Mängder med fel i WWF:s märkliga fiskguide

Fiskguiden 2016Det finns en mängd felaktigheter och en hel del märkligheter i WWF:s Fiskguide 2016. Här följer ett urval rena felaktigheter och ännu fler märkligheter.

I sitt pressmeddelande säger WWF att räkor från Skagerak får grönt ljus, i själva guiden har de fortfarande rött ljus. I övrigt har jag redan kommenterat detta i ett tidigare inlägg där jag också kommenterat torsken.

De rekommenderar också folk att äta fisk som inte är godkänd som livsmedel inom EU då den innehåller för mycket miljögifter. Sill från Östersjön får bara ätas i Sverige och Finland som har dispens från EU:s lagar som förbjuder fet fisk från Östersjön som människoföda. Det är obegripligt att sill från Östersjön kan ha grönt ljus. Den är inte nyttig att äta. Sannolikt tar WWF inte hänsyn till hälsoeffekter i sin bedömning, men det visar att bara för att fisk har grönt ljus från WWF ska de inte ätas.

Inte heller är det begripligt varför fisket på den invasiva arten kungskrabba i Norge ska ha gult ljus. Det är väl bara bra om den fiskas för hårt.

Varför skarpsill från Skagerak ska ha gult ljus är också svårt att förstå. Bara en mycket liten del av kvoten fiskas upp. Den fiskas i princip enbart med snörpvad av en stor båt och närmare 10 små båtar vid ett fiske som måste anses vara välkontrollerat och selektivt.

Varför makrill inte har grönt ljus om den fångas i Skagerak, Nordsjön och Atlanten med snörpvad eller flyttrål begriper jag inte. Om det nu inte är Färöarnas och Islands överfiske som ger gult ljus, men då borde även dörjfångad makrill ha gult ljus.

I guiden har siklöja från Bottenviken gult ljus. Den fiskas för rommens skull, men också för konsumtion i mindre utsträckning. Siklöjefisket i Bottenviken är MSC-märkt och borde väl enligt WWF:s riktlinjer har grönt ljus precis som räkfisket i Skagerak.

Fisket på rödtunga var betydligt större för 10-15 år sen än idag. Därför är uppgifterna i Fiskguiden felaktiga. Det har inte ökat kraftigt, men ökar dock sen 2005 från en låg nivå. Fisket på rödtunga i Skagerak är inte reglerat utan fritt och det finns ingen kvot (TAC) eller förvaltningsplan. Det landas något mer från Nordsjön, Skagerak och Kattegatt än vad ICES rekommenderar men mycket mindre än den TAC för Nordsjön som beslutats av EU.  Det är dock en TAC som även inkluderar bergtunga. Bergtunga landas det mycket mindre av än av rödtunga. Sannolikt är bristen på förvaltningsplan och att en fångas med bottentrål avgörande för WWF:s röda ljus för rödtunga. Rödtunga fångas nog inte heller med snörpvad, utan som andra plattfiskar fångas den med bottentrål och snurrevad. Det är inte första gången WWF blandar ihop de två redskapen snörpvad och snurrevad.

En tredjedel av den svenskfångade rödspättan tas av enda båt som fiskar med snurrevad. Snurrevadsfiske är vanligt i Danmark som fångar mest rödspätta i Skagerak, Kattegatt och Östersjön. Om snurrevadsfisket säger Fiskguiden ingenting, men det anses vara miljömässigt bättre än bottentrålning. Snurrevadsfisket av rödspätta från Skagerak och Nordsjön borde väl rimligen ha grönt ljus i likhet med garnfisket. Att bomtrålsfisket inte har grönt ljus är däremot förståeligt.

Drivgarn var förr i tiden vanligt vid sillfiske vid Island och vid makrillfiske. Idag förekommer det inte i våra vatten så varför WWF påstår det begriper jag inte. Makrill fiskas inte heller med backor (lina) utan med dörj, visserligen ett krokredskap precis som backor, men inte samma krokredskap. Men det är klart, i bägge fallen sitter krokarna fast på linor. Men det är inte samma sak trots det.

Demersal trål och bottentrål är samma sak. Behöver inte två olika beskrivningar. Däremot kanske det vore bra med en beskrivning av snurrevad som fortfarande används mycket i Danmark. Den finns i två varianter, skotsk och dansk snurrevad. I Sverige finns dock bara en enda båt som fiskar med snurrevad.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements