Konsekvenser av torskfiskestoppet

Torsfiskestoppet i Östersjön har redan fått konsekvenser. Flera yrkesfiskare har sålt sin båtar och fler kommer att följa efter. Totalt riskerar omkring 50-60 yrkesfiskare att förlora sin försörjning.

Samhällsekonomiskt är det förstås inte av nån större betydelse, men för de drabbade spelar det en avgörande roll. När fisket på detta sätt snabbavvecklas innebär det att när det återigen blir tillåtet finns inte längre några lokala yrkesfiskare som kan fiska upp torsken. Kvotutnyttjandet blir lågt och den viktiga matresursen blir inte använd. Det finns dock en faktor som kommer att motverka det två sistnämnda sakerna. Västkustfiskarna. Med sin proaktiva hållning kommer de till stor att behålla sina torskfiskerättigheter, överleva genom att fiska fisk, räka och kräfta i Skagerak och Kattegatt samt sill i Östersjön. Eller så säljer de sina båtar snabbt och sen sina sillfiskerättigheter i vinter när de fått dem. De lokala östersjöfiskarna är för sin del dödsdömda. De har inget annat fiske att byta till och de kommer sannolikt att försvinna för gott.

Flera båtförsäljningar har redan ägt rum. Västkustfiskare som är helt beroende av fiske i Östersjön har snabbt sålt sina båtar och vissa fall köpt nya båtar. Sålunda har familjen Torkelsson i Bua sålt KA 250 Almy West utan att skaffa ny båt (än så länge). De har inga andra fiskerättigheter än torsk i Östersjön och kommer väl sannolikt att sluta med fisket.

Tomas Larsson med GG 359 Westerö har köpt en ny mindre båt som lämpar sig för kräftfiske på västkusten. Sådana fiskemöjligheter kommer han att få genom en särskild bestämmelse. Den nya mindre båten kommer sannolikt inte att användas till sillfiske i Bottenhavet där han snart kommer att få fiskerättigheter. En försäljning av dessa kan nog förväntas och pengarna kanske då kommer att användas för att köpa upp en båt eller båtar med fiskemöjligheter för kräfta, fisk och/eller räka på västkusten.

Ägarna av GG 370 Mercy, familjen Olofsson på Hönö, har sålt sin båt till en ung fiskare i Fisketången, Simon Brorsson och den heter numera LL 110 Klingerö. Om de tänker skaffa ny användbar båt är okänt men sannolikt. De har än så länge köpt den gamla sidotrålaren SIN 53 Gerd, sannolikt för att skaffa fler fiskemöjligheter för torsk i Östersjön för båten är inte direkt enkel och lönsam att använda i nuvarande skick. De kommer att få fiskerättigheter för sill i Bottenhavet som de sen kan sälja om de inte vill ägna sig åt sillfiske.

Förutom säljarna av Gerd har ytterligare några lokala östersjöfiskare sålt sina båtar. KR 27 Mary är exempelvis såld till Ryssland. Men i övrigt verkar östersjöfiskarna rätt så passiva och de låter bara båtarna ligga. Att sälja en båt av den storlek som används i Östersjöns torskfiske är idag också i stort sett omöjligt. Det finns många till salu och flera av dem har varit till salu länge utan att hitta köpare, exempelvis GG 359 Westerö och GG 150 Älvsborg. Torskfiskestoppet har inneburit ett kraftigt ökat utbud vilket gjort det ännu svårare. Inte bara i Sverige utan också i Danmark. Att agera snabbt har därför varit av högsta vikt men flertalet av östersjöfiskarna tycks bara ha suttit still i båten. Det är ett agerande som kommer att bli dyrt för dem och omöjliggöra överlevnad som yrkesfiskare.

Andra med torskfiskerättigheter i Östersjön kommer att överleva då de har annat att fiska såsom fisk, räka och kräfta på Västkusten eller sill. Det gäller exempelvis Ivarssons med GG 73 Ingun, familjen Bryngeld med GG 44 Runavik som ligger still i Fiskebäck, GG 150 Älvsborg, GG 201 Bravik, GG 892 Strannefjord och VG 95 Stjärnvik men även en del andra båtar.