De två stora danska fiskeriorganisationerna Danmarks Pelagiske PO (DPPO) och Danmarks Fiskeriforening PO (DFPO) har föreslagit ett 11-punktsprogram, Blå vej gennem krisen, för att för hjälpa danskt fiskeri med anledning av covid-19-pandemin. Ärligt sagt är det en tunn soppa av självklarheter eller förslag som inte är förslag. Dessutom har förslagen i verkligheten mycket lite med pandemin att göra.
I princip är förslagen förljande:
- Förenklat regelverk
- Inga ny skatter och avgifter i fisket samt en utredning av skatte- och avgiftsförhållanden
- Bidrag till uppläggning av fiskebåtar vid sysselsättningsbrist
- Ungdomsfiskerisatsning
- Ökad kvotflexibilitet mellan olika år
- Grönare fiskebåtar
- Utveckla nya redskap
- Begränsningar av utsläppen av gödningsmedel
- Satsningar på projekt och samverkan mellan fiskeribranschen och turismen, upplevelseturism
- Få danskar att äta mer fisk
- Satsa på att öka exporten
De flesta av dess punkter betyder ingeting i sig så länge de inte konkretiseras. Det finns i stort sett inget konkret i förslaget från DPPO och DFPO mer än ökad kvotflexibilitet, bidrag till uppläggning av båtar och EU:s regler om kapacitet ska tas bort. Det är reglerna som innebär att kapacitet måste tas bort för att en ny båt ska kunna komma in i fisket. Detta regelverk motverkar investeringar i nya bättre och miljövänligare båtar så självklart borde dessa regler tas bort. De är också helt onödiga när et system förvaltas med individuella överförbara fiskerättigheter som i Danmark. Dessutom skulle flera av dem inte fungera om andra länder gjorde likadant.
Det är ju också helt orimligt att någon ska få bidrag men inte vill betala ordentligt med skatt. Att få lägre lönekostnader i danska fiskeriföretag är dessutom hur lätt som helst. Det är bara att starta ett dotterbolag i Sverige som hyr ut personal till det danska företaget och så får personalen ut sina löner i Sverige. Det kan ge en dansk yrkesfiskare lika mycket pengar som nu i lön efter skatt samtidigt som fiskeriföretaget får lägre kostnader.
Ett förenklat regelverk är också ett självklart förslag. Det finns en myriad regler kring hur redskapen ska vara utformade, om anmälningstider, var en fångst får landas osv. Mycket av detta är till för att minska bifångster och underlätta kontroll. Nästan allt sådant kan tas bort om kontrollen av fångsten underlättas på annat sätt. Men det kommer inte att tas bort om kontrollen försämras. Med kameraövervakning av fångsten ombord skulle det mesta av detaljregleringen kunna tas bort och fritt val av redskap, landningsplats, landningstid med mera kunna införas. Det skulle också innebär att det blev rent ekonomiska drivkrafter bakom utvecklingen av nya redskap för att minimera bifångster. Danska fiskare motsätter sig dock en sådan lösning vilket gör att förslaget från DPPO och DFPO är meningslöst. Önsketänkande utan innehåll.
Det senare gäller även förslagen om gödningsmedel. Det går liksom inte att handla med läckage från jordbruket (det verkar som om det är detta som DPPO och DFPO har som tänkbart förslag) och det är också mycket svårkontrollerat. Även satsningar på projekt och samverkan mellan fiskeribranschen och turismen dvs upplevelseturism, att få danskar att äta mer fisk och öka exporten är innehållslösa förslag. Självklarheter, men det är inget som låter sig göras på ett enkelt och planerat sätt. Därför är dessa förslag så som de formuleras av de danska fiskeriorganisationerna också rent önsketänkande
