Grava felaktigheter spreds i SVT:s nyhetsförmedling

Detta är den senaste ledaren i Yrkesfiskaren som nu återpubliceras här då den anknyter till flera teman bloggen ofta behandlar. Dessutom innehåller den viktig kritik av media. 

Grava felaktigheter spreds i SVT:s nyhetsförmedling

Det förekom grava felaktigheter i SVT:s nyhetsförmedling – okunskap spreds med hjälp av bl.a. riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson (S) i SVTs Västnytt den 16 september.

Sveriges Television (SVT) ska i sitt agerande präglas av saklighet och opartiskhet. I SVT:s sändningstillstånd anges att Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i televisionen. Kravet på saklighet sägs bestå av tre delar:

1) Uppgifterna ska vara sanna, faktakontrollen är avgörande;
2) Uppgifterna ska vara relevanta för det valda ämnet och inte ofullständiga; och
3) SVT ska sända en rättelse om en felaktig uppgift förekommit i ett program.

Västnyttinslaget

I Västnytt i SVT den 16 september sändes ett inslag om fisket som förutom reportern innehöll riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson (fiskepolitisk talesperson, S) och Tommy Lang från Hallandsfiskarnas PO.

I inslaget levde man inte upp till de krav som ställs på opartiskhet och saklighet; någon faktakontroll hade uppenbarligen över huvud taget inte skett – felaktigheterna var många och grava. Man framförde osanningar och det kan inte uteslutas att så gjordes fullt medvetet. Inslaget i SVT:s Västnytt var inte opartiskt, inte sakligt och rent ut sagt mycket dåligt.

Nedan återges som exempel fyra anmärkningsvärda uttalandena som framkom i inslaget.

Hot mot levande kust

1. ”Om de så kallade fiskekvoterna införs så befarar kritikerna att det lokala fisket och den levande skärgården är hotad”.

Denna mening lästes upp av nyhetsuppläsaren.

Kommentar: Fiskekvoter har funnits länge och är del av de TAC:er som beslutas inom EU, fiskekvoter är den del som varje land tilldelas. Fiskekvoter är med andra ord inte något som kanske införs, sådana har funnits länge.

Om påståendet i Västnytt skulle vara riktigt skulle vi i Sverige idag inte ha kvar något lokalt fiske och den levande skärgården skulle inte vara ”levande”.

Det är okunskapen som talar när nyhetsuppläsaren läste upp meningen och den som inte är initierad förleds att tro något som är direkt felaktigt. TAC:er och kvoter är det främsta sättet att reglera fisket och redskapet har redan använts under många decennier.

Lönsamhet

2. ”Man ska försöka få en lönsamhet på det här”.

Sagt i Västnytt av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson.
Kommentar: Kommentaren lämnades i samband med omnämnandet av den reformerade fiskeripolitiken inom EU och landningsskyldighetens införande.

Fiske är företagsamhet på naturens villkor – SFR har sagt detta många gånger och det tål att upprepas igen.

Företag behöver lönsamhet för att fungera och finnas kvar. Att fiska är att driva företag och ett fiske som inte lönsamt överlever inte, så enkelt är det. Lönsamhet är inte något fult, det är en förutsättning för allt företagande och naturligtvis också för fisket.

Fiskeföretagen utnyttjar en naturlig, förnybar, rörlig och gemensam tillgång som är en del av vårt gemensamma arv.

Romfördraget från 1957 innehåller bestämmelser om en gemensam fiskeripolitik, och artikel 39.1 i EUF-fördraget fastställer målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilka också gäller för den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom jordbruksprodukter enligt artikel 38 definieras som ”jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter”.

Fiskeripolitiken är en gemensam politik, vilket innebär att gemensamma regler antas på EU-nivå och tillämpas i alla medlemsstater. De ursprungliga målen för den gemensamma fiskeripolitiken var att bevara fiskbestånden, skydda havsmiljön, se till att de europeiska fiskeflottorna var ekonomiskt lönsamma och ge konsumenterna livsmedel av hög kvalitet. Genom reformen 2002 tillkom målet om ett ur miljömässigt, ekonomiskt och socialt hänseende hållbart och balanserat utnyttjande av vattenlevande resurser, där hållbarhet måste baseras på välgrundade vetenskapliga rön och på försiktighetsprincipen. De nya grundläggande reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken trädde i kraft den 1 januari 2003. Men frågan hur fiskemöjligheterna ska fördelas nationellt är fortfarande en nationell angelägenhet.

Med andra ord har det i den gemensamma fiskeripolitiken alltid varit ett mål att fiskeflottorna ska vara ekonomiskt lönsamma.

Köp- och säljsystem

3. ”Får vi ett köp- och säljsystem på kvoter så som vi har i det pelagiska, ja då har vi fem-sex båtar kvar. Det har man i Danmark idag, fem-sex båtar kvar och de ligger antagligen här utanför Göteborg, det är där dom är.”

Sagt i Västnytt av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson.

Kommentar:

Uttalandet innehåller många felaktigheter och missuppfattningar. Det förefaller som om Jan-Olof Larsson inte har en aning om hur verkligheten ser ut. Han far här med osanningar.

Det är inte fråga om något köp- och säljsystem för det demersala fisket såsom i det pelagiska systemet.

Även om det vore så och uttalandet var rätt i den delen skulle det inte leda till slutsatsen att vi har fem-sex båtar kvar, så uttalandet hade varit fel likväl.

I det pelagiska systemet i Sverige är cirka 30 fartyg verksamma, inte fem-sex. Dessutom finns det mer än hundra fartyg som fiskar på kustkvoterna, i stort utan begränsningar. Kustfisket på pelagiska arter har ökat väsentligt sedan det pelagiska systemet infördes.

Kustkvoterna är också en del av det pelagiska systemet. I Danmark finns cirka 2 500 fartyg – inte fem-sex. Det är tragiskt när uppenbara fel sprids och sprids av en person – en riksdagsledamot – som per automatik förutsätts inte sprida felaktigheter och vara påläst. Han sprider osanningar.

Ett köp- och säljsystem kan utformas på hur många olika sätt som helst. Det är den designen som ger vad det blir för effekter av systemet osv. Att rent generellt säga att ett sådant system leder till något specifikt – i det här fallet fem-sex båtar – är helt enkelt inte seriöst.

Vem ska äga fisken?

4. ”Den frågan som riksdagen ska besluta om är inte liten – vem ska äga fisken i havet?”

Denna reportagets avslutande fråga lästes upp av nyhetsuppläsaren.

Kommentar:

Sverige som nation äger fisken i havet, ingen ifrågasätter den sanningen. Däremot är det viktigt att hitta förvaltningsmetoder som ger möjlighet till ett varierat och lönsamt yrkesfiske samt möjligheter till bra fritidsfiske.

Frågans påstående och innehåll är fullkomligt grundlöst. Frågan om vem som ska äga fisken i havet har inte väckts i riksdagen.

I de rättighetssystem som finns, t.ex. det pelagiska systemet med överlåtbara fiskerättigheter, är det inte fråga om att någon annan än Sverige som nation äger fisken i havet; däremot har – på precis samma sätt som idag i det demersala fisket (genom tillstånd) – ett begränsat antal aktörer av Sverige tilldelats en nyttjanderätt, som är tidsbegränsad. Fisken har inte varit en fri tillgång på väldigt lång tid.

System för fisket

Frågan om system för fiskets bedrivande är otroligt konfliktfylld. En fråga som ofta glöms i detta sammanhang är landningsskyldighetens införande. Det ställer krav på en matchande utformning av systemen för fiskets bedrivande.

Landningsskyldigheten och reglerna för fiskets bedrivande måste likt två pusselbitar passa samman. Det fungerar inte att ha en landningsskyldighet tillsammans med ett system för fiskets bedrivande som i praktiken gör det omöjligt att fiska lagligt eller allvarligt riskerar att skada de enskilda företagen genom osäkra förhållanden och förutsättningar. De enskilda fiskeföretagen måste kunna kräva att de system som finns är fungerande i förhållande till övrig lagstiftning och för det praktiska fiskets bedrivande.

Det är Havs- och vattenmyndighetens uppgift att framlägga förslag för fiskets bedrivande som matchar landningsskyldigheten utan att riskera svenskt fiske. Svenskt demersalt fiske – fiskare från olika ställen på kusten som fiskar med både små och stora båtar – har samlats i en demokratisk process och den processen har lett fram till förslag som har delgetts Havs- och vattenmyndigheten.

Tänk att det i ett så kort inslag i Västnytt kan bli så mycket fel och osanning (och då finns det egentligen än mer att anmärka på) – det är tråkigt att konstatera att det finns riksdagsledamöter som inte är så noga med fakta och sanning.

Ledare i Yrkesfiskaren

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements