Sill och blåvitling från Nordostatlanten förlorar sina MSC-certifikat

Åtta MSC-certifierade fiskerier på sill och blåvitling från Nordostatlanten får sina certifikat indragna på grund av brister i förvaltningen.

– Att kuststaterna som gemensamt förvaltar bestånden inte lyckats komma överens om en fördelning av kvoterna är en besvikelse. Men när ett fiskeri inte klarar att uppfylla MSC:s krav på hållbart fiske, ska det heller inte vara certifierat, säger Linnéa Engström, programdirektör för MSC i Skandinavien och Östersjöregionen, i ett pressmeddelande.

Beslutet att dra in certifikaten innebär ingen brist på MSC-certifierad sill till årets julbord, eftersom fisket påverkas först den 30 december. Den sill som konsumeras nu i jul är fiskad för länge sen. Dessutom finns andra certifierade sillfisken, bland annat i Nordsjön och Skagerak. Ungefär hälften av all MSC-certifierad sill kommer från de suspenderade sillfiskena. Svenska fiskares fiske på detta bestånd är dock litet, framförallt om vi pratar om fiske med svenskflaggade båtar. Det är lite större med danskflaggade båtar.

– Julens sill är inte hotad, men framöver kan det det tyvärr blir svårare och dyrare för företag och konsumenter att få tag i hållbart fiskad sill, säger Linnéa Engström.

För blåvitling finns det inga andra certifierade fiskerier. Här kommer det därför framöver inte vara möjligt att köpa och sälja certifierad fisk. Idag går den mesta av blåvitlingen till fiskmjöl. För att sillen och blåvitlingen ska få tillbaka sin certifiering krävs det att de stater som fiskar på bestånden, dvs EU, Storbritannien, Island, Färöarna, Norge, Ryssland och Grönland sätter sig ner vid förhandlingsborden och finner en lösning för fördelning av kvoterna. Problemet är att Island, Färöarna och Grönland inte vill acceptera den historiska fördelningen av kvoterna utan själva sätter en kvot långt utöver det som de har rätt till. Det är alltså inte ett generellt problem utan ett problem som helt kan hänföras till dessa tre länder.

– Jag hoppas att Sverige, som EU:s röst för ett hållbart fiske, vill vara med och driva på för en bättre förvaltning av alla de pelagiska bestånden i Nordostatlanten. Nu är det inte läge för käbbel, beslutsfattarna måste komma överens, säger Linnéa Engström.

Eftersom kvotfördelningen mellan de kuststater och nationer som fiskar på sill (EU, UK, Island, Färöarna, Norge, Ryssland och Grönland) inte fungerar har den sammanlagda fångsten överstigit den rekommenderade kvoten i många år.  Detta verkar dock i verkligheten ha saknat betydelse för precis som när det gäller makrill finns inga tecken på minskade bestånd när det gäller blåvitling. Något som kan betyda att det inte är fisket eller förvaltningen som är problemet utan beståndsuppskattningarna. När det gäller NVG-sill är det dock lite annorlunda även om beståndet fortfarande anses befinna sig på en hållbar nivå.

Det atlantoskandiska sillbeståndet (NVG-sill, Islandssill) har dock tidigare utsatts för överfiske och beståndet kollapsade på 60-talet så det finns anledning att vara försiktig.

De fyra sillfiskerier som fått sina certifikat suspenderade är:

  • ISF Norwegian and Icelandic herring trawl and seine (Iceland)
  • SPSG, DPPO, PFA, SPFPO & KFO Atlanto-Scandian purse seine and pelagic trawl herring (EU+UK)
  • Faroese pelagic organisation Atlanto Scandian herring (Faroe)
  • Norway Spring spawning herring (Norway)

De fyra fiskerierna för blåvitling som fått sina certifikat suspenderade är:

  • ISF Iceland North East Atlantic blue whiting
  • PFA, DPPO, KFO, SPSG & Compagnie des Pêches St Malo Northeast Atlantic blue whiting Pelagic Trawl
  • Faroese Pelagic Organization North East Atlantic blue whiting
  • Norway North East Atlantic blue whiting
Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!