Dumheter i Expressen om Sveriges miljövänligaste fiske

Flera företrädare för fiskeriorganisationer som i stort sett saknar medlemmar i allians med de vanliga gaphalsarna från Sportfiskarna och en del andra personer som troligen är helt okunniga om fiske kräver i en debattartikel Expressen ett stopp eller en minskning av Sveriges mest miljövänliga fiske. Argumenten är de vanliga lögnerna om att det pelagiska fisket fiskat eller fiskar slut på sillen (strömmingen) i Östersjön. Det mesta i debattartikeln är dumheter och felaktigheter.

De påstår att det pelagiska fisket inte är hållbart, att sillen (strömmingen) på grund av det storskaliga fisket inte används till konsumtion och att fiskresursen borde användas till småskaligt fiske.

Pelagiska trålare fiskar utanför trålfiskegränsen och inte vid kusten. Små kustnära fiskebåtar som fiskar med garn kan inte fiska den sill som de stora båtarna fiskar. De kan inte gå så långt ut helt enkelt. Att fiskresursen borde gå till det småskaliga fisket är därmed ett krav som saknar all sorts verklighetsförankring.

Att sillen från Östersjön inte används till konsumtion i nån större utsträckning är korrekt. Det beror dock inte på det storskaliga fisket, det beror på att sillen under mycket lång tid innehållit höga halter av farliga miljögifter som exempelvis dioxin och PCB. Sillen har varit olämplig som mat och förbjuden att sälja inom EU som mat. Att påstå att det beror på det storskaliga fisket är bara dumheter.

Det har helt enkelt inte funnits och finns ingen marknad för sillen (strömmingen). Att inbilla sig att en sådan marknad existerar idag när Livsmedelsverket fortfarande avråder från konsumtion av sill från Östersjön och sill från Bottenhavet fortfarande innehåller för höga gifthalter är mer än lovligt naivt och dumt.

För att utnyttja sillresursen har den därför fiskats för försäljning som foder och för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja. Vid tillverkningen av fiskolja och fiskmjöl kan miljögifterna rensas bort och en giftfri produkt som kan användas som minoritetsingrediens i laxfoder kan produceras. Sen kan vi äta den odlade laxen som inte innehåller gifter.

Det pelagisk fisket är långsiktigt hållbart då det fiskar miljö- och klimatvänligt inom de ramar som fastställts enligt de vetenskapliga råd som finns. Pelagiskt fiske drar minst bränsle per fångat kilo fisk, mindre än kustnära fiske med garn (skötar som de kallar garnen i sin artikel). Dessutom orsakar fisket med flyttrål inga skador på bottnar.

Garnfiske är till stor del olönsamt på grund av problemen med säl så det är ytterst tveksamt om det ens går att fiska sill (strömming) på ett lönsamt i det kustnära fisket. Det finns knappast nån fiskare som vill ägna sig åt fiske det inte går att tjäna några pengar på. Gaphalsarna i Expressen låtsas som om sälproblemet inte existerar. Deras drömmar om ett omfattande kustnära fiske saknar alla form av realism.

Artikelförfattarna gör också stor sak av att de pelagiska yrkesfiskarna felrapporterat. Det år ett allvarlig problem som lett till att sillkvoterna sannolikt är för höga. Men eftersom det handlar om att skarpsill rapporterats som sill har det fått som konsekvens att det fiskats mindre sill än vad kvoten tillåter. De flesta år har sillkvoten inte heller fiskats upp, framförallt inte i Bottenhavet. Författarna av debattartikeln svamlar.

Kontrollen av bifångsten är dock fungerande. Det finns i stort sett ingen bifångst alls i det pelagiska fiskets landningar. Artikelförfattarna ljuger rakt av på denna punkt och antyder att bifångsterna är stora. Vilket alltså är felaktigt.

Sämst kvotutnyttjande finns i det kustnära fisket. Det småskaliga kustnära fisket dominerar sillfisket i västra Östersjön där hittills bara 26% av kvoten fiskats upp, 68% av kustkvoten) och fisket på kustkvoten i Bottenhavet med ett kvotutnyttjande på 45%. Det handlar om att kvoterna inte utnyttjas på grund av säl eller på grund av att fisket inte lönar sig. För det finns ingen brist på sill.

PS. För närvarande finns bara tre större pelagiska trålare i Sverige som fiskar i Östersjön. GG 218 Västfjord, GG 229 Clipperton, GG 330 Carmona, GG 505 Polar och GG 778 Lövön. Det är svårt att se hur dessa fem båtar skulle kunna orsaka katastrof. Om nåt år handlar det om 7 stycken när GG 204 Tor-ön och GG 207 Torland levereras. Kanske tillkommer ytterligare någon. Artikelförfattarna hittar på ett problem som inte finns. Övriga båtar, ett 20-tal, som fiskar några större mängder sill med trål är medelstora eller små båtar som är hemmahörande vid Östersjöns kuster.

Advertisements