Sportfiskarna, torsken och överfisket

Med anledning att ICES vill sänka torskkvoten i Nordsjön har Sportfiskarna uttalat sig. Det är inget större för på deras ställningstagande mer än att jag inte gillar deras alarmistiska ton. Om Kattegatt är de dock faktiskt lite ute och cyklar även om de har rätt i att läget är allvarligt för torsken.

För 40 år sen försvann torsken nästan helt i Bohusläns fjordar. Det är dock inte så att den är totalt förvunnen. Orsakerna till att torsken då försvann i Skageraks fjordar är oklara, men för stort yrkesfiske i uthavet är troligen en bidragande orsak. En annan orsak är troligen ett extremt omfattande fritidsfiske med garn i innerfjordarna i Bohuslän. Det fisket var primärt inriktat på öring som därmed också försvann. Sådant garnfiske är idag förbjudet. I fjordarna har bottentrålning efter torsk aldrig förekommit så den populära teorin om att trålningen är problemet kan vi förkasta. I många fjordar råder idag totalt torskfiskeförbud. Om denna historieskrivning tror jag att Sportfiskarna och jag är eniga.

Trots att torskfiskeförbudet i fjordområdet runt Orust och Tjörn nu funnits länge, mer än 10 år, så sker ingen återhämtning för torsken. Orsakerna till det är inte högt fisketryck. Den stor sälstammen (främst knubbsälar, men under senare år också gråsälar), den stora mängden skarv, varmare hav, och ålgräsängarnas försvinnande är några av de saker som troligen bidrar till att torsken inte återhämtar sig. Kanske är ett alltför omfattande fritidsfiske också ett problem. Om något av detta tycks inte Sportfiskarna bry sig. Det enda de verkar ha någon åsikt om är det fiske som inte är deras eget. Yrkesfisket på torsk. Ett fiske som idag inte har någon som helst betydelse för det kustnära beståndens utveckling.

Vad som sannolikt behöver göras för torsken i Bohusläns fjordar är totalförbud för fritidsfiske på torsk och allt annat torskfiske nära kusten, förbud för fritidsfiskare att fiska med garn samt jakt på säl och skarv. Kanske behöver allt fritidsfiske från land i Bohuslän förbjudas.

I Nordsjön har torskbeståndet aldrig kollapsat vilket ledde till ökade kvoter under några år. Politikerna har dock under en långa tidsperioder beslutat om större kvoter än vad Internationella Havsforskningsrådet (ICES) rekommenderat. Men de senaste åren har kvoten sjunkit igen. En sänkt kvot även nästa år är nödvändigt och politikerna i EU bör självklart följa ICES rekommendationer.

Beståndet i Nordsjön är dock långt under den storlek det hade på 1960-talet. De stora orsakerna till att torskbeståndet i Nordsjön decimerades så kraftigt från 1960-talet och framåt var ett alltför omfattande fiske samt oljeprospekteringen med dynamit. Detta var även orsakerna till sillkollapsen på 1970-talet. Sannolikt håller Sportfiskarna med om även denna beskrivning.

Att torskbeståndet i Nordsjön inte återhämtat sig beror till stor del på att havet blivit varmare. Torsken har därmed flyttat norrut. Idag finns det väldigt lite torsk i södra Nordsjön och det är framförallt där som det fiskas för mycket vilket också fått negativa konsekvenser. Naturligtvis är det också ett stort problem att politikerna i Europa varit så ovilliga att följa ICES rekommendationer när det gäller torskfisket.

Svenska fiskare bedriver ett ytterst litet torskfiske i Nordsjön och ett lite mer omfattande i Skagerak, men i det stora hela är det svenska torskfisket i området obetydligt. Torskkvoten i Skagerak fiskas inte upp och det verkliga fisket är inte större än rekommendationerna från ICES.

Sen många år tillbaka är torskfiske inte tillåtet i Kattegatt. Detta som en följd av ett kraftigt överfiske som resulterade i att beståndet kollapsade för 15-20 år sen. Sportfiskarna vill nu förbjuda torskfiske trots att det redan i praktiken är förbjudet. Just på denna punkt är de faktiskt ute och cyklar. Sen lång tid tillbaka finns det en nollkvot. För att möjliggöra kräftfiske finns det dock en liten bifångstkvot och det är nödvändigt om fisket som näring ska överleva i Halland. I Sverige fiskas inte bifångstkvoten upp. Framförallt på grund av att yrkesfisket använder rist i kräfttrålen. I det danska fisket används inte rist och bifångsterna i det danska kräftfisket är 70% av den totala fångsten (torsk är bara en mindre del av bifångsten, sandskädda och skrubbskädda är den huvudsakliga bifångsten).

För att begränsa uttaget av torsk i yrkesfisket bör EU besluta om att rist ska vara obligatoriskt vid kräftfiske i Kattegatt och Skagerak. Dessutom bör fritidsfiske av torsk helt förbjudas i Kattegatt och garn bli förbjudet att använda för fritidsfiskare. Stora områden där fiske, torskfiske eller bottentrålning är förbjudet finns redan. Men det bör också kompletteras med säljakt.

Slutligen är jag överens med Sportfiskarna om att politikerna i EU måste besluta om kvoter i enlighet med vetenskapliga råden. Det är nödvändigt för att fiskförvaltningen överhuvudtaget ska fungera. För Kattegatt bör det dock finnas en bifångstkvot så att inte det småskaliga kustnära fisket i Halland, på Læsø och i orter som Strandby på Nordjylland försvinner helt.