om industrifiske. Det är dessutom förbjudet att sälja sill från Östersjön som människoföda inom EU om halterna av dioxiner överskrider de riktvärden som finns. Så är det för en stor del av den sill som fångas i Östersjön. Den kan säljas som föda i Östeuropa men inte inom EU. Därför är fisket i de flesta östländer främst inriktat på sill, men även skarpsill för konsumtionsändamål medan det i Sverige, Danmark och Finland handlar om industrifiske som dock ser lite olika ut:

Det danska fisket efter sill och skarpsill från Östersjöområdet kan indelas i två kategorier: sillandningar från ett riktat fiske för livsmedelsändamål som genomförs med trålare som använder en minsta maskstorlek på 32 mm och skarpsillslandningar från ett riktat fiske i industriella syften där man använder en maskstorlek på 16 mm. De industriella trålarna är över 24 meter långa.

[…]

Pelagisk trålning används för att utnyttja bestånden av sill i den egentliga Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenviken och Finska viken. Endast ett fåtal fartyg inriktar sig direkt på skarpsill, men skarpsillen är den främsta bifångsten i sillfisket i Östersjön. Sillfisket bedrivs vanligen med enkeltrål. Finland använder alla landningar av skarpsill och 60–70 % landningarna av sill till djurfoder.

[…]

Det svenska fisket efter sill och skarpsill i Östersjön bedrivs med flottor som kan indelas i fyra kategorier: 1) Trålare som fångar sill med en minsta maskstorlek på 32 mm. Dessa fångster används som livsmedel och till fiskmjöl/fiskolja. 2) Trålare som fångar skarpsill med en minsta maskstorlek på 16 mm. Landningarna används delvis som livsmedel, men främst för industriella ändamål. Sill är en bifångst vid detta fiske. 3) Kustfiske efter sill med nät. Dessa fångster används som livsmedel. 4) Fiske med snörpvad nära kusterna efter lekande sill under årets andra kvartal. Dessa fångster används också som livsmedel. Största delen av de svenska landningarna av sill och skarpsill från Östersjön tas av pelagiska trålar. Bottentrålar används också för sill. Nätfiske efter sill har lokal betydelse för kustfisket, särskilt i norra Östersjön.

I det industriella fisket i Östersjön med småmaskig trål (16 mm och större) består fångsterna av mellan 80-90% skarpsill och 10-20% sill. Bifångsten av torsk kan ibland uppgå till så mycket som 3% men är i allmänhet betydligt lägre.

Pelagisk trål

Pelagisk trål

I Västerhavet (dvs Nordsjön och Skagerak i första hand, Kattegatt i mycket liten utsträckning) fiskas skarpsill i huvudsak med pelagisk trål. Snörpvadsfiske finns längs med den svenska kusten och det sker ofta med ljus. Detta fiske handlar delvis om fiske för konsumtionsändamål. Några stycken mindre kustfiskebåtar fiskar med snörpvad och ljus, men det gör också en av Sveriges större fiskebåtar. Lysfisket kan ibland medföra stora bifångster men inte alltid:

Snörpvadsfisket med lysbåtar har ibland kritiserats för att det skulle ge upphov till betydande bifångster. Man har också menat att ljusen stör andra båtars navigation. Säsongen 1997/98 utfördes en undersökning av snörpvadsfisket med ljus efter skarpsill och sill vid västkusten och vilka bifångster som då erhölls (Arrhenius m fl 1998). Fjordområdet från Smögen till Marstrand redovisades som en separat del i undersökningen. Resultaten visade att bifångsterna av andra arter än skarpsill och sill i det undersökta fjordområdet viktmässigt uppgick till i medeltal knappt 9 % av totalfångsten. Utanför fjordområdet var bifångsterna mindre. De dominerande arter i bifångsterna i fjordområdet var torsk, vitling och vitlinglyra. Fiskar under 30 cm dominerade, men beträffande torsken var mer än hälften av individerna större än 35 cm. Författarnas slutsats är att bifångsterna i detta fiske totalt sett är så pass små att de har ingen eller liten effekt på övriga fiskbestånd i området.

Även i Norge finns det lysfiske efter skarpsill invid kusten. Vid undersökningar år 2011 var bifångsterna av andra arter än sill i detta fiske mycket liten.

Det stora fisket på brisling i Västerhavet bedrivs dock med pelagisk trål (flyttrål). I detta fiske är det i stort sett omöjligt att fiska skarpsill (brisling) utan att få stora mängder ungsill som bifångst:

Ifølge ICES-Arbejdsgruppen om Sild tegnede industrifiskeriet sig efter vægt med 12% af de samlede sildefangster i 1995 i Nordsøen. For 1996 ligger den tilsvarende andel endda på 14,5%. I bestemte fiskeriafsnit som det blandede industrifiskeri af brisling, tobis og sperling i Skagerrak og Kattegat lå sildeandelen delvis endda over 50%. Endnu mere foruroligende er dog en sammenligning af antallet af fangede fisk: Herefter er der i 1995 i Nordsøen landet 6,6 mia sild i nettene som bifangst til industrifiskeriet, mens der i konsumfiskeriet kun blev fanget tre mia. Dette er et forhold på 69% til 31%. De tilsvarende tal for 1996 er lignende (64% til 36%). Denne diskrepans mellem tonnageandelen og andelen af enkeltfisk skyldes, at ungfisk fanges i meget højt antal, men ikke er af så stor betydning vægtmæssig.

Det blandade fisket som nämns i det dansk citatet förekommer så vitt jag kan förstå inte längre. Det förekommer också försök med rist för att sortera ut sill från brislingen. Något som jag tycker verkar svårt. Reglerna har också ändrats så att de som fiskar efter skarpsill (brisling) kan landa all sill de fått och räkna av dem från den gemensamma bifångstkvoten. Något som kan ställa till problem i slutet av året då den gemensamma bifångskvoten kan ha tagit slut och de som då inte fiskat upp sin skarpsillskvot får sluta fiska skarpsill. Ett problem som bland annat uppmärksammats av Anders Ryberg på S 144 Themis:

– Det var et rent fiskeri uden megen bifangst, så det har ikke rigtig givet os nogle udfordringer i forhold til landingsforpligtelsen, siger Anders Ryberg, der er skipper på S 144 Themis. Selvom det aktuelle fiskeri ikke har givet anledning til problemer, så forudser han, at den fælles bifangstkvote kan volde problemer på sigt.

– Det kræver en høj grad af disciplin hos fiskerne, så vi ikke står i en situation, hvor fiskeriet må stoppe, fordi nogle har fisket for hårdt på bifangstkvoten. Jeg kan ikke acceptere, for eksempel at stå med 4.000 tons, jeg ikke kan fange, fordi bifangstkvoten er opbrugt af enkelte fartøjer. Det er risikoen, når bifangstkvoten ikke er delt ud på det enkelte fartøj, siger Anders Ryberg.

Även i industrifisket av tobis förekommer bifångster av sill. Inte så omfattande som i skarpsillsfisket, men bifångskvoten för sill och det sätt som den hanteras på i Danmark kan ändå innebära problem. Landningskyldighet (eller utkastförbud) har införts i industrifisket i EU i år och har varit infört i Norge en längre tid. I Norge har det fungerat så här långt, men hur det kommer att fungera i Danmark är lite oklart med tanke på hur bifångstkvoten av sill ser ut.

Tobis (sandål, sandeel) är några fiskarter som enbart fiskas under en kort period, april-juni, varje år. Normalt lever tobisfiskar nergrävda i bottnarna men under perioder kommer de upp för lek och födosök:

Sandeels are small, eel-like fishes that bury in the bottom substrate. Although there are five species of sandeel in the North Sea, landings are totally dominated by one species, namely lesser sandeel (Ammodytes marinus). The patchiness of suitable habitat consisting of relatively coarse sand is a key constraint on the distribution of sandeels. Lesser sandeel emerge temporarily from the sandy bottom around New Year to spawn. Around March to April, one year and older sandeel emerge from the bottom to feed on pelagic zooplankton during daytime, but bury in sand during the night. In June to July, the majorities of older sandeel stop feeding and go into hibernation. However, young-of-the-year sandeel continue to feed until October before hibernating.

I tobisfisket är bifångster ett litet problem i jämförelse med annat industrifiske:

Statistikker over det danske industrifiskeris landinger i årene 1990-1994 viser, at der som bifangst ved tobisfiskeri navnlig fanges brislinger og sild, der hver udgør ca. 2% af den samlede fangst. Dermed ligger de danske fiskere i gennemsnit betydeligt under den tilladte bifangstmængde på 10%. Også tyske forskningsfangster, som blev gennemført i april/maj 1996 i Doggerbanke-området, viser, at der inden for tobisfiskeriet med god vilje – og ved at undgå bestemte områder på bestemte årstider og overholde vanddybden – kan fiskes meget rent. Modsat er det på grund af overskueligheden af fangstens sammensætning også muligt målrettet at udnytte de tilladte bifangstmængder.

Tobis fiskas med en slags bottentrål, ibland kallad semipelagisk trål, med mycket små maskor. Det är i allmänhet tillåtet med maskor som är mindre än 16 mmm i tobisfiske. Fisket äger rum på grunt vatten med sandiga bottnar då det är där som tobisfiskar lever. Tobisfisket domineras helt av Danmark med ett mindre deltagande från norsk sida och ett litet deltagande från svenska sida. Ett begränsat tobisfiske finns också i andra länder.

Även om bifångster inte är ett större problem i tobisfisket så finns det andra problem med tobisfiske då tobis är en viktig föda för många fåglar och större fiskar. Det är något jag får skriva om vid annat tillfälle.

Tobistrål

Tobistrål

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< Industrifiske – bifångster vid fiske av vitlinglyra och blåvitlingBifångster i industrifisket av lodda, taggmakrill och trynfisk >>
Advertisements