Obefintlig eller otillräcklig fiskerikontroll i EU

Fiskerikontrollen i 4 EU-länder, Storbritannien (Skottland), Frankrike, Spanien och Italien har undersökts av Europeiska revisionsrätten. Det är uppenbart från rapporten att fiskerikontrollen inte fungerar mer än på enskilda områden i de 4 undersökta länderna. Problemen och konstigheterna är dock olika i olika länder.

I medelhavsområdet är grundproblemen att det nästan inte finns några kvoter för fisket (TAC) och att större delen av fiskeflottan inte berörs av kontroller. Sämst är Italien där bara fisket på tonfisk omfattas av kvoter och där nästan inga fiskebåtar som är under 15 meter långa ingår i kontrollsystemet. Nästan 90% av fiskeflottan i hela EU består av båtar under 15 meter och cirka 80% av båtar under 10 meter. Andelen är högre än så  i Italien och Spanien.

Det finns regler som reglerar maxkapacitet i form av kW och bruttotonnage per land inom EU. Italien och Frankrike har ingen uppföljning av detta och av icke-undersökta länder har Grekland, Rumänien och Slovenien ingen uppföljning. Enligt officiella uppgifter ligger samtliga nämnda länder förutom Frankrike när maxtaket så det är troligt att de i verkligheten har en överkapacitet i fisket. Rapporten uppger också att det spanska kontrollsystemet för maxkapacitet har systematiska fel och inte kan användas för att beräkna hela flottans kapacitet.

Det finns också stora och mycket stora skillnader i uppgifterna om fiskebåtar i EU-registret och de nationella registren. Uppföljningen av fiskebåtar genom kontroll av var de befinner sig genom VMS-system tycks fungerar i de flesta länder, men samtidigt är det bar mindre delar av fiskeflottorna som har VMS-sändare. 90% av alla fiskebåtar saknar VMS då båtar under 12 meters längd inte behöver det och dessutom har medlemsländerna i de flesta fall undantagit all båtar mellan 12 och 15 meter så hela 79% av dessa båtar också saknar VMS. I stort sett betyder det att alla fiskebåtar som fiskar i Medelhavet saknar VMS med undantag av spanska trålare och snörpvadsbåtar och italienska tonfiskbåtar där VMS är ett krav.

Enligt rapporten är också detaljregleringen av utrustningen ombord så omfattande att yrkesfiskarna inte har möjlighet att hålla koll på vad som gäller och med bristand ekonroll vet ingen om yrkesfiskarn verkligen följer reglerna. I Spanien och Frankrike bestämdes regleran av yrkesfiskares organisationer och de var då bättre anpassade till yrkesfisket i det område och det fiske de gällde.

Landningsstatistiken visade sig i många fall inte stämma. framförallt inte för de mindre fiskebåtarna som utgör huvuddelen av fiskeflottan. Den var felaktig och ofullständig. Återigen var det bättre i Spanien än i de andra kontrollerade länderna då all fisk i Spanien måste säljas via auktioner. i Italien finns ingen statistik alls för landningar från små båtar. Mycket få båtar i de 4 besökta länderna använde elektroniska rapporter utan de flesta använde pappersrapporter vilket ger fler felkällor. I Italien förekom det att båtar som inte fanns i verkligheten landade fisk enligt rapporterna och I Framriken rapporterade bara en mindre del av fiskeflottan sina fångster. I Spanien fick de bara information om 60% av alla landningsrapporter och i Skottland var det felaktigt datum på 10% av rapporterna. Generellt fungerade rapporteringssystemet bra i Skottland.

I Frankrike var det ofta mer än 50% skillnad i rapporterad landningar och det som sålts enligt försäljningssedlar. I Italien var det fel på nästan 30% av alla landningsrapporter i förhållanden till försäljningssedlarna och i Skottland var det skillnader i hela 62,5%. Försäljningssedlar saknades för 15% av båtarna i Frankrike, 17,5% i Italien och 39% i Spanien. När det är skillnad på det som faktiskt säljs och det som officiellt rapporteras så är det ett tecken på att organiserat fusk förekommer. I Skottland har det genom åren avslöjats flera organiserade fuskhärvor som omfattat mångmiljonbelopp.

I utbytet av information om landningar mellan länder uppstod det regelmässigt en mängd fel då systemen var olika utformade, hade olika typer av data och inte var kompatibla med varandra. I Italien samkörde inge register med varandra. Rapporteringen till EU var i många fall felaktig och ofullständig från alla de kontrollerade länderna.

Sammantaget kan vi nog säga att fiskerikontroll i praktiken saknas helt i Italien, fungerar delvis i Spanien och Frankrike och att det finns tecken på omfattande organiserat fusk i Skottland. Att det finns många små kustnära yrkesfiskare i många olika små fiskelägen är en av flera faktorer som påverkar kontrollen och bidrar till att den är obefintlig eller otillräcklig. Dåligt fungerande statsapparat är ytterligare en orsak.

Misstankar om oegentligheter verkar inte heller följas upp i länder där det organiserade fusket tycks omfattande även om staten fungerar som i Skottland. En situation som onekligen påminner om läget i det norska räkfisket i Skagerak och Nordsjön, det svenska räkfisket och det danska kräftfisket (jomfuhummerfisket).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements