En båts storlek bestämmer inte hur mycket den fiskar, del 1

Fisket i det de flesta länder och områden i världen är hårt reglerat. Hur mycket som får fiskas bestäms av myndigheter utifrån vetenskapliga råd. Därefter fördelas fiskemöjligheterna eller fiskerättigheterna till enskilda fiskebåtar, fiskeriföretag eller enskilda yrkesfiskare personligen. Fiskerättigheter fördelas nästan aldrig efter hur stor båten är, men det finns äldre byråkratiska förvaltningssystem där sådant spelar roll. När det gäller individuella överförbara fiskerättigheter har det däremot ingen betydelse.

I Danmark fördelas de allra flesta fiskerättigheterna genom ett köp- och säljsystem där även kortidssuthyrning och inlåning av kvoter förekommer. Vissa fiskerättigheter fungera dock annorlunda och tilldelas enbart ett visst antal namngivna fiskebåtar. Detta gäller exempelvis fisket av hästräkor. Inom ramen för system med köp- och säljbara fiskerättigheter elerl som det burkar heta, individuella överförbara fiskerättigheter ges vissa typer av fiskebåtar extra tilldelning. Det gäller exempelvis det kustnära fisket med skonsamma redskap.

Det danska systemet med överförbara fiskerättigheter gör det ganska lätt för fisket att massa sig till minskade fiskekvoter, utkastförbud och annat. Storleken på fiskeflottan regleras genom marknadsmekanismer och minskar eller ökar efter hur mycket utrymme för fiske, dvs hur stora kvoter som finns och hur stora fiskerättigheter enskilda båtar har. antalet båtar har på grund av att det länge rått överkapacitet i fisket minskat rejält sen systemet infördes. Minskningen har varit störst bland de medelstora båtarna, men betydligt mindre vad det gäller de små båtarna. Fördelningen av fiskerättigheter tar ingen hänsyn till hur stor båten är utan storleken på båten bestäms i huvudsak av andra saker.

I det pelagiska fisket (i Danmark reglerat genom IOK) efter sill och makrill samt industrifisket efter arter som används till fiskmjöl gynnas storskalighet. Kvotkoncentrationen har därför varit stor inom detta fiske. Fisket bedrivs i huvudsak långt ifrån kusten vilket gör det olämpligt för mindre båtar. Bränslekostnaden är en viktig faktor och en större modern fiskebåt har motorer och utrustning som innebär att den drar mindre bränsle. Dessutom behöver den sällan gå i hamn vilket också sparar bränsle då gångvägen från fiskeplatserna till landningshamnen kan vara lång. Därför har de pelagiska fiskebåtarna i Danmark blivit större och större.

Men en större båt behöver inte fiska mer än en mindre då storleken inte är avgörande för hur mycket fiskerättigheter båten har. Det påverkas istället av hur mycket kapital det enskilda fiskeriföretaget har dvs om de bedriver en lönsam verksamhet och om de kunna låna till låg kostnad. Lönsamheten styrs till stor del av hur duktiga fiskare de som har båten är. De är fiskerättigheterna som styr hur mycket en båt fiskar.

I Sverige regleras det pelagiska fisket också genom individuella överförbara fiskerättigheter. Detta har möjliggjort en anpassning av den pelagiska fiskeflottans storlek så att den är rimlig i förhållande till den mängd fisk som finns. De svenska båtarna är genomsnittlig mycket mindre än de danska och fiskar bara i begränsad utsträckning i Nordsjön och Nordatlanten utan mest i Östersjön, Skagerak och Kattegatt.

I motsats till i Danmark finns det ett kustnära pelagiskt fiske i Sverige. Detta fiske har en särskild kvot som i Östersjön är mycket stor. Det finns cirka 30 fiskebåtar som ingår i systemet med överförbara fiskerättigheter och omkring 300 fiskebåtar som fiskar pelagiskt inom ramen för kustkvoten. På större delen av kustkvoten i Östersjön, den så kallade Östersjökvoten är fisket fritt utan begränsningar i båtstorlek och annat. En del båtar som annars fiskar torsk ägnar sig därför åt detta fiske under vissa perioder.

Det finns också i den pelagiska fiskeflottan ett antal mindre och medelstora fiskebåtar som framförallt fiskar pelagiskt i Skagerak och Kattegatt. Några av dessa fiskar också demersalt på det sätt som svenska fiskare alltid gjorde förr. Dessutom finns det ett antal mindre och medelstora fiskebåtar som nästan enbart fiskar i Östersjön.

I Norge regleras det pelagiska fisket genom detaljerade regler om kvoter, fartygsstorlek, fiskeredskap och fiskevatten. Det är myndigheter som styr över kvoterna och något kö- och säljsystem finns egentligen inte även om det delvis existerar genom att fiskebåtar säljs med kvoter som sen kan läggas ihop med en annan båts kvot. Storleken på båten har i princip inget med storleken kvoten att göra i et enskilda fallet även om storleken på båten kan ha betydelse för vilken grupp den tillhör och därför för vilken kvot den kan utnyttja.

Det är inte en båts storlek som bestämmer hur stora fiskerättigheter den har eller hur mycket den fiskar. Däremot så finns det ett samband såtillvida att den som har råd att köpa en stor modern båt i allmänhet också har råd att också köpa fiskerättigheter.

Rent tekniskt finns det inget som säger att en större båt alltid kan fiska mer. Den stora skillnaden är färre hamnbesök och därmed minskade bränslekostnadeer. Men självklart har trålens storlek betydelse då en stor trål innebär mer fisk på en gång. En stor pelagisk trålare är faktiskt en av de mest miljövänliga fiskebåtar som finns.

I detta inlägg har jag främst skrivit om pelagiskt fiske. I nästa inlägg ska jag skriva om det demersala fisket, dvs fisket på bottenlevande arter.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stora fiskebåtar, Fiskerättigheter, Lönsamhet, Stordriftsfördelar, IOK, Danmark, Sverige, Norge, Pelagiskt fiske, Fiskebåtar, Ekonomi