Tveksamt om samförvaltning

I boken Fisken i forskningen har Lisa Björk skrivit om svenska exempel på samförvaltning och områdesbaserad förvaltning (TURF). Det är dock ytterst tveksamt om dessa exempel egentligen kan sägas vara samförvaltning eller områdesbaserad förvaltning. Artikeln är baserad på hennes avhandling om räkfisket om vilken jag skrivit tidigare men utan att närmare analysera innehållet och slutsatserna i den.

De saker hon skriver om är Samförvaltning Bohuslän som handlar om fisket i Kosterhavet samt fisket i Gullmarsfjorden. Det handlar om trålfiske av räka och kräfta i Kosterhavet samt trålfiske av räka i Gullmarsfjorden

Problemet med dessa exempel är flera. Kvoten på räka bestäms av EU:s ministerråd och den räka som fiskas i Gullmarsfjorden och Kosterhavet är bare en del av kvoten för Skagerak och Nordsjön. De yrkesfiskare som har tillstånd att fiska i Kosterhavet och Gullmarsfjorden har inget som helst inflytande över hur mycket de kan fiska. Redskapsbegränsningar finns också för bägge områdena. Dessa beslutas av statliga myndigheter. men kan föreslås av Samförvaltningen men egentligen av vem som helst. Visserligen tillfrågas yrkesfiskarna om saken, men det är ingen som helst skillnad på detta och den förvaltning som sker av räkfiske på annat håll.

Lisa Björk menar också att det fanns en fri tillgänglighet till fisket innan samförvaltningen infördes och de särskilda tillstånden för fiske infördes. Det är ju inte riktigt sant då allt räkfiske liksom annat svenskt fiske sen lång tid tillbaka varit reglerat med hjälp av överenskommelser mellan yrkesfiskarna om kvoter, ransoner, fiskedagar, redskapsutformning (maskstorlek med mera), minimistorlek, minimipris och kontroll. En gemensamt beslutad reglering som infördes redan på 1930-talet vilket .

På grund av sillbeståndets kollaps i Nordsjön och utestängningen av svenska båtar från Nordsjön bröt det gemensamma samförvaltningssystemet dock ihop på 1970-talet när det gällde sill. Istället började nu en statlig reglering av fisket med TAC och annat utvecklas. För räkfisket fortsatte dock det gamla systemet intill dess att licenser för räkfiske infördes. Dessa finns fortfarande och idag finns det 62 såna licenser.

Det är nog så att samförvaltningen, dvs det inflytande yrkesfiskarna, hade över fisket var större innan den så kallade samförvaltningen i norra Bohuslän infördes och innan antalet båtar som fick fiska i Gullmarsfjorden begränsades. Framförallt var det större innan EU och staten tog över med en centraliserad fiskeripolitik från 1990-talet och framåt.

När det gäller Gullmarsfjorden, dvs den förvaltning som Lisa Björk kallar TURF så omfattade den till en början 6 båtar (inte 6 yrkesfiskare) som fick tillstånd att fiska i Gullmarsfjorden. Dessa båtar är idag ner i 4 stycken varav två ägs av samma person, så i praktiken bara 3. En av de tre är dessutom inte att betrakta som aktiv inom räkfisket längre. Att kalla detta för TURF-förvaltning är ärligt sagt att överdriva. Dessa båtar och dess ägare fiskar också räka och kräfta i uthavet och i Kosterfjorden. Företagens ökade lönsamhet kan därför inte på något sätt hänföras till förvaltningen av fisket i just Gullmarsfjorden så som Lisa Björk gör i sitt inlägg om räkfisket i norra Bohuslän i den aktuella boken då bara en begränsad del av fisket sker där.

I Kosterhavets nationalpark har 38 fiskebåtar tillstånd att fiska. Av dem är 10 stycken inte längre att betrakta som aktiva fiskebåtar. Av de 28 båtarna är några stycken medelstora fiskebåtar som främst fiskar räka ute i öppna havet och dessutom finns fler stycken som också fiskar kräfta. Deras ekonomiska resultat har mycket liten koppling till räkfisket i just Kosterhavet.

Det finns också mycket lite som särskiljer förvaltningen av fisket i Kosterhavet från annan fiskeriförvaltning vilket gör att antingen måste allt svenskt fiske karaktäriseras som samförvaltning eller inget alls.

Att räkna på det sätt Lisa Björk gör kring detta där hon anser att företagens förbättrade resultat beror på införandet av ”TURF” i Gullmarsfjorden eller införandet av Samförvaltning Norra Bohuslän är helt orimligt. Det är dessutom så att begränsningar av vilka som får fiska i ett visst område i princip gäller allt fiske i Sverige. Särskilda tillstånd krävs för:

Läs också: Svedäng dömer ut dagens kvotrådgivning

Advertisements