Öresund borde ha en egen fiskeriförvaltning

I Öresund finns enligt alla tillgängliga uppgifter och all forskning ett torskbestånd som är i bra skick och har bra status. Detta i motsats till andra områden i västra Östersjön där statusen för torskbestånden är mycket dåliga. Det vore därför rimligt att Öresund förvaltades separat och inte tillsammans med övriga delar av västra Östersjön. Detta är också sportfiskarnas invändning mot EU-rådets beslut om torskkvoter inför 2017:

Problemet, enligt organisationen Sportfiskarna, är att även Öresund ingår i den kraftiga minskningen.

– Det är väldigt allvarligt ställt med det västra beståndet. Men Öresund har ett unikt torskbestånd, som sannolikt har väldigt liten påverkan på det västra beståndet, säger fiskevårdschefen Markus Lundgren.

Sportfiskarna har länge jobbat för att Öresund ska räknas som ett eget område i fiskepolitiken.

En stor anledning till att torskbeståndet är bättre i Öresund än på andra håll är med all sannolikhet det trålfiskeförbud som existerat i Öresund sen 1932. Fisket i området är betydande med både turfiskebåtar och ett småskaligt yrkesfiske. Cirka 40 turfiskebåtar bidrar med inkomster till den regionala ekonomin genom att året runt guida sportfiskare från ett halvdussin nordeuropeiska länder till fångster av främst torsk, men även sill, rödspätta, piggvar, kolja, vitling och flera andra arter. Dessutom samsas fritidsfisket med ett småskaligt kustfiske efter främst torsk.

Enligt sportfiskarna tar det svenska turbåtsfisket upp omkring 200 ton torsk och enligt en tidigare undersökning gjord av Fiskeriverket tar fritidsfisket total upp en bit över 400 ton torsk i Öresund. Enligt landningsstatistiken fångade svenska fiskare som använder passiva redskap ungefär 900 ton torsk under 2015. Av detta kan huvuddelen antagligen anses ha fångats i Öresund.

Att fritidsfiskets uttag på 400 ton (idag kanske mer) skulle vara försumbara eller minimala så som Sportfiskarna hävdar är alltså inte riktigt. De står för cirka 30% av fångsten i området. Å andra sidan är det inte heller så att fritidsfiskarna skulle utgöra bovarna när det gäller fisket i västra Östersjön som Peter Ronelöv Olsson, ordförande i Sveriges Fiskares PO (SFPO) hävdar i en intervju i Sveriges Radio. Ett sådant påstående är lika orimligt som att säga att froitidsfisket saknar betydelse för uttaget av torsk i Öresund. Han har dock rätt i att fritidsfisket i Tyskland tar oerhört stora kvoter, uppemot 2 500 ton per år. Det fisket är inte utan betydesle för tillståndet på torsbestånden.

Det är förstås som Sportfiskarna påpekar orimligt att Öresund ska förvaltas ihop med resten av västra Östersjön, men när det nu gör det så måste också fritidsfisket få inskränkningar när yrkesfisket får det. Svenskt yrkesfiske (läs SFPO) och Sportfiskarna borde kanske agera tillsammans med sina danska motsvarigheter för att få till stånd en separat förvaltning av Öresunds fiskbestånd. Det finns förstås också negativa följder av etts ådant beslut och kanske kan Öresund anses vara ett allt för litet område för att förvaltas självtsändigt.

Att skylla på fritidsfisket, är inte en väg till en lösning av problemen i västra Östersjön, utan motsatsen. Det som behövs är att alla intressen tar ansvar, såväl yrkefisket som fritidsfisket. Splittring i frågan om Öresund och fisket i västra Östersjön gynnar ingen.

På samma sätt för det ingenting framåt när Sportfiskarna förklarar att mer än 30% av torskfisket i Öresund är utan betydelse och minmalt. Det inger inte förtroende att ha en så slapp syn på sanningen och det bidrar inte till att lösa frågan om en separat fiskeriförvaltning för Öresund (vilket Sportfiskarna vill ha).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements