Sill från Östersjön – utan farliga halter av dioxiner

En av de frågor som kommer upp på konferensen Östersjöfiske 2020 är frågan om dioxiner och andra miljögifter i fet fisk. Tidigare har jag skrivit om överförbara fiskerättigheter i Danmark och i det svenska pelagiska fisket,  om eventuella problem med överförbara fiskerättigheter och hur de kan lösas samt om försvinnande fiskelägen.

Sill. Illustration: Wilhelm von Wright.

Idag är det så att fet fisk från Östersjön inte är tillåten att sälja i EU på grund av för höga halter miljögifter, främst dioxiner och PCB. Sverige, Finland och Lettland har ett undantag från detta men Livsmedelsverkets rekommendationer varnar för att fisk från Östersjön inte ska ätas för ofta. Fet fisk är exempelvis skarpsill, siklöja, sill, öring, röding, lax och sik och livsmedelsverket rekommendationer om sådan fisk är bl.a. att barn och gravid ska vara försiktiga:

För både barn och vuxna är det bra att äta fisk 2-3 gånger i veckan, och att välja olika sorter. Däremot rekommenderas barn, både flickor och pojkar upp till 18 år, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år. Det gäller strömming/sill från Östersjön/Bottniska viken, vildfångad (inte odlad) lax och öring från Östersjön/Bottniska viken, Vänern och Vättern, sik från Vänern och Vättern samt röding från Vättern. Dioxin och PCB lagras i fettväven under flera år. Därför är det bra att utsättas för så lite dioxin och PCB som möjligt under uppväxten. När man är gravid eller ammar förs ämnena över till barnet via moderkakan och bröstmjölken, vilket kan påverka barnets utveckling.

[…]

Strömming/sill från Östersjön/Bottniska viken, vildfångad lax och öring från Östersjön/Bottniska viken, Vänern och Vättern, sik från Vänern och Vättern samt röding från Vättern kan innehålla höga halter dioxin och PCB. Vuxna som äter dessa fiskar oftare än en gång per vecka kan få i sig för mycket dioxin och PCB som på sikt kan skada hälsan. Därför är det bra att variera med andra sorters fisk.

På grund av dessa rekommendationer är det svårt att sälja fisk från Östersjön som mat och priserna är låga. Efterfrågan är också låg och därför säljs huvuddelen av sillen som fångas i Östersjön som djurfoder och till fiskmjölsindustrin som kan rensa bort miljögifterna från fisken innan den förvandlas till fiskmjöl och fiskolja. Det borde kunna vara annorlunda.

Problemet med livsmedelsverkets rekommendationer (kostråd) av sill från Östersjön är att den är samma för sill från egentliga Östersjön och från Bottenhavet/Bottenviken. Detta trots att dioxinhalterna i sill från egentliga Östersjön inte längre överstiger EU:s gränsvärden och med andra ord borde gå att sälja som föda i hela EU. Sillen från egentliga Östersjön utgör inte någon fara vid konsumtion. Det förefaller orimligt att fullt användbar sill idag måste säljas till fiskmjölsfabriker bara för att Livsmedelsverkets kostråd är orimligt utformade. Sill från egentliga Östersjön borde anses vara fullt ätbar och borde vara möjlig att exportera som föda (det är också vad jag förstår lagligt om fisken klarar EU:s gränsvärden). Det borde inte finnas några kostråd som begränsar intaget för någon när det gäller sill från östra Östersjön.

För sill från Bottenhavet och Bottenviken (strömming) kan kanske rekommendationerna finnas kvar oförändrade. För lax och öring från hela Östersjön liksom röding från Vättern och sik från Vänern och Vättern verkar det också rimligt att nuvarande kostråd finns kvar.

När det gäller skarpsill från Östersjön har den aldrig använts för konsumtion i Sverige i motsats till skarpsillen som fiskas i Skagerak. Däremot äts skarpsill i de baltiska länderna och Ryssland. Om det finns skarpsill med lägre dioxinvärden än gränsvärdena (vilket verkar troligt med tanke på att det är en fisk med kort livslängd) så finns det alltså en marknad för skarpsill till konsumtion. Priserna är i allmänhet högre när fisken säljs för konsumtion än när den säljs till fiskmjölsindustrin eller som djurfoder och det är därför fördelaktigt att sälja fångad fisk som mat ur ekonomisk synpunkt.

Siklöja, oavsett var den är fångad, har dioxinvärden som ligger under EU:s gränsvärden.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Östersjöfiske 2020, Strömming, Fet fisk, Dioxin, PCB, Livsmedelsverket, Fiske, Pelagiskt fiske, Östersjön, Bottenviken, Bottenhavet, Sill, Sik, Lax, Öring, Röding, Fiske