Magnus Eckeskog for med osanning om svenska fiskare i Danmark

Magnus Eckeskog påstod i ett inlägg på svenska Greenpeace hemsida att svenska yrkesfiskare ägnar sig åt olagligt fiske i Danmark. Påståendet är inte sant. Danska Greenpeace har kommit med en dementi om sina påståenden om olagligt fiske och det tycker jag också svensk Greenpeace och Magnus Eckeskog borde göra (det har de nu gjort, den 21 december). Jag har kommenterat anklagelserna mot de svenska fiskarna tidigare och rekommenderar att ni läser de inläggen:

Då hans inlägg är fullt med andra tveksamma konstateranden så gör jag ändå ett par kommentarer till.

Antingen så är allt fiske privatiserat eller så är inget fiske privatiserat. Därför att det inte finns något kommersiellt fiske som är fritt utan allt kommersiellt fiske är uppdelat på enskilda båtar, enskilda tillståndsinnehavare eller grupper av fiskare med särskilda tillstånd. Det gäller också mycket stora delar av det kustnära fisket (räkfiske, kräftfiske med bur eller med rist, fiskfiske vilket kräver efforttillstånd, läppfiskfiske, ålfiske, torskfiske i Östersjön osv).

Det pelagiska fisket bedrivs av stora fiskebåtar som inte konkurrerar med det kustnära fisket och konsekvenserna för det demersala fisket och det kustnära fisket är marginella, men det beror återigen på hur regleran utformas. I Sverige är konsekvenserna noll då de med pelagiska tillstånd, utom i några undantagsfall vad det gäller några mindre båtar, får inte fiska demersalt. I och med landningsskyldigheten kan detta dock bli ett problem då de pelagiska båtarna vid sillfiske i Skagerak på hösten kan få stora mängder sej i vissa tråldrag. Så stora mängder att det skulle innebär att den svenska sejkvoten snabbt skulle slut om de landar sejen och räknade av den på kvoten. Försök med rist har dock slagit väl ut och huvuddelen av sejen kan storligen rensas bort på det sättet. Men det vore nog också rimligt att de pelagiska båtarna fick rätt till en viss mängd sej.

Genom vissa luckor i de dansk reglerna har en del pelagiska fiskare där även skaffat sig rättigheter till demersal fisk i en utsträckning som det egentligen inte ska var möjligt att få. Men det omvända har också skett, demersala fiskare har skaffat sig pelagiska fiskerättigheter. Utvecklingen är inte så enkel och linjär som Magnus Eckeskog försöker påskina. Ändå är det nog min uppfattning att de danska reglerna och lagarna måste ses över så att de existerande kryphålen kan sättas igen.

Det som gäller när individuella överförbara fiskerättigheter införs är att enskilda fiskare/fiskebåtar/fiskeriföretag får köpa och sälja sina fiskerättigheter. Detta har överallt där det införts lett till minskade fiskeflottor, hållbarare, lagligare och ekonomiskt bärkraftigare fiske. Om systemen utformas fel kan de leda till att småskaligt kustnära fiske kan drabbas. Men så har inte skett i Danmark och så har inte skett i Sverige. Där är systemen utformade på ett sätt som gör att det småskaliga fisket i praktiken gynnas.

Det danska kustfisket har inte drabbats av en större minskning av antalet båtar än vad det danskt fiske generellt gjort. När Eckeskog hänvisar till kustfiskare så är både han och kustfiskarn helt enkelt fel ut.. Minskningen har varit störst i mellansegmentet och genomnsnittlig bland de minsta båtarna.

Det danska systemet var dock sämre när det infördes och justeringar har gjorts efter hand. att det blir färre fiskebåtar, vilket är en nödvändig utveckling, leder dock självklart till att färre fiskebåtar blir innehavare av fiskerättigheter. Det är en naturlig utveckling.

Det småskaliga fisket i Sverige består i huvudsak av fiske med bottentrål även om de flesta båtar i antal fiskar med garn. Garnfiske bedrivs dock i mycket stor utsträckning av deltidsfiskare och inte av de som är yrkesfiskare på heltid. Ofta kan det dessutom vara samma båtar som fiskar med bottentrål, garn, krok och snörpvad när vi talar om det småskaliga kustnära fisket. Magnus Eckeskog har alltså delvis fel på den punkten också.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

PS. 2015-12-21, 16:47. Magnus Eckeskog har rättat till de rena felaktigheterna om svenskarnas fiske i Danmark.

Advertisements
  • Jag känner till alla de siffror du räknar upp. Det går inte att räkna ihop pelagiskt fiske och demersalt fiske. De måste räknas var för sig. allt annat är orimligt. Det blir fel när båtar som fångar 1 000-tals ton sill och tobis räknas ihop med båtar som fångar nåt 100 kilo rödspätta. De fiskar inte på samma sätt, konkurrera inte med varandra osv. Bottentrålning är ett problem, men det är ju det småskaliga kustnära fisket som står för huvuddelen av bottentrålningen. I Sverige såväl som i Danmark.

    Det finns inte heller mycket som tyder på att garnfiske är speciellt miljövänligt. Det skadar inte bottnarna men dödar mer fåglar och däggdjur än bottentrålning för att nämna ett problem med garnfiske. Det är nog helt enkelt så att små båtar byter till bottentrål för det gör jobbet enklare och lönsammare. Kustfiskeförordningen blir då ointressant och folk lämnar den.

    Det miljövänligaste fisket är ju storskaligt pelagiskt fiske med snörpvad och flyttrål eller fiske med backor (som kan vara både småskaligt och storskaligt) och andra krokredskap (förutom flytbackor).

    Jag är mer positiv till passiva redskap i förhållande till bottentrål så där har vi inte olika uppfattning. Vi är också helt överens om vilka slutsatser som kan dras av trålförbudet i Öresund. Men se vad jag skrivit om 8-fjordarprojektet. Trots trålförbud sen lång tid tillbaka så återhämtar sig inte bestånden, Där kan det vara så att sälen faktiskt hindrar fiskbeståndens återhämtning. http://fiske.zaramis.se/2015/11/24/8-fjordar-fiskefria-omraden-och-ekosystemforvaltning-pa-prov/

    Överens behöver en inte vara. Jag är inte överens med yrkesfiskarna alltid heller. Men jag vet ju vilka de är i verkligheten då jag vuxit upp med en del av dem och har mycket stor respekt för dem.