I en debattartikel i SVD har den bohuslänske socialdemokraten Jan-Olof Larsson och yrkesfiskaren Mathias Ivarsson från Dyrön skrivit ett försvar av individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Det är något förvånande då Larsson tidigare varit en aggressiv motståndare till TFC. Ett par gånger har han i det närmaste spottat och fräst åt mig när vi diskuterat frågan.
Vad som föranlett Larsson ändrade ståndpunkt framgår inte i debattartikeln, men kanske har han till slut tagit till sig den forskning som faktiskt finns på området och som visar att TFC inte per automatik innebär att stora fiskebåtar gynnas. Det beror helt och hållet på hur systemet utformas, något som är viktigt att tänka på vilket också Ivarsson och Larsson nämner i sin debattartikel:
Det är dock viktigt att inte kapitalisera fisket och riskera att endast ett fåtal större båtar finns kvar. Vi måste utforma ett system utefter dessa fiskens förutsättningar och inte kopiera något annat system. Vi från politikens såväl som näringens håll vill se en varierad flotta som är utspridd över hela Sverige och som bidrar till en levande kust och skärgård. Det är därför viktigt att i utformandet av ett system med individuella kvoter ta den regionala aspekten i beaktande och se till att fartyg inte koncentreras till ett fåtal områden.
Det är också så att fisket idag har problem som effektivt bara kan lösas med TFC-system. Det handlar om överkapacitet, dvs för många båtar, i vissa fiskerisegment. Speciellt gäller detta räkfisket men också kräftfisket och torskfisket i viss mån. TFC är ett effektiv sätt att anpassa fiskeflottan till de fiskemöjligheter som finns.
Dessutom finns det problem med strypkvoter, kvoter som är för små i förhållande till de fångster som tas. När sådana kvoter fiskats upp så kan ingen båt fortsätta fiska med redskap som kan fånga den arten. På Västkusten handlar det i först hand om torsk. När utkastförbud införs för torsk (det har inte skett än) kan de innebära att hela räk- och kräftflottan får ligga still andra halvåret om inget görs. TFC skulle innebära att det skulle bli lättare för fisket att fortsätta men det behövs också selektiva trålar som kan skilja ut torsk från plattfisk och högre kvoter som tar hänsyn till att även bifångster måste landas.
När kvoten är uppfiskad för en viss art stoppar det samtliga fiskebåtar med redskap som kan fånga den arten. Det spelar ingen roll hur den enskilde fiskaren beter sig. Han drabbas ändå av hur andra gör och kan tvingas ligga still när en viss kvot är slut. För att kunna fortsätta fiska och tjäna pengar blir den enskilde fiskaren i det läget tvungen att kasta ut bifångster av fisk där kvoten är slut. Detta är i många fall olagligt. Notera dock att all fisk inte omfattas av utkastförbud (landningsskyldighet), det gäller bara vissa bestämda kvoterade arter.
Lösningen på problemen är just ett TFC-system som innebär att fiskare kan byta fiskerättigheter (kvoter) med varandra vid behov samt köpa och sälja fiskerättigheter. Tillsammans med nya bättre redskap som selekterar bättre och höjda kvoter innebär det att fisket kan bli så miljövänligt och hållbart som alla vill ha det.
Det är bra att Larsson nu ändrat uppfattning om TFC-system och förhoppningsvis innebär det att också socialdemokraterna som parti ändrat uppfattning. Det innebär i så fall sannolikt att det finns en politisk majoritet för att införa TFC i det dmersala svenska fisket på räka, kräfta och torsk.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Skagerak, Kattegatt, Individuella överförbara fiskerättigheter, ITQ, TFC, Jan-Olof Larsson, Mathias Ivarsson, Utkastförbud, Landningsskyldighet, Torsk, Kräfta, Räka, Torskfiske, Räkfiske, Kräftfiske, Demersalt fiske, Västerhavet, Östersjön, Socialdemokraterna, Fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.