Lögnaktig artikel på Supermiljöbloggen om fiskodling och fiske

På Supermiljöbloggen har Paula Lenninger lyckats producera en av de mest lögnaktiga artiklar jag sett på mycket länge. Utgångspunkten är en omfattande fisk- och skaldjursdöd i södra Chiles, Patagoniens, fjordar. Detta är en återkommande sak som hänger ihop med väderfenomenet El Nino och algblomning (kallas Red Tide). Denna gång har algblomningen varit extra kraftig och fiskdöden mer omfattande vid många andra tillfällen. Det finns forskningsrön från andra platser som visar att algblomningen ”Red Tide” också har samband med övergödning. Det kan eventuellt vara fallet också i södra Chile denna gång, men det finns inge belägg för det. En orsak till en eventuell övergödning i Patagoniens fjordar kan vara de många laxodlingarna i området. Även fisk i fiskodlingarna har dött i stora mängder.

Lenninger påstår i sin artikel att det är laxodlingarna som är huvudorsaken. Det är oavsett om laxodlingarna påverkat algblomningen eller inte felaktigt. Huvudorsaken är istället sannolikt El Nino. Massdöd i södra Chile bland valar och fisk är belagd även i fossila lämningar så det är heller inget nytt.

El Nino är också orsaken till att det finns mindre fisk utanför Peru i år än annars. Fisket har också skurits ner som en konsekvens av detta. Det är inte på något sätt fisket av anchoveta för fiskmjölsindustrin som lett till minskade fiskmängder i området, utan det handlar om klimatet och vädret. På denna punkt ljuger Lenninger rakt upp och ner. Det finns inga som helst belägg för hennes påståenden även om det förkommit överfiske tidigare, det mest omfttane och kända redan på 1970-talet.

El Ninos effekter på fiskbestånden vid Perus kuster är däremot välkända och välbelagda. Dessutom kan det väl nämnas att huvuddelen av fisket på fiskmjölsindustrin bedrivs av mängder med ganska små båtar, visserligen i de flesta fall ägda av de stora fiskeriföretagen i landet, men bemannade av anställda lokala fiskare. Men självklart är det så att minskad fisktillgång ger konkurrens mellan sälar och småskaliga fiskare som fiskar nära kusten. Det mer storskaliga fisket sker längre ut och berörs oftast inte så mycket av sälarnas födosök. Det är dock inte detta fiske som är huvudorsaken till minskade fiskbestånd. Utan El Nino. Dras inte fisket för fiskmjölstillverkningen ner tillräckligt snabbt när El Nino uppträder bidrar det naturligtvis också till bristen på fisk. Men så verkar inte vara fallet denna gång även om det ständigt är en stor risk att det inte sker då förvaltningen av fisket inte har långsiktiga mål och planer. Fisket av anchoveta är inte problemfritt, men problemet är inte storskaligt industriellt fiske, utan snarare småskaligt fiske utan tillräckliga långsiktiga förvaltningsplaner.

Anchovetafiske med snörpvad

Sedan citerar hon WWF:s kraftigt ifrågasatta studie om hur mycket av livet i havet som försvunnit. Påståendet att hälften av livet försvunnit är helt enkelt inte sant. Att mängden liv i havet minskat och minskar är dock sant. Men industrifisket på små pelagiska fiskarter är inte problemet.

Industrifisket för fiskmjölstillverkning tillhör de mest kontrollerade fiskena eftersom de också är bland de mest lättkontrollerade och har mycket lite med den saken att göra. Begränsat antal landningshamnar för väldefinierade fiskarter och fiskeflottor gör också industrifisket mer lättkontrollerat än annat fiske. Att det skulle fiskas upp mer anchoveta, sardiner och ansjovis än vad haven tål som Lenninger hävdar är helt enkelt fel i de flesta hav. Det förekommer dock självklart på vissa håll. Hur det i verkligen ser ut är också välbelagt. Industrifisket för fiskmjölsproduktion är inte något problem i de flesta fall, vare sig utanför Peru och Chile eller i Nordsjön och Östersjön. Lenninger hittar helt enkelt på.

Hon hänvisar också till WWF:s märkliga fiskguide för vilken fisk vi ska äta. Guiden är full med faktafel och märkligheter vilket faktiskt gör den mindre trovärdig och lämplig att följa än vad jag tidigare trott. Att hänvisa till den ökar inte trovärdigheten i Lenningers inlägg.

Att Marine Harvest skulle märka chilensk lax som norsk har jag svårt att tro. Jag har aldrig sett uppgifter om att det förekommit. Det är naturligtvis inte omöjligt att tänka sig att så sker, men Lenninger har i detta nu inga bevis för det. Det är också mycket lätt att skilja på chilenskodlad lax (i Chile används mycket stora mängder gift och antibiotika, så inte i Norge) och norskodlad lax vid kontroller så jag tror att om det skett i större skala skulle det ha upptäckts. Hennes påstående om den saken kan därför avfärdas som osanning.

Även om det finns vissa sanningar i Lenningers inlägg på Supermiljöbloggen blir inlägget dock i sin helhet lögnaktigt. En av de sämsta artiklar om fiske jag sett under senare år.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Supermiljöbloggen, Paula Lenninger, Industrifiske, El Nino, Klimat, Väder, Fiskodling, Fiskmjölsindustrin, Fiske, Peru, Chile, Pelagiskt fiske, Anchoveta, Fiske