Svenskt fiskfiske i Nordsjön 2015-2017

Inlägg nr 4 av 6 i serien Fisket i Sverige 2015-2017

Fisket i Nordsjön vid sidan av det pelagiska fisket består av räkfiske och fiskfiske. Enligt SLU Aquas rapport 2018:3 Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015, deltog 9 fiskebåtar i fiskfisket i Nordsjön år 2015. Antalet varierar mellan åren och 2017 var det bara 5 båtar. Torsk, kolja och sej är främsta målarter. I stort sett alla landningar sker i Hanstholm som också utgör bashamn för de svenska båtar som fiskar i Nordsjön. Fisket bedrivs främst under sommarhalvåret.

Fisket regleras till största delen av olika EU förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken. Viktiga sådana förordningar är förordningar som fastställer Total tillåten fångstmängd (TAC) och kvoter, förvaltningsplaner, fleråriga planer och förordningen om tekniska regleringar. Likaså är kontrollförordningen och dess tillämpning av betydelse. Fisket har också ingått i den kilowattdagsbegränsning som var en del av torskplanen fram till 1 januari 2017. Fisket i norsk zon regleras också till viss del av norska föreskrifter.

En central del idag är landningsskyldigheten som fasas in mellan 2015-2019. För bottentrålfisket i Nordsjön kommer detta innebära utmaningar. För den enskilda fiskaren är nationella regler kring fördelning av fångstmöjligheter också av stor betydelse. Många av de arter som utgör huvuddelen av fångsterna i bottentrålfisket har historiskt reglerats via olika typer av ransoner (tillåten fångstmängd per vecka/2 veckors period/månad). Dessa ransoner var till en början förvaltade av fiskets egna organisationer. Ansvaret för hanteringen av dessa ransoner övertogs av emellertid av Fiskeriverket och sedermera av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) Myndighetens övertagande av ansvar innebar också en legal skyldighet för fiskaren att följa ransonerna. Förfarandet med ransoner gav myndigheten möjlighet att införa stopp av landningar av enskilda arter för att inte fiska över Sveriges tilldelade kvoter för enskilda arter. Detta ledde till utkast men innebar att fisket inte behövde avbrytas.

Sedan 1 januari 2017 fördelar HaV fiskemöjligheterna individuellt på årsbasis för de flesta av de arter som utgör målarter i bottentrålfisket.  Fiskemöjligheterna kan överföras genom byten och uthyrning. Tanken är bland annat att förenkla byten av fiskemöjligheter mellan fartygen så att fiskestopp inte ska uppstå. Detta är en anpassning till landningsskyldigheten eftersom det inte är tillåtet att fiska om det inte finns relevant kvottäckning för det givna fisket.

Fiskfiske i Nordsjön bedrevs 2015 av 9 fartyg. Under perioden 2003-2015 har antalet fartyg som deltagit i detta fiske varierat mellan 7 och 17. Sedan 2009, då kilowattdagsbegränsningen i torskåterhämtningsplanen infördes, har antalet legat stabilt på mellan 7 och 9 stycken. 2017 var det 7 båtar som bedrev aktivt fiskfiske i Nordsjön. Sannolikt i huvudsak som bifångst. Det är framförallt något större fartyg som deltar i fisket. Bottentrålar utgör den absoluta huvuddelen av fiskeansträngningen i fisket. Det finns en båt som fiskar med snurrevad, GG 181 Västerland.

GG 181 Västerland är i först hand en räktrålare som i andra hand fiskar plattfisk i Skagerak. Tre andra räktrålare, GG 707 Arkö, GG 504 Randi och GG 73 Ingun, bedrev som det verkar också i viss mån ett riktat fiskfiske i Nordsjön (torsk i Randis fall, sej i Inguns och Arkös fall). Enligt uppgift från Mathias Ivarsson på Arkö bedriver de dock inget riktat fiskfiske, men 36 ton sej som bifångst verkar lite mycket. Tre båtar har det riktade fiskfisket i Nordsjön som huvudfiske, GG 150 Älvsborg, GG 210 Bravik och GG 500 Vingaskär.

Enligt rapporten från SLU Aqua var det 6 båtar år 2015 som också aktivt fiskade kräfta och fisk i Skagerak och Kattegatt. 2017 gäller detta i princip bara 3 båtar, GG 181 Västerland, GG 150 Älvsborg och GG 500 Vingaskär. Endast GG 500 Vingaskär och GG 504 Randi bedrev aktivt torskfiske i Östersjön (2 båtar jämfört med tre 2015). 2015 var det två båtar som bedrev aktivt räkfiske, 2017 4 stycken (GG 73 Ingun, GG 181 Västerland, GG 504 Randi och GG 707 Arkö) och en båt som bedrev ett aktivt pelagiskt fiske båda åren (GG 500 Vingaskär).

Fisktrålare, landade fångster i ton 2017, båt, torsk N, torsk S/K, torsk Ö, sej, kolja, rödtunga, rödspätta, räka

GG 500 Vingaskär, 107, 9, 10, 172, 63, -, -, –
GG 201 Bravik, 101, 3, 4, 164, 66, -, 2, –
GG 150 Älvsborg, 100, 7, 1, 311, 39, -, 1, –
GG 181 Västerland, 42, 22, -, 43, 20, 104, 15, 44
GG 504 Randi, 19, 16, 56, -, 13, -, 1, 85
GG 73 Ingun, 6, 29, 108, 82, 2, 2, -, 83
GG 707 Arkö, 5, 8, -, 36, -, 4, -, 123

I fisket med bottentrål i Nordsjön landades 2013-2015 i genomsnitt ungefär 1 500 ton per år till ett värde av 25 miljoner kronor. Detta motsvarar knappt 1 procent av landningskvantiteten och drygt 2,5 procent av värdet av det svenska fisket i sin helhet. Gråsej och torsk dominerar dock stort och utgör knappt 85 procent av landningarna och drygt 82 procent av värdet från fiskeriet. Dessa 2 arter, tillsammans med kolja, bleka, kummel och havskatt står för 98 procent av landningarna. Totalt landades under 3-årsperioden 26 arter. Gråsej, torsk, kolja, bleka, havskatt och kummel fångades i samma havsområde.

Den totala fångstvikten från trålfisket i Nordsjön har sedan början av 2000-talet minskat med ungefär 30 procent. Sedan 2006 har emellertid fångsterna legat konstanta eller ökat något. Artsammansättningen i fiskeriet har under hela den undersökta perioden (2003-2015) varit förhållandevis konstant. Gråsej har hela tidsperioden varit den art som bidragit mest till den totala landningsvikten, och har tillsammans med torsk utgjort den största delen av landningsvärdet. Landningsmängden skiljer sig mellan månader men det finns inga tydliga skillnader i artsammansättning mellan säsonger.

Uppgifter om utkast och bifångst finns inte då provtagning inte förekommer i fisket.

Läs mer:

Serienavigation<< Svenskt kräft- och fiskfiske i Skagerak och Kattegatt 2015-2017Kräftfiske med burar 2015-2017 >>
Advertisements