På 1990-talet landades i stort sett all skarpsill och sill som fångades i Östersjön på den svenska västkusten och i Danmark. De stora hamnarna var Skagen, Grenå, Ängholmen (Rönnäng), Nogersund och Simrishamn. Kanske 10% landades i östersjöhamnar.
Några landningar i Västervik, Norrsundet och Ronehamn fanns på den tiden inte. En mottagningsläggning för sill och skarpsill var på väg att byggas i Västervik. Den byggdes av ett fiskeriföretag med bas i Göteborgs skärgård, Astrid Fiskexport AB. Numera drivs anläggningen av Scandic Pelagic som också har byggt en mottagningsanläggning i Ronehamn och har sådana i Ellös och Skagen. På de två senare orterna har de också bearbetningsfabriker. Ägare av Scandic Pelagic är västsvenska yrkesfiskare. Astrid Fiskexport AB har en anläggning i Stansvik (Rönnäng).
Sen 1990-talet har landningarna ökat markant i östersjöhamnarna. Under perioden 2003-2005 landades cirka 27,5% av den sill som fiskades i östra Östersjön i östersjöhamnar. De viktigaste hamnarna totalt set var Skagen, Grenå, Simrishamn, Västervik, Nogersund och Ängholmen. Perioden 2012-2013 landades över 50% i östersjöhamnar. I Västervik landades ungefär hälften av detta. Total sett var de viktigaste landningshamnarna Skagen, Västervik, Grenå, Simrishamn, Ronehamn och Nogersund.
När det gäller sill från västra Östersjön så landades cirka 80% av denna sill i skånska hamnar under perioden 2003-2005. I Simrishamn landades nästan 60%. Övriga viktiga hamnar på denna tid var Ystad, Trelleborg, Mukran och Køge. Under perioden 2012-2013 landades cirka 95% av all sill fångad i västra Östersjön i skånska hamnar. De totalt sett viktigaste landningshamnarna var Simrishamn (60%), Trelleborg, Ystad, Grenå och Ellös.
För strömming från Bottenhavet och Bottenviken är det på motsvarande sätt. Landningarna i svenska östkusthamnar har ökat kraftigt. Under perioden 2003-2004 landades cirka 40% där. Det totalt sett viktigaste hamnarna var Kaskö i Finland (cirka 46% av landningarna), Öregrund, Stocka och Bönan. Perioden 2012-2013 landades cirka 75% av strömmingen i svenska östersjöhamnar. 60% landades i Norrsundet. Övriga viktiga landningshamnar var Skagen, Västervik och Skutskär.
Ökningen av landningarna i svenska österhamnar är tydlig. För sill fiskad i östra Östersjön har östersjöhamnarnas andel ökat från cirka 27,5% av landningarna till cirka 50%. Det är nästan en fördubbling. Andelen av landningarna för sill från västra Östersjön har ökat från nästan 60% till cirka 95% medan andelen för strömming från Bottenhavet och Bottenviken som landas i svenska östersjöhamnar ökat från 40% till 75%.
När det gäller skarpsill fångad i Östersjön så har landningarna i Östersjöhamnar också ökat. Under perioden 2003-2005 landades cirka 28% i östersjöhamnar. De totalt sett viktigaste landningshamnarna var Skagen, Grenå, Västervik, Ängholmen och Simrishamn. Perioden 2012-2013 hade andelen ökat till cirka 42% (Västervik 25,5%). I Helsingborg landades dessutom ytterligare 1,5%. De totalt sett viktigaste landningshamnarna var Skagen, Västervik, Grenå, Simrishamn och Nogersund. Då skarpsill bara fiskas för användning till foder och fiskmjöl har förändringen inte varit lika stor som för landningarna av sill.
Andel av sillen och skarpsillen som landades i östersjöhamnar, 2003-2005, 2012-2013
- Strömming från Bottenhavet, 40%, 75%
- Sill från östra Östersjön, 27,5%, 50%
- Sill från västra Östersjön, 60%, 95%
- Skarpsill från Östersjön, 28%, 45%
Varför har då ökningen av landningarna i östersjöhamnar varit så stor? Det beror inte på politiska beslut, det beror inte på regleringar och det beror inte på att yrkesfiskare baserade i Östersjön investerat i mottagningsanläggningar. Anledningen är att västkustfiskare byggt nya mottagningsanläggningar i Västervik och Ronehamn. Hamnen i Norrsundet såväl som mottagningen av strömming i Skutskär har utvecklats av ett privatägt hamnföretag baserat i Gävle som äger och driver fyra hamnar, förutom de två nämnda också Torsboda och Härnösand.
Att landningarna i östersjöhamnarna ökat sen 1990-talet och även sen början av 2000-talet beror alltså på företagsekonomiska överväganden och inte annat. Frånvaron av initiativ från östkustfiskare är markant. Alla större satsningar har istället gjorts av västkustfiskare och andra företagare utan intressen i fiskerinäringen.
Hur utvecklingen ser ut efter 2013 är lite svårare att ha koll på. Men andelen av de totala landningarna av sill som landas i östersjöhamnar från cirka 40% 2003 till cirka 60% år 2013. Landningarna på västkusten minskade under samma tid från över 60% till strax över 40%. Detta gäller enbart andelen av landningarna i svenska hamnar. Ungefär 50% av landningarna skedde både 2003 och 2013 i utlandet. Det gör att cirka 30% av alla sillandningar (sill fiskad i Östersjön, Kattegatt, Skagerak och Nordsjön) skedde i östersjöhamnar år 2013.
2015 landades totalt 50% av all sill och skarpsill som fiskades i utlandet, 35% i östersjöhamnar och 15% på västkusten. Landningarna i östersjöhamnar var på ungefär samma nivå som 2013 vilket betyder att en majoritet av den sill som fiskas i Östersjön också landas i östersjöhamnar.
Tittar vi på de totala landningarna av fisk och skaldjur var andelen som landades i östersjöhamnar cirka 32% år 2016 och cirka 30% 2018. Landningarna av torsk i Östersjön har minskat kraftigt under den perioden och det landas egentligen inga större mängder av nåt annat som fiskas i Östersjön än sill, skarpsill och torsk. Det finns därför ingenting som tyder på att östersjöhamnarnas andel av landningarna av sill och skarpsill minskat sen 2015. Men andelen har sannolikt inte heller ökat.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.