De allra flesta människor i Sverige äter fisk (94%). 53% äter fisk eller skaldjur varje vecka. 47% väljer svenskfångat ofta eller altid när de köper fisk och skaldjur. 41 procent av de som besvarat undersökningen uppger att de skulle kunna tänka sig att köpa fiskprodukter gjorda på annan fisk än de normalt sett köper. 84% av konsumenterna anser att det är viktigt att vi har en svensk yrkesfiskekår.
48 procent anser att det svenska yrkesfisket bedrivs på ett ekologiskt hållbart sätt. Bara 12% anser att det svenska fisket inte är hållbart. Uppfattningen hos konsumenterna är att yrkesfiskets miljöpåverkan är betydligt mindre än miljöpåverkan vid produktion av nötkött, fläsk och fågel. En majoritet uppger att de tror att arbetet med att minska miljöpåverkan i samband med fisket fungerar bättre hos svenska yrkesfiskare jämfört med yrkesfiskare i andra länder. En majoritet tror att det svenska yrkesfisket till största delen bedrivs med mellanstora båtar vilket ju är korrekt om vi ser till fångstvärde.
Alla dess siffror kommer från en rapport från Origo Group som de tagit fram för Jordbruksverket. Innehållsmässigt är det en intressant rapport, språkligt är den usel. I stort sett alla textstycken innehåller språkliga fel då ordet ”dem” hela tiden används i stället för ordet ”de”. Ett språkligt fel av denna sort ska inte behöva förekomma i en officiell rapport.
I presentationen som jag lyssnade på under en liten konferens kring rapporten som ordnades av Jordbruksverket återkom inledaren från Origo Group återkommande till att det inte var nån skillnad mellan Västsverige och resten av landet vilket han hade förväntat sig.
Men den förutfattade meningen bygger ju en felaktig uppfattning om Västsverige. Västra Götaland och Halland är utpräglade jordbrukslandskap med inslag av skogslandskap i de inre av Halland, Sjuhäradsbygden och Vättlefjäll/Risveden i västra delarna av Västergötland mot Göta älv. Dalsland är ett rent skogslandskap med inslag av jordbrukslandskap (Dalboslätten). Större delen av Västsverige har ingen som helst koppling till havet. Hade Bohuslän och Göteborg brutits ut så hade detta område sannolikt haft avvikande uppfattningar jämfört med resten av Sverige.
Rapporten visar att svenska konsumenter har en positiv syn på svenskt fiske och fisk som mat. Det är mer intresserade av att äta nya arter än vad branschen tror. Så när det gäller att äta nya arter förefaller det kanska snarare som att fiskhandeln är problemet. Kopplingen mellan fiskare och konsument verkar saknas. Och när den finns går det att få mer betalt för sådan fisk än för sill. Det vittnade yrkesfiskaren Joakim Svensson tydligt om under konferensen. Uppenbart har handlarna och grossisterna inte förstått att det finns goda möjligheter att sälja braxen, id, siklöja, skarpsill och många andra arter som idag inte når fram till konsumenterna. Problemet verkar inte finnas hos yrkesfiskarna och inte hos konsumenterna utan faktiskt hos grossisterna och handlarna. Kanske också hos industrin.
Det är också tydligt att den negativa bild av fisket som förmedlas i media och av miljörörelser har mycket lite med allmänhetens uppfattningar kring fiske att göra. Fisket går i takt med vanligt folk medan miljörörelser och journalister är ute och cyklar. De vet i allmänhet inte vad de pratar men samtidigt bidrar de till att sprid fördomar och felaktigheter. På specifika områden får det negativa konsekvenser. I rapporten avspeglar det sig i en fråga om bottentrålning där en majoritet tror att det är skadligare eller lika skadligt för den biologiska mångfalden än jordbruk. Denna uppfattning är inte riktig.
Vid intensivt jordbruk med spannmåls- eller grönsaksodling utplånas i stort sett all biologisk mångfald på den mark som brukas. Plöjning, harvning, gödsling och besprutning med gift innebär att inget annat än det som odlas växer på området. En åker är en monokultur. Det medför också tillsammans med skörden att väldigt få djur kan leva där. Bottentrålning har inte alls en lika ingripande effekt.
På sand- och grusbottnar innebär bottentrålning ingen påverkan på den biologiska mångfalden överhuvudtaget. På lerbottnar påverkas den biologiska mångfalden men samtidigt kan mängden skaldjur av olika slag faktiskt öka. Bottentrålade bottnar innebär inte monokultur. Bottentrålning är alltså betydligt mindre skadligt för den biologiska mångfalden än jordbruk.
