Guldsparid och dess nära släktingar

Guldsparid (Sparus aurata) som också kallas guldbrax (guldbraxen) och sea bream (gilt-headed bream) är en marin kustfisk som förekommer från strandnära vatten ned till 150 meters djup över olika typer av bottnar. Den kan också tillfälligtvis påträffas i brackvatten. Födan utgörs av olika mindre, ryggradslösa djur (framför allt musslor) och små fiskar. Leken sker på hösten, mellan oktober och december. Ägg och larver är pelagiska. Guldsparid är en protandrisk hermafrodit (dvs. först hane och sedan hona). Den leker som hane tidigast vid 1–2 års ålder och som hona från 2–3 års ålder.

Guldsparid

Arten har sin huvudsakliga utbredning i Medelhavet samt angränsande delar av Svarta havet och Atlanten upp till Atlanten. Den förekommer tillfälligt i Nordsjön och Skagerak på sommaren. Fiske för konsumtion bedrivs i hela utbredningsområdet men den har överfiskats och fisket har minskat avsevärt under senare årtionden. dag fiskas kanske 3 000 ton om året, nästan enbart i Medelhavet. Huvuddelen av det som konsumeras idag odlad fisk. 2018 producerades cirka 220 000 ton i odlingar. De stora odlingsländerna är Turkiet, Grekland, Spanien, Italien, Spanien, Marocko,Tunisien, Algeriet och Egypten följt av Kroatien, Cypern. Portugal och Frankrike. Näst efter lax är det en mest odlade fisken i Europa. Odlingarna kan vara extensiva och sker då i kustlaguner och brackvattendammar eller intensiva i odlingar i kassar i havet på samma sätt som lax eller i bassänger på land.

Guldspariden blir som längst cirka 60 centimeter lång med en största vikt på drygt ett kilogram. Den fisk som föds upp i fiskodlingar slaktas vid en vikt på cirka 500 gram. Den är släkt med oxögonfisk (Boops boops), fläckpagell (Pagellus bogaraveo), havsruda (Spondyliosoma cantharus) och vitblecka (Diplodus sargus) som alla påträffas tillfälligt i Nordsjön och Skagerak.

Havsruda, på engelska black bream, förekommer sällsynt men regelbundet i Skagerak och Kattegatt. Artens övriga utbredning sträcker sig från kusten av mellersta Norge söderut till Angola, och den innefattar även Medelhavet samt angränsande delar av Svarta havet.

Det är en marin fisk som uppehåller sig intill kusten över klipp- och sandbottnar ned till 300 meters djup. Den lever i grupper eller stim och är en allätare med bl.a. alger och små ryggradslösa djur (t.ex. kräftdjur och havsborstmaskar) i dieten. Havsruda är protogyn hermafrodit, (dvs. först hona och sedan hane). Kan bli upp till 60 cm lång men är vanligen kring 30 cm. I Europa sker leken från februari till juli, huvudsakligen under februari–april.

Fläckpagell. Bild: Baron Cuvier. Public domain

Fläckpagell som på engelska kallas både european seabream såväl som blackspot seabream och red seabream kan bli upp till 70 cm lång. Förekommer sällsynt men regelbundet i Skagerak, ännu något mer sällan inåt Kattegatt och i Öresund. Den totala utbredningen innefattar östra Atlantkusten från södra Norge till Senegal samt västra Medelhavet. Har fiskats intensivt i västra Medelhavet och betraktas som överfiskad. Fiskas med trål, pilk och garn. I Spanien finns det även odling av fläckpagell.

Det är en marin art som uppehåller sig nära bottnen ned till 700 meters djup. De vuxna håller sig företrädesvis nära kontinentalbranterna medan yngre individer uppehåller sig närmare kusten, där också leken sker. Fläckpagell lever i större eller mindre stim och livnär sig framför allt av småfiskar, kräftdjur, tagghudingar och andra smådjur. Lektiden varierar med platsen; den inträffar på sensommaren i Nordsjöområdet, på vintern och våren vid Afrika och i Medelhavet. Arten är en protandrisk hermafrodit (dvs. först hane och sedan hona).

Oxögonsfisk eller bogue påträffas mycket sporadiskt i Skagerak och Kattegatt söderut till Skälderviken. I övrigt har arten ett omfattande utbredningsområde, som sträcker sig längs östra Atlantkusten från Nordsjön söderut till Angola och dessutom inkluderar Medelhavet och Svarta havet. en art som kan bli upp till 36 cm lång som lever vid kusten och som rör sig i stim över alla typer av bottnar från ytan ned till 300 meters djup. Unga oxögonfiskar livnär sig av kräftdjursplankton. Vuxna individer äter det mesta – i stor utsträckning alger, kärlväxter och svampdjur. Oxögonfisk har endera en direkt könsutveckling eller växer upp som protogyn hermafrodit (dvs. först hona och sedan hane).

Vitblecka

Vitblecka som också kallas sargo och på engelska också white bream finns från Biscayabukten söderut till södra Afrika, i Medelhavet och Svarta havet samt i västra Indiska oceanen. Den har påträffats vid ett enstaka tillfälle i svenska vatten. Kan bli up till 45 cm lång men är vanligen 20–25 cm. Kring iberiska halvön och I medelhavet fiskas omkring 3 000 till 4 000 ton per år och i Spanien odlas den också.

Det är inte sannolikt med odling av eller fiske av sparider på svenska breddgrader även om varmare hav gör att sparidernas utbredningsområde kommer att utökas mot norr och in i Nordsjön.

Läs mer:

Advertisements
Gilla Anders Svensson på Patreon!