Deadliest Catch – minskad dödlighet på grund av TFC (ITQ)

Det är välkänt att införande av individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) innebär minskade fiskeflottor och stopp för överfiske om det kombineras med TAC (totalt tillåten fångst) och MSY- eller MEY-mål (MSY – maximalt hållbart uttag, MEY (maximalt ekonomiskt uttag). MEY är alltid lägre än MSY så vill vi minska fisketrycket så bör TAC sättas enligt MEY snarare än MSY.

Det är inte lika känt att TFC leder till säkrare fiske med färre olyckor. Krabbfisket i Berings Hav Bristol Bay och Alaskabukten som dramatiserats och gjorts känt via TV-programmet Deadliest Catch är ett bra exempel på detta. I två steg har dödligheten i detta fiske minskat rejält. Först genom ett obligatoriskt säkerhets- och kontrollprogram (Dock Stability and Safety Compliance Check, SSCC) och sedan genom införandet av ett TFC-system (catch share kallas dessa system i USA). Genom SSSC-programmet som infördes 1999 ledde till mer sjövärdiga fiskebåtar som gick ut utan överlast minskade dödligheten med 60%.

2005 infördes TFC i krabbfisket. Detta ledde till att det blev slut på tävlandet om vem som skulle komma först och vem som snabbast kunde fiska mest. Fiskesäsongen förlängdes rejält, från 3 -5 dagar per år innan förändringen till 13-23 dagar åren 2005-2010. Fiskeansträngningen  per dag mätt i antalet burar som togs upp minskade med 32% fisket på kungskrabba och 17% i fisket på Opilio-krabba. Resultatet blev färre arbetade timmar per dygn och ordentlig sömn. Färre arbetade flera dagar i sträck. Dessutom minskade antalet små båtar i som deltog i krabbfisket. Antalet olyckor och dödligheten minskade ytterligare. Lönsamheten i flottan har också ökat då färre båtar deltar i fisket och de som gör det kan planera fisket bättre.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements