Sveriges Fiskares Riksförbund totalt omorganiserat

Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) är numera  en organisation för samarbete och samverkan mellan anslutna producentorganisationer. Vid SFR:s årsmöte den 12 juni i Varberg klubbades nya stadgar och vid ett extra årsmöte den 26 juni konstaterades att SFR numera har tre medlemmar, dessa är Sveriges Fiskares PO (SFPO), Swedish Pelagic Federation PO (SPFPO) och Gävlefiskarnas PO (GFPO). SFR menar att  svenskt yrkesfiske därmed har anpassat sin organisation till det sätt som fisket i övriga Europa arbetar och till det system som är anpassat till EU:s gemensamma fiskeripolitik.

På det extra årsmötet i Göteborg valdes också en ny styrelse. Den nya styrelsen består av ordföranden Tore Johnsson (SFPO), vice ordföranden Thomas Ahlström (SPFPO) samt ledamöterna Peter Olsson (SFPO), Mathias Ivarsson (SFPO), Kristian Nilsson (SFPO), Björn Lindblad (SPFPO), Pehr Eriksson (SPFPO) och Thomas Karlsson (GFPO). Av dessa är vad jag kan förstå 4 personer yrkesverksamma som fiskare, Peter Olsson, Kristian Nilsson, Mathias Ivarsson och Thomas Karlsson. Pehr Eriksson har nyligen slutat som aktiv fiskare då den båt han var delägare i såldes i vintras.

Om konsekvenserna av förändringen skriver SFR själva följande:

Många skäl för omformningen av SFR

Det fanns många skäl för att forma om SFR till en organisation för samarbete och samverkan mellan PO. Kraven på organisationen förändras ständigt, och det gäller att anpassa den till de förhållanden som råder. En viktig faktor är att det blir färre och färre yrkesfiskare, varför kostnaderna för organisationen måste bli i nivå med intäkterna.

Arbetet sker huvudsakligen i PO

Den nya organisationen kommer att medföra många förändringar för alla fiskare som är medlemmar i SFR och i olika PO, men också för de som arbetar i organisationerna. Den viktigaste skillnaden är att det är i PO som arbetet sker med de frågor som berör respektive PO:s arbetsområden.
För frågor om demersalt fiske: fisket efter fisk, kräfta och räka, finns Sveriges Fiskares PO. För det pelagiska fisket finns Swedish Pelagic Federation PO. Gävlefiskarnas PO arbetar vidare i sin region.

Landningsskyldigheten innebär nytt sätt att tänka

Landningsskyldigheten som nu införs successivt inom fisket i enlighet med den reformerade gemensamma fiskeripolitiken ställer också krav på nya sätt att arbeta och att tänka. Den nya organisationen har förutsättningar för att kunna ta tag i dessa frågor på ett bra sätt.

Internationella förhandlingar kräver mer arbete

Det internationella förhandlingsarbetet har blivit allt mer komplicerat. EU, medlemsstaterna, tredje länder och andra organisationer (NGO) agerar och förhandlingar tar mer och mer tid och ställer krav på näringens engagemang. Konflikten om makrillen är bara ett exempel. Arbetet i de rådgivande nämnderna är viktigt och fordrar ett fortsatt engagemang och ett sammanhållet arbete.

Flerartsmodeller

För allt fler arter fastställs TAC och kvoter i ett samspel. En kvot på en art är beroende av kvoter på andra arter. Detta gör förhandlingar och arbetet med våra fiskemöjligheter allt mer komplicerat och detta är ytterligare ett skäl för att hela näringen samarbetar för bästa möjliga resultat.

Det är långtifrån alla fiskare och producentorganisationer som är med i SFR. Exempel på sådan som står utanför är Hallandsfiskarnas PO (HFPO), Sveriges Torskfiskares PO (STPO), Sveriges Kustfiskare Väst och Svenska Insjöfiskarena. Hallandsfiskarna motiverar bland annat sin inställning på följande sätt:

SFR:s ombud tog beslut på föreningens årsmöte den 12 juni, och därefter på en extra stämma den 26 juni, om att ombilda SFR till en samorganisation för producentorganisationer. Hallandsfiskarnas Producentorganisation har valt att nu inte gå med som medlem i den nya organisationen. Vi ämnar här redovisa några av skälen för vårt ställningstagande. Bland annat de nya stadgarna i SFR är av stor vikt.

I stadgarna står det i § 6: ”Medlem är skyldig att följa dessa stadgar, av förbundsstämman eller av styrelsen fattade beslut.”

I § 18 som behandlar styrelsen finns en skrivning som ger en PO vars medlemmar har en hög infiskning/omsättning rätt till en större representation i styrelsen än den PO som har en mindre omsättning.

Dessa paragrafer, tillsammans med att majoritetsbeslut råder i styrelsen, gör att en PO kan tvingas att följa beslut som går tvärsemot de egna medlemmarnas intressen. Självklart även att omsättningsmässigt mindre producentorganisationer kan få svårt att hävda sin agenda i SFR.

Till detta skall läggas ändamålsparagrafen som bland annat uttrycker: ”Företräda och förhandla för fisket nationellt i segmentsgemensamma frågor och i de frågor där så anses befogat”

För HFPO:s del är i stort sett alla frågor segmentsgemensamma, då det finns andra PO med samma fiskeinriktningar som våra medlemmar har. Pelagisk PO och insjöfiskarena bör i likhet med tidigare kunna sköta det mesta själva. Vi menar att det i de flesta fall inte finns anledning till att ta upp frågorna genom SFR, de hanteras bra mycket smidigare genom ett direkt samarbete mellan berörda PO:ar. Det SFR bör fokusera på är internationella förhandlingar, samt på frågor som i huvudsak är gemensamma för hela fiskerinäringen. Vilka arbetsuppgifter som SFR skall tilldelas måste beslutas om av en enig styrelse, annars finns det en uppenbar risk för att SFR skapar osäkerhet kring vem eller vilka som egentligen företräds i skilda sammanhang.

[…]

Hanteringen av msc-certifieringarna för havskräfta och östersjötorsk är betecknande för hur organisationprocessen har bedrivits. Certifieringarna har oblygt använts som ett redskap i försök till att mota in fiskaren i ”rätt” organisationer (dvs. inte in i HFPO). Torskcertifieringen ägs av ett SFPO som sedan januari 2014 inte har haft några aktiverade, betalande medlemmar. SFPO saknar dessutom erkännande som en producentorganisation av Jordbruksverket. Msc-certifieringen av havskräfta ägs av SFR, som kräver att fiskaren är med i en PO som i sin tur är medlem i SFR.

Miljömärkningen av svenskt fiske är naturligtvis en fråga som alla aktörer borde ha enats kring, oavsett andra tvistefrågor. Den är värdefull inte bara för berörda fisken, utan även för den i Sverige verksamma fiskhandeln och fiskindustrin. Istället har ovidkommande hänsyn fått råda, vilket endast resulterat i en ökad splittring inom fisket, och kommer att leda till dubblerade msc-certifieringar, till glädje för ingen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements