Pelagiska yrkesfiskare vill ha mer kontroll

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram riktlinjer och förslag som syfta till att förbättra den svenska fiskekontrollen. De har föreslagit 35 olika förbättringsförslag. Det finns inte så mycket att invända mot förslagen men delar av det som idag kallas fritidsfiske borde egentligen klassas som yrkesfiske och kräva fiskelicens. Det gäller turfiske med sådant torskfisketurer, räksafari, hummersafari och dörjfiske efter lax (vilket sportfiskarna kallar trolling). Detta skulle göra kontrollen av hur mycket som faktiskt fiskas mycket bättre och exaktare. Det vore också rimligt om garnfiske och dörjfiske förbjöds fritidsfiskare men det är en annan fråga.

Det framgår också mycket klart att utan elektronisk övervakning (kameror som filmar fångsten ombord) går det egentligen aldrig att få en ordentlig fiskerikontroll. HaV föreslår att ett försök med elektronisk övervakning genomförs:

1. 1. I syfte att förbättra efterlevnaden av landningsskyldigheten samt för att verifiera att utkast registreras i loggboken behöver den pilotstudie med REM-system som rekommenderades i regeringsuppdraget om REM-systemgenomföras. Deltagandet i försöket kan, som föreslås i redovisningen av uppdraget, vara frivilligt eller göras tvingande. I det fall deltagande är tvingande behövs en lagändring. Förutom att utgöra en effektiv kontrollmetod för att upptäcka otillåtna utkast möjliggör också REM-system ökad detaljerad kännedom om var och hur fiske bedrivs genom att GPS-sändare och sensorer innefattas i systemet. Regellättnader bör kunna ges om kunskapen och dokumentationen om de verkliga fångsterna förbättras.

2. 2. I det fall HaV får bemyndigande att införa REM-system som ordinarie kontrollmetod på utpekade fiskerier behöver kontrollinsatser till sjöss anpassas för att komplettera REMsystemet så att de olika kontrollmetoderna kompletterar varandra och genererar en ökad regelefterlevnad. Det är av största vikt att HaV och Kustbevakningen samverkar kring anpassningen av sjökontrollen.

3. 3. Nuvarande regelverk med undantag och hög detaljeringsgrad försvårar både efterlevnad och fiskerikontroll. HaV avser därför att fortsatt verka för att regelverket avseende landningsskyldigheten blir mer kontrollerbart och lättare för den enskilda fiskaren att förstå och följa.

4. 4. I syfte att effektivisera övervakningen och kontrollen av aktuella områden avser HaV att initiera en utredning för att säkerställa uppdrag, mandat och ansvarsförhållanden mellan HaV och Kustbevakningen avseende övervakning av yrkesfisket i Sverige. Som framgår finns det i dagsläget risk att myndigheternas uppdrag överlappar. HaV och Kustbevakningen behöver ha en samsyn kring respektive myndigheters ansvar och uppdrag avseende övervakningen av yrkesfisket genom systemet Sjöbasis. Utredningen ska genomföras gemensamt av HaV och Kustbevakningen.

5. 5. Kunskap om fiskefartyg bedriver fiske eller inte i utpekade geografiska områden med fiskereglering är nödvändig för en effektiv geografisk kontroll. I detta syfte avser HaV att utreda förutsättningarna för användningen av sensorer på fiskeredskapen. Sensorerna skickar information till medlemsstaten när fiskeredskapen används. Sensorer ingår som en del i REM-system som föreslås införas under föregående avsnitt.

Det finns dock ett kompakt motstånd mot detta i delar av fiskarkåren. Men om HaV samtidigt erbjuder lättnader när det gäller ankomstanmälan och redskapsregler kan det ändå går att genomföra ett sådant försök på frivillighetens väg. I det pelagiska fisket kan dessutom sådan övervakning troligen införas utan försök då det pelagiska fiskets organisation, Swedish Pelagic Federation (SPF) vill ha 100-procentig kontroll av sitt fiske:

SPF har en fyrapunktslista avseende kontroller av pelagiska fångster och landningar:

– Vi vill se 100 % inspektioner av våra fångster med full transparens både från fisket och kontrollerande myndigheter.

– Vi efterfrågar egenprovtagning ombord då detta säkerställer bästa möjlighet til artbestämning, när fisken är färsk.

– Detta ska kombineras med ombordprovtagning av observatörer för att säkerställa korrekt bedömning av artsammansättningen och ytterligare bidra till transparens.

– Vi vill även utveckla system ombord för maskinell artbestämning och volymkontroll så att den mänskliga faktorn kan minimeras eller helt uteslutas.

Genom att införa elektronisk kontroll på de pelagiska båtarna kan acceptansen för elektronisk kontroll ökas även bland andra yrkesfiskare.

Som jag ser det är det inte möjligt att ha en riktigt bar fiskerikontroll utan elektronisk övervakning av fångsten. Med lättnader i regelverken när det gäller redskap och anmälningstider med mera kan detta faktiskt bli ett sätt att öka friheten för de enskilda yrkesfiskarna.