Ansjovis – hur mycket finns och fiskas i Nordsjön?

På grund av varmare vatten har mängden ansjovis (Engraulis encrasicolus) ökat i Nordsjön. Hur mycket som finns och hur mycket som fiskas och landas är däremot mycket oklart. Klart är att vid den undersökning som gjordes på 2000-talet konstaterades att mängden ansjovis i Nordsjön ökat. Inte på grund av att ansjovis flyttat inte söderifrån utan på grundare av att varmare vatten skapat bättre levnadsförhållanden för ansjovis. Exakt hur mycket som finns och hur mycket som fiskas är däremot mycket osäkert.

Tidigare var Zuiderzee i Nederländerna det viktigaste lekområdet för ansjovis i Nordsjön men det ödelades när en damm byggdes tvärsöver buktens mynning år 1932 och en sötvattenssjö som heter Ijsselmeer skapades. Efter det har det funnits betydligt mindre ansjovis i Nordsjön än det fanns tidigare. Innan byggandet av dammen bedrevs också ett omfattande fiske av ansjovis i området. Senare har även andra dammar byggts vid exempelvis Schelde och andra lekområden för ansjovis har därvid ödelagts. I mitten av 1960-talet hade därför i stort sett allt ansjovisfiske upphört i Nederländerna, bara ett mindre fiske fanns kvar i Waddenzee.  Men på 2000-talet kunde forskare konstatera att ansjovisbeståndet ökat kraftigt.

Ansjovis är en pelagisk stimfisk som vanligen uppehåller sig i ytvattnet under sommaren, medan den lever på ned till 100–150 (i extremfall 400) meters djup under vintern. Den kan tolerera salthalter mellan 5 och 41 ‰, vilket innebär att den tidvis kan utnyttja laguner, estuariemiljöer och flodmynningar som livsmiljö. Födan utgörs huvudsakligen av planktiska kräftdjur och fiskägg samt larver av fiskar, blötdjur och rankfotingar (havstulpaner).

Ansjovis. Bild: Gervais et Boulart. Public domain

Ansjovis i Nordsjön leker under sommaren längs med kusten i Waddenzee/Vadehavet och det varmare havet har gjort lekområdet större, lekperioden längre och leken framgångsrikare. Den rör sig norrut mot Skagerak och norra Nordsjön under sommaren och hösten sprider de sig men finns främst i södra Nordsjön i samma områden som skarpsill i början av hösten. Vi denna tid är de ganska små (i huvudsak under 10 cm). Under vintern påträffas de i alla grunda områden i Nordsjön samt i Skagerak och Kattegatt och är fullvuxna (10-15 cm). De påträffas då i stor utsträckning på Dogger bank och längs den skotska och brittiska kusten men även norr om Jylland i Skagerak och i stora mängder i Kattegatt. Skarpsill uppehåller sig i södra Nordsjön under hela året.

Ansjovisförekomst 1993-2010

Hur mycket ansjovis som faktiskt fångas I Nordsjön, Skagerak och Kattegatt är oklart. Det finns ingen tillgänglig statistik. En av orsakerna till detta är att ansjovis i Nordsjön är en okvoterad fisk. Sannolikt tas det mesta dock som bifångst i skarpsillsfisket i Nordsjön. Eventuellt så räknas det då också som skarpsill vilket ju är dumt då det ger dålig kontroll över storleken på skarpsillsbeståndet. Fisket av skarpsill blir därmed också överskattat. I detta fall används ansjovis främst för tillverkning av fiskmjöl vilket verkar vara ett slöseri med en bra matfisk.

Ansjovis fiskas i stor utsträckning i Biscayabukten och Medelhavet för konsumtion och andra ansjovisarteri världen är mycket viktiga för tillverkningen av fiskolja och fiskmjöl. Anchovetan som fiskas utanför Chile och Perus kuster är världens mest fångade fisk i konkurrens med alaska pollock.

Ansjovis för konsumtion säljs i en mängd former, färsk, torkad, fryst, rökt, konserverad och saltad. Det mesta som säljs som ansjovis i Sverige är dock inte fisken ansjovis utan skarpsill.

Läs mer:

• Ökade bifångster av ansjovis i skarpsillsfisket
• Skarpsill, brisling, ansjovis, sardell och sardin
• Dags att fiska sardiner och ansjovis i svenska och danska vatten?