Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har föreslagit att byte av tillståndshavare vad det gäller särskilda tillstånd för torskfiske i Östersjön, inom effortsystemet i Västerhavet, för kräftfiske med rist och för räkfiske borde vara enklare att byta. Hallandsfiskarna (HFPO) ställer sig negativa, även om de också säger sig hålla med HaV om förslag och argumentation, till det.
Det är uppenbart att HFPO i verkligheten inte alls håller med HaV och därmed inte heller håller med Sveriges Fiskares RIksförbund (SFR). De vill dessutom ha garantier för att nånting som liknar individuella överförbara fiskerättigheter inte ska införas och är mot att en ägare ska kunna ha flera tillstånd (vilket är möjligt idag). Deras argumentation är märklig och bortser helt från verkligheten där det råder överkapacitet inom såväl räkfiske (40% överkapacitet) som kräftfiske (20%). Dvs det finns för många fiskebåtar och antalet måste alltså minska. Detta vägrar dock Hallandsfiskarna inse:
Vi är överens med HaV om vikten av att underlätta för byte av tillståndshavare och även om de argument som framförs i remissen, att få bort passiva tillstånd, möjliggöra för yngre fiskare att komma in i fisket, samt att fisket inte skall bedrivas genom bulvaner.
[…]
Som vi här redovisat anser Hallandsfiskarnas PO att förslaget inte tillfredsställande löser problemen med bristande nyetablering inom fisket, eller kommer tillrätta med bulvanfisket. Det kan även ge oönskade effekter vid levandegörande av de passiva tillstånden, och innebära ytterligare svårigheter för aktiva fiskare att klara landnings- skyldigheten, genom en utspädd fördelning av fiskekvoterna.
Remissförslaget är däremot utmärkt om myndigheten har för avsikt att minska på fiskeflottan och koncentrera fisket. En uttalad ambition eller argumentation för detta saknas dock i remissen, vilket vi ser som ett gott tecken. Det är därför viktigt att vi här pekar på de allvarliga konsekvenser som ett accepterande av att äga två tillstånd genererar – en kraftig omstöpning av den svenska fiskeristrukturen. Ett förberedande ITQ-liknande tillstånd, till stor nackdel för det småskaliga och medelstora fisket – ett traditionellt fiske som EU i samklang med många svenska myndigheter och politiker, under lång tid har sagt sig vilja värna om.
Vi önskar att Havs- och vattenmyndigheten respekterar de samtal som förs kring ett nytt fiskesystem, att dessa får föras till slut utan ytterligare komplikationer. Vi anser därför att myndigheten i beslutet skall maximera antal tillåtna särskilda tillstånd till enbart ett tillstånd. Frågan får lösas med dem som sedan tidigare innehar flera tillstånd. Vid undantag måste en lämplig tidpunkt fastställas för att inte premiera spekulationer i närtid. Det finns även behov av att fastställa bättre kriterier för i vilken utsträckning ett fiske i näringsverksamhet skall bedrivas för att kunna behålla ett särskilt tillstånd.
Hallandsfiskarna har fel när de hävdar att ett system med individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) med nödvändighet innebär att det småskaliga mer kustnära fisket missgynnas. Så har inte blivit fallet i det pelagiska fisket i Sverige där TFC genomförts. Istället har resultatet blivit att det idag finns lika många båtar som fiskar kustnära som det fanns innan TFC infördes. 300 stycken. Däremot har antalet stora pelagiska fiskebåtar halverats, från ett 80-tal till cirka 40 stycken. Hur ett system med TFC fungerar och vilka konsekvenser det har beror alltså på hur det utformas. i Fallet med det pelagiska fisket i Sverige har det kustnära fisket undantagits från TFC-systemet och fiskar på en särskilt avsatt kvot. På samma sätt går det att göra i räk- och kräftfisket.
Inte heller i Danmark har införandet av TFC lett till att det kustnära fisket missgynnats. Minskningen av antalet fiskebåtar har inte varit större bland de små än genomsnittet i den danska fiskeflottan. HFPO argumenterar alltså i strid med verklighetens resultat.
Havs- och vattenmyndigheten har klart visat att det finns ett behov av att minska antalet båtar som fiskar räka, kräfta och fisk. Det enda system som visat sig fungera för att snabbt minska antalet fiskebåtar är att införa individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Gjort på rätt sätt är det därför den lämpliga vägen att gå i det svenska räk-, kräft- och fiskfisket. Hallandsfiskarna förnekar i praktiken att det fisnn överkapacitet trost att bevisen för det är överväldigande.
Genom flera ställningstaganden baserade på felaktiga antaganden och inte på verkliga fakta agerar HFPO utan tvekan oseriöst.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Räkfiske, Fiskfiske, Kräftfiske, Halland, Hallandsfiskarna, HFPO, SFR, HaV, Särskilda tillstånd, Effortreglering, Fiskerättigheter, TFC, ITQ, Individuella överförbara fiskerättigheter, Samhälle, Politik
