Mycket väsen för ingenting? Om gråsejsristen och det pelagiska fisket

Det här är enligt SLU historien om hur myndigheternas brist på uppföljning av landningsskyldigheten bidrar till minskat intresse från fisket för att utöva ett mer selektivt fiske. Eller så är det historien om hur en okunnig forskare på SLU hittar på ett problem som inte finns.

En nyutvecklad rist sorterade bort 90 procent av den oönskade fångsten av gråsej utan att påtagligt minska sillfångsterna. Alla, inklusive EU:s förvaltande instanser, var överens: bifångst av gråsej är ett problem i det pelagiska sillfisket i Skagerrak och det selektiva redskapet erbjöd en bra lösning. Ändå används den inte. Det finns en helt rimlig förklaring till det. Den behövs inte. Och de båtar som behöver den verkar använda den.

I samband med reformen av EUs gemensamma fiskeripolitik infördes också en landningsskyldighet som förbjöd så kallade utkast. Fisk av kvoterade arter får inte kastas överbord. Syftet var att uppmuntra ett mer selektivt fiske som fångar rätt arter, av rätt storlek, vid rätt plats och vid rätt tidpunkt, och därigenom minska risken för oönskade bifångster och utkast. För att stötta utvecklingen av selektivt fiske och därmed underlätta för yrkesfisket att klara landningsskyldigheten har SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, startat och drivit sekretariatet för selektivt fiske.

En av de första utmaningar som togs upp av yrkesfisket till sekretariatet var bifångster av gråsej i trålfisket efter sill i Skagerrak, en art som den pelagiska flottan i Sverige inte har tillgång till någon kvot för. För att undvika bifångster fiskades sillen på natten då sejen och sillen inte befinner sig tillsammans. Sillen går högre och sejen djupare i vattnet. För att istället kunna fiska på dagen och samtidigt minska bifångsterna av gråsej föreslog yrkesfisket själva utveckling en ny typ av storlekssorterande rist. Det handlade alltså inte om att undvika bifångster som SLU påstår för det kunde båtarna göra genom att fiska på natten.

Denna lösning innebär att ett galler (även kallat rist) placeras i trålen. Fisk som är för stor för att passera mellan spalterna i gallret leds mot en flyktöppning i trålen där de kan simma ut, medan den mindre sillen passerar genom gallret och därmed fångas i trålen. Rist för separering av önskad fångst från oönskad fångst används med framgång i flera andra fisken, men det har varit svårt att få detta att fungera i det pelagiska fisket på grund av storleken på trålarna.

– Till skillnad från andra typer av rist, som oftast är av metall eller hårdplast, så skulle detta rist konstrueras av gummi. Tanken var att gummits egenskaper som ett hårt men även flexibelt material skulle göra att detta rist kan tryckas ihop då det är ombord på båten för att sen expandera till sin designade form då trålen är i vattnet, säger Mikael Ovegård, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, i ett pressmeddelande.

Gummiristen testades för första gången i kommersiellt fiske 2015. Samtidigt som fisket bedrevs filmades risten och flyktöppningen i trålen med en undervattenskamera. Videoupptagningarna användes för att justera in risten till att fungera optimalt och för att räkna antalet fiskar som lämnade trålen via flyktöppningen.

Resultatet från räkningarna visade att bifångsterna minskade med över 90 %, vilket innebar att mängden bifångst av gråsej minskade från 7,9 % till endast 0,5 % av den totala fångstvikten. Försöken med gummiristen upprepades även 2016. Mängden bifångst in i trålen var då betydligt mindre men den procentuella reduktionen av bifångst var lika stor som året innan.

-Bifångster under 10 % av den totala fångstvikten kan uppfattas som lite men eftersom det pelagiska fisket i Skagerrak landar över 15 000 ton per år (år 2018) så innebär detta att betydande mängder gråsej kan fångas i detta fiske, säger Mikael Ovegård.

På grund av att det pelagiska fisket i Skagerrak inte omfattas av något observatörsprogam, och att de rapporterade fångsterna av gråsej historiskt varit väldigt låga, så var omfattningen av denna bifångst till stora delar okänd innan försöken med gummiristen utfördes.      

Resultaten från detta utvecklingsprojekt presenterades för fiskeindustrin och berörda myndigheter efter varje års försöksfiske. Under 2016 – 2018 presenterades projektet även för förvaltningsinstanser på EU-nivå och uppmärksammades under de årliga förhandlingarna om fiskeregler mellan EU och Norge. I överenskommelsen mellan parterna för år 2018 beslutades det att en arbetsgrupp skulle skapas för att göra en översikt av de tekniska regleringarna för fisket i Skagerrak.

Arbetsgruppen rapporterade tillbaka till EU och Norge under andra halvan av 2018. I rapporten framgår bland annat att även Norge har utfört tester med ett rist i det pelagiska sillfisket under 2016 – 2017. De norska försöken med rist var en uppföljning av en stängning av sillfisket i Skagerrak som Norge införde redan 2008, en stängning som gjordes på grund av för stora bifångster av framförallt gråsej.

De nya norska försöken visade på liknade resultat som det svenska utvecklingsprojektet, bifångster av gråsej var 0,4 % med rist och 5 % utan rist. Baserat på dessa resultat öppnade Norge för pelagiskt sillfiske i Skagerrak igen 1 januari 2018 för båtar som använder rist.

Veckan efter arbetsgruppen presenterat sin rapport summeras frågan om selektivitet i det pelagiska fisket i överenskommelsen mellan EU och Norge som ”bifångster av gråsej i det pelagiska sillfisket i Skagerrak har tidigare varit problematiskt”, ”ett storlekssorterande rist i pelagiska trålar reducerar bifångst av gråsej” och ”den norska delegationen informerar att ett storlekssorterande rist kvarstår som obligatoriskt för norska båtar i Skagerrak”.

– Det pelagiska sillfisket som bedrivs av båtar från EU fick alltså fortsätta fiska utan rist i Skagerrak trots att det är ett krav i Norge. Detta är ett missat tillfälle att minska bifångsterna och att skapa likalydande regler för de länder som deltar i fisket, säger Daniel Valentinsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Intresset från yrkesfisket att utveckla selektivare fiskemetoder var under de första åren av införandet av landningsskyldigheten stort, sekretariatet för selektivt fiske fick år 2015 in 22 förslag från svenska fiskare till selektivare redskap. Det fanns en oro i fiskeindustrin för att införandet av landningsskyldigheten skulle innebära att vissa fisken skulle tvingas stänga innan kvoten var fylld på grund av oönskade bifångster av kvoterade arter.

-Tyvärr följs inte landningsskyldigheten upp, och bifångster och utkast av dessa kan i princip fortsätta på samma sätt som innan införandet av landningsskyldigheten då risken för upptäckt är minimal. På grund av det så har intresset svalnat under senare år och antalet förslag vi får in till sekretariatet har minskat avsevärt, säger Mikael Ovegård.

-Ansvariga myndigheter behöver på allvar vilja kontrollera landningsskyldigheten eller införa skärpta redskapsregler, annars är risken stor att syftet med reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken mot ett selektivare fiske med minskade utkast uteblir, säger Mikael Ovegård.

Att antyda att svenska yrkesfiskare fångar en massa sej som sen slängs ut som Ovegård gör tyder på dålig kunskap om det svenska sillfisket i Skagerak. Traditionellt har bifångster av sej undvikits genom att fiska på natten och det finns säkert många som vill fortsätta med det fisket då det anses vara lugnt, skönt och avkopplande. Båtarna fiskar i lugn takt, besättningen kommer hem varje dag. Och den period på året som detta fiske bedrivs, sensommar och tidig höst, brukar vädret också vara bra. Det är kort sagt ett bra arbete som medger tid med familjen och barnen. Om båtarna fortsätter med nattfiske finns troligen inget behov av rist. Bifångster av sej kan undvikas ändå.

När det gäller danskt sillfiske i Skagerak är omfattningen på fisket begränsat (en femtedel av det svenska fisket). En stor del av de danskflaggade båtar som fiskar sill i Skagerak har svenska besättningar och är svenskägda. De kan förväntas fiska på traditionellt svenskt vis, dvs nattfiske. De flesta andra båtar är små båtar och de har kvoter för sej. Det är inte heller omöjligt för pelagiska danska båtar att tillfälligt låna eller hyra kvot för sej. Behovet av att fiska med rist i Danmark är med andra ord minimalt. Det har inget med implementeringen och kontrollen av utkasten att göra.

Valentinsson (som jag dock antar har kännedom om att fisket bedrivs på natten) och Ovegård hittar på ett problem och en problembild som inte finns.

PS. I det demersala fisket har införandet demersala fiskemöjligheter medfört att räktrålare fått större behov av att land mer fisk. En konsekvens av att stora och aktiva räktrålare missgynnats av fördelningsmodellen. Kräfttrålare har fått möjlighet att landa mer fisk. Sammantaget har detta gjort att behovet av att använda trål med rist minskat. Det betyder inte på något sätt att landningsskyldigheten inte efterlevs.

Av båtarna som fiskar sill i Skagerak är fyra stycken små båtar. GG 39 Rossö,  GG 840 Svanen, GG 683 Rön och GG 690 Vingasand. Två av dess bedriver inget annat fiske. De kommer knappast att köpa en svindyr ny trål för ett fiske som i två fall bara är en mindre del av deras fiske och i två fall är hela deras fiske. Det kanske inte ens finns nån rist framtagen för deras små trålar. Om det blev krav på en trål med rist skulle förmodligen de fyra mindre båtarna sluta med detta fiske och de allra största båtarna skulle därmed gynnas. Den båt som fiskar allra mest, GG 764 Astrid som landar nästan hälften av den svenska fångsten av sill i Skagerak är i huvudsak en snörpvadsbåt och berörs bara i den mån de fiskar med trål av diskussionen.

Vi ska inte heller glömma bort att de pelagiska fiskarn faktiskt krävt kameror för att övervaka fångsten ombord.

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!