När jag läser Sportfiskarnas åsikter kring det pelagiska systemet inför den remiss som Havs- och vattenmyndigheten (HaV) nu skickat ut kan jag inte låt bli att tänka på det gamla ordstävet om att skomakaren bör förbli vid sin läst. För Sportfiskarnas kommentar handlar om saker där kompetensen uppenbarligen saknas.
I Sportfiskarna värld är det viktiga att kritisera Sveriges mest miljö- och klimatvänliga fiske samtidigt som de på alla sätt och visa vill dölja den egna gruppens överfiske och tillkortakommanden i klimat- och miljöhänseende. Fritidsfiskarna (inkl. sportfiskarna) är sammantaget en större källa till utsläpp av växthusgaser än yrkesfisket och per fångad mängd fisk en mycket större källa. De åker bil, båt, helikopter (vilket enligt dem själva inte är nåt som helst problem vilket tydlig illustrerar deras nonchalans kring de problem de själva orsakar) och ibland till och med flyg till sina fiskevatten.
Fritidsbåtar är ett av de största problemen när det gäller kustnära havsområden då bryggor och båtar förstör ålgräsängar och andra bottnar samt släpper ut stora mängder giftiga ämnen. Längs södra Norrrlandskusten och i norra Uppland samt i Blekinge skärgård är fritidsfisket det stora problemet för många fiskarter som fiskas utöver sina gränser. Sport- och fritidsfisket är de som främst står för överfisket nära de nämnda kusterna. En gång i tiden var det också detta fiske som höll på att fiska bort öringen på Västkusten och det är sannolikt inte heller på något sätt oskyldiga när det gäller torskens försvinnande i Bohusläns fjordar. Idag, 40 år senare, är det fritidsfisket som står för större delen av torskfisket i fjordarna och sannolikt är det därför också en bidragande orsak till att torsken inte kommer tillbaks.
Det storskaliga fisket som Sportfiskarna så gärna kritiserar och som de fokuserar sitt tyckande kring är det mest miljö- och klimatvänliga fisket. Det förbrukar minst bränsle per fångad mängd fiske, det använder fiskredskap som inte skadar bottnar och fiskar långsiktigt hållbart och i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen.
Det finns inga som helst belägg för Sportfiskarnas påståenden om att det storskaliga fisket av sill (strömming) i Bottenhavet skulle skada det kustnära fisket. De stora och mellanstora båtarna fiskar exempelvis inte närmare kusten än 4 sjömil. Existerande data och undersökningar tyder däremot på att fritidsfisket skadar det kustnära yrkesfisket. Det finns dock trots det inga tecken på att det kustnära fisket av sill minskat utan kustkvoten fiskas i samma takt som tidigare år. Fisketrycket är inte heller speciellt högt. Kvoten som fastställts i enlighet med vetenskapliga fiskas normalt inte upp. Sportfiskarna fantiserar och sprider helt enkelt lögner kring fisket i Bottenhavet.
De hittar också på om landningarna. Landningar i Danmark är ofta bättre kontrollerade än landningar i Sverige. Bifångster av lax, sik, torsk etc förekommer i stort sett inte i det pelagiska fisket. Och om det fanns skulle det inte kunna upptäckas i landningskontroller då större fisk skiljs bort ombord och i de fåtaliga fall det förekommer brukar användas till mat för besättningen.
Det mesta av det som fiskas av stora och mellanstora trålare (det sista är det vanligaste) i Bottenhavet landas i närområdet, dvs Norrsundet i Sverige och i finska hamnar. Det används i huvudsak till foder och inte till fiskmjöl. Små och mellanstora båtar använder också bottentrål under vissa perioder för sillfiske vilket Sportfiskarna uppenbart inte har någon koll på.
Kort sagt skriver Sportfiskarna enbart om saker de inte har nån som helst kunskap om och som inte heller är direkt relaterat till remissen från HaV. Det är naturligtvis inte heller fritidsfisket och sportfisket. Men Sportfiskarna borde hålla sig till det området och se till att det fisket blir mer miljö- och klimatvänligt istället för att gnälla på andra och uttala sig om saker de inte har tillräcklig kunskap om.
Att fiska spigg som Sportfiskarna föreslår är dock en intressant tanke även om det i sig inte har med remissen att göra. Problemet är att det skulle kräva mycket finmaskiga trålar vilket skulle göra bifångsproblematiken enorm. Kanske skulle det gå att lösa med en trål med rist som sorterar ut större fisk, men vissa bifångster kommer det sannolikt att bli ändå.
Läs mer:
- De stora trålarna fiskar inte upp strömmingen
- Fritidsfiske är det stora problemet för det kustnära yrkesfisket i Bottenhavet
- Fritidsbåtar ett större miljöproblem än yrkessjöfart
- Småskaligt fiske ett större problem än storskaligt
- Pelagiska fiskerättigheter inför framtiden
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.