I Fjällbackatrakten fanns en sillolje- och guanofabrik i slutet av 1800-talet. Det verkar som om den fanns på Korsö i Fjällbackaskärgården. En av delägarna var konservfabrikören Gustaf Andersson. Huvudägarna ska dock ha varit norska om det nu inte var så att det fanns två fabriker.
Gustaf Andersson föddes 1815 i Domkyrkoförsamligen i Göteborg. Han var son till mätaren Eric Andersson och Catharina Sjögren, Han gifte sig 1841 med Helena Wilhelmina Ebbens (f. 1815). Hon var dotter till en kofferdikapten Ebbens och Ulrika Wetterman (1790-1863), troligen änka sedan 1820-talet. Paret flyttade till Fjällbacka 1843.
Först bodde familjen i det s k Åhmanska huset som tidigare ägts av köpman Carl M Åhman (1804-1843), nu av änkan Amalia f Engström (1809-1893). Men redan några år senare hade de köpt en egen fastighet. Där byggde Gustaf Andersson eller övertog ett stort magasin där ansjovistillverkning sedan bedrevs av Gustaf Andersson. Ansjovisfabriken var framgångsrik. 1863 exporterades 60 kaggar om 40 skålpund till Durban i Syd-Afrika till ett pris av 1 pund per kagge, vilket seglades dit på skepp från Fjällbacka. Andersson deltog i utställningar i Malmö 1865 och i Boulogne 1866. Redan 1868 hade han fått efterföljare, bl.a. J J Hallgren på Gullholmen, som var först med att lägga in i hermetiskt slutna bleckkärl i stället för träkaggar. 1871 redovisades inte mindre än nio ansjovisinläggare i Fjällbacka, däribland Johannes Falck, fru Johanna Gerle och postföreståndare O. Widgren. Också kapten P A Johansson på Florö och G. Kristiansson på Valö hade ansjovisinläggning.
Gustaf Andersson handlade också med spannmål, kläden, ansjovis och rederi med bl.a. briggen Svalan och slupen Elminde och tidigt också med skonaren Johanna. Frun dog på 1850-talet och svärmor Ulrica Ebbens dog 1863. Han gifte om sig med Wilhelmina Gyberg (f 1834) från Åmål.
Omkring 1870 flyttade Gustaf med familjen till gården N. Ödsmål nära infarten till Fjällbacka österifrån. Det var likt andra företagare på denna tis såsom,Olof Falck d.ä. och Mathias Backelin. De ansåg att markinnehav var en säkerhet om fisket svek. Ansovisfabriken övertogs vid Gustafs Anderssons död av sonen Wilhelm Andersson som dock snart överlät den till Christian Dorthé.
I Grebbestad fanns i alla fall två olje- och guanofabriker och en i Krossekärr som ägdes av Edvard Nilsson i Grebbestad, också han konservfabrikör och ägare av Grebbestads konservfabrik. Fabriken i Krossekärr var kombinerad med en sillsalterianläggning. De tre anläggningarna var enligt tidningen Vestkusten den 2 februari 1899 i full drift:
Bohusläningens vara eller icke vara beror till stor del på sillens nyårsvisit. I Grebbestad har sillen gått till så pass, att båda guanofabrikerna nu äro i gång. Ett och annat stäng var visserligen mindre, än man beräknat, vare sig man nu öfvenkattat det eller sillen gått sin väg, men det stora stänget i Kämpersvik, hvilket man en dag trodde förloradt, är kvar: sillen hade blott spridt sig inom det stora området inåt stränderna, så att ingenting fans att få ute på djupet. Krossekärrs guanofabrik har köpt detta stäng till 40 öre pr hl. Sillen är visserligen små, och det blir ej mycket olja, men för öfrigt väntas på ett godt resultat.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Gustaf Andersson, Ansjovis, Guano, Gunaofabriker, Edvard Nilsson, Rederiverksamhet, SIllfiske, Sill, Bohuslän, Grebbestad, Fjällbacka, Korsö, Krossekärr, Fiskindustri, Fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.