Späckhuggare lär sig stjäla fisk

I Patagonien lär sig fler och fler späckhuggare hur de ska stjäla fisk från backor (långrevar). Det är tydligt exempel på späckhuggarnas stora förmåga att lära sig beteenden av varandra.

Utanför kusten i Patagonien i Sydamerika fiskas de djuplevande tandfiskarna (tandnotingarna, Dissostichus eleginoides) som fiska med backor (långrev). Det här är något som har börjat utnyttjas av de späckhuggare (Orcinus orca) som lever där, som tar för sig av de tandfiskar som fastnat på backornas krokar som kommer upp från djupet.

Några forskare har följt de här späckhuggarna under flera år, och sett att beteendet att stjäla fisk från linorna har blivit allt vanligare. Det verkar bero på att fler och fler individer lär sig det här beteendet av de andra späckhuggarna.

− Det finns massor av mekanismer som måste undersökas för att förstå hur späckhuggarna har lärt sig det här beteendet och hur det sprids mellan individer och grupper. Den här studien är ett steg på vägen, säger Morgane Amelot vid Deakin University i Australien, som har lett studien.

Varför stjäla istället för att jaga?

Överfiske kan enligt forskarna ha drivit på den här förändringen i späckhuggarnas beteende. I takt med att bestånden av tandfiskar har minskat så skulle det ha blivit svårare för späckhuggarna att hitta dem. Något som skulle göra det mer attraktivt för späckhuggarna att plocka de relativt lättfångade bytena från linorna.

Det finns dock vad jag vet inga bevis för överfiske av tandfisk utanför Patagonien så slutsatsen tycks något förhastad. Detta sagt även om det är känt att överfiske förekom för 20 år sen. För det kan ju bara var så att det är enklar att stjäla maten istället för att jaga den själv. Det tycker ju exempelvis sälarna i Östersjön.

I ursprungsartikeln i Biology Letters är det sistnämnda också den huvudsakliga förklaringen som forskarna ger. Att göra överfiske till huvudförklaring verkar vara nåt de fördomsfulla svenska forskarna hittat på men enligt ursprungsartikeln är det dock en möjlig delförklaring.

− Den här studien visar hur mänskliga aktiviteter, genom att ändra tillgången på resurser i ekosystemen, kan leda till att nya beteenden sprids mellan individer inom arter som är kapabla att reagera på förändringar i miljön, skriver författarna i tidskriften Biology Letters.

Späckhuggarna i Skagerak och Kattegatt utanför den svenska västkusten lär inte kunna göra på samma sätt. Dels finns inget backefiske här, dels finns det mängder med sill och makrill som är deras huvudföda.

Havet.nu

En artikel som ursprungligen publicerades på Havet.nu. Har anpassat text så svenska redskapsbeteckningar används. Dessutom har jag använt ordet tandfisk istället för tandnoting då det gör det lättare att förstå den engelska texten som informationen hämtats från. Även en del test har lagts till-

Översättarna på Havet.nu tycks sakna viss grundläggande kunskap om svenska namn på fiskeredskap och kallar backorna (Västverige) eller långrevarna (Syd och Östsverige) för linor. På norska heter det linor och linfiske. Men inte på svenska. En tycker att fisk- och fiskeriforskare borde kunna sånt.

Läs mer om späckhuggare

Gilla Anders Svensson på Patreon!