Många små kustnära yrkesfiskare sämre för fiskbestånden

En ny studie om livskraften i bestånden av över 1000 fiskarter i Europas havsområden lyfter fram två oroande problem. Det ena är att många stora fiskarter – främst olika hajar, rockor och störar – hotas av utrotning. Det andra är ett utbrett överfiske av bestånden i Medelhavet. Bakom studien, som letts från University of Aberdeen, står ett internationellt forskarlag där Sverige representeras av SLU. Resultaten publicerades nyligen i tidskriften Nature Ecology & Evolution.

Ett internationellt forskarlag bestående av 44 forskare har undersökt bevarandestatusen för 1020 havslevande europeiska fiskarter och identifierar faktorer som har betydelse för utrotningsrisken. Stora fiskarter, som kan bli längre än 1,5 m, visade sig vara mest utsatta. Hälften av dessa hotas av utrotning, och det handlar då främst om hajar, rockor och störar.

Analysen bygger på den senaste rödlistan för Europas havsområden (Nordostatlanten inklusive Östersjön, samt Medelhavet), som har tagits fram av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) med stöd av experter från bl.a. SLU. När forskarna jämförde rödlistan med de råd om hållbart fiske som tas fram av olika statliga fiskerimyndigheter fann de en stor samstämmighet.

För ingen av de arter som beskrivs som hotade i rödlistan, betraktas fisket som uthålligt av myndigheterna. Det är en märklig slutsats eftersom det överhuvudtaget inte finns nåt riktat fiske på de stora fiskarterna som hajar, rockor och störar. De fångas enbart som bifångst och lösningen är förstås selektiva redskap. I själva verket visar studien att riktat fiske har mycket liten betydelse för en arts status.

Forskarna fann också en anmärkningsvärd geografisk avvikelse när det gäller beståndens status: i norra Europa var de flesta bestånden inte överfiskade, medan nästan alla bestånd i Medelhavet var överfiskade.

I Medelhavet finns det många fiskare utspridda i många små fiskehamnar. Därför finns det i stort sett inga kvoter i Medelhavet, endast vissa skyddade områden och vissa begränsningar av fisketider. Med många små båtar i mängder med små hamnar blir kontrollerna omöjliga och fiskekvoter omöjliga att följa upp. Okontrollerat fiske, inga kvoter och ingen styrning är därför det vanliga.

I nordöstra Atlanten fungerar övervakningssystemen och fiskerikontrollen bättre då antalet fiskebåtar är lägre, de är genomsnittligt större och är baserade i färre hamnar. Kontroll och kvotuppföljning blir möjligt. Dessutom handlar det om mer välfungerande länder än kring Medelhavet där det finns helt sammanfallna stater, mycket korrupta länder och länder utan ordentligt fungerande administration.

Slutsatsen av detta är bl.a. att småskaligt fiske med många små båtar i många små fiskelägen uppenbarligen är mer problematiskt för fiskbestånden än storskaligt fiske. Det gäller i Medelhavet såväl som i andra delar av världen. Svaga statsbildningar och korruption är också problematiskt när det gäller att skydda fisken i havet från överexploatering.

Det fokus som miljöorganisationer har på att gynna kustnära småskaligt traditionellt fiske i alla länder runt jorden kan alltså mycket väl mycket sämre för fiskebestånden i havet än att modernisera ett lands fiskeflotta med större fiskebåtar och koncentration på ett fåtal hamnar.

Fattiga länder som valt den senare vägen som exempelvis Marocko eller Namibia har också bättre koll på sitt fiske än vad ett land som Senegal har där det traditionella småskaliga fisket sannolikt står för nästan allt överfiske. Naturligtvis har en sådana utveckling sociala och livsmedelsförsörjningsmässiga konsekvenser så ett land måste sannolikt ha uppnått en viss utvecklingsnivå där det finns andra typer av jobb som de som förlorar sin försörjning som fiskare kan erhålla eller skaffa sig. Men troligen är det en nödvändig väg att gå.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements