I större delen av Sveriges hav trålas det inte med bottentrål

Ett svenskt trålfiskeförbud i Östersjön skulle slå ut i stort sett allt kvarvarande yrkesfiske. Inget skulle blir kvar. Men det skulle ändå inte på något sätt rädda torskbeståndet. Däremot skulle det slå ut det det mesta miljövänliga fisket liksom huvuddelen av det småskaliga kustnära fisket. Detta vet Conrad Stralka som företräder lobby- och lögnorganisationen BalticSea2020. Ändå påstår han att trålfiskeförbud är enda sättet att skapa ett hållbart hav i Östersjön. Det är en lögn i likhet med mycket annat han påstår i en debattartikel i UNT.

Ett trålfiskeförbud som bara gäller bottentrål skulle inte slå ut allt svenskt fiske, däremot skulle det slå ut större delen av det kustnära småskaliga fisket. Om bottentrålfiskeförbudet bara skulle gälla Östersjön skulle det lönsamma småskaliga fisket efter siklöja i Bottenviken slås ut liksom större delen av allt småskaligt kustnära fiske i den egentliga Östersjön. Sådan effekter är ett allvarligt hot mot kustnära samhällens överlevnad.

Torsken skulle inte räddas ändå. För fisket är inte problemet. Torskens problem är dålig hälsa orsakad av sälspridda sjukdomar, övergödning och syrebrist. Övergödningen orsakas idag främst av jordbruket runt Östersjön medan syrebristen skapas av klimatförändringar och sämre vattenutbyte med Kattegatt, Skagerak och Nordsjön. Inget av detta påverkas av ett bottentrålförbud. Torsken kan alltså inte räddas genom ett bottentrålförbud. Det vet Conrad Stralka. Han sprider felaktigheter.

Om totalt bottentrålfiskeförbud infördes i alla marina skyddsområden skulle i stort sett allt småskaligt kustnära fiske i Västsverige försvinna. Sådana effekter är inte rimliga. Det skulle skada kustkulturen och de kustnära samhällena allvarligt.

Dessutom är det så att trålfiskeförbud gäller i en mycket stor del av de svenska haven. Totalt finns 385 000 ha skyddat hav i Sverige i form av nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden. Trålfiskeförbud råder på cirka 2,5 miljoner ha. De områden som omfattas av trålfiskeförbud är alltså cirka 6 gånger så omfattande som de områden av havet som har marint områdesskydd. Som synes är det knappast ett problem att de marina skyddsområdena inte har fullständiga trålfiskeförbud.

Över 80% av havsbottnarna i grunda vatten (under 25 meter djupt) är skyddade från bottentrålning i Västerhavet (Skagerak och Kattegatt). I Östersjön omfattar skyddet 65 % av samma bottnar. För djupare vatten gäller att nästan 20% av alla bottnar är skyddade från bottentrålning i Västerhavet medan det i Östersjön endast rör sig om 5%. Detta enligt en rapport från SLU Aqua.

I de områden av Kattegatt och Skagerak som inte har trålfiskeförbud så fiskas det med trål i stort sett överallt. Cirka 96% av havsbottnen utanför de områden som har trålfiskeförbud berörs av bottentrålsfiske. I Östersjön trålas det med bottentrål på cirka 20% av bottnarna utanför de områden där trålfiske är förbjudet. Trålfiske med bottentrål förekommer alltså inte i större delen av Östersjön. Det är ytterligare en anledning till att förbud mot fiske med bottentrål inte har kan rädda torsken och inte kan göra Östersjön mer hållbar eller bättre på något annat sätt. Det här vet Conrad Stralka. Han far alltså medvetet med lögner.

Läs mer:

• 8-fjordar
• HaV, marina naturreservat
• HaV, fiskefria områden
• HaV, utvärdering av fiskefria områden
• HaV, Kosterfjorden-Väderöfjorden
• SLU Aqua Reports 2016:20, Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden
• SLU Aqua Reports 2018:7, Bottentrålning – effekter på marina ekosystem
• Finfo 2007:2, Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i svenska vatten
• Naturvårdverket 2010, Reglering av fiske i skyddade havsområden