Så mår svensk fisk och skaldjur

Fisket på marina arter som strömming, gråsej och torsk bör minska medan fisket föreslås kunna öka på bland annat kolja och vitling. När det gäller flera insjöfiskar bedöms fisket på bland annat sik i Vänern och siklöja i Vättern kunna öka. Det visar SLU:s årliga översikt ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten 2021”, som gjorts på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

I rapporten analyserar institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) tillstånd och trender för de mest fiskade arterna i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Rapporten utgör ett viktigt underlag för förvaltningen av fisk- och skaldjursbestånden. Den gör det också möjligt att utvärdera effekter av olika förvaltningsåtgärder.

– Kunskaperna är viktiga för att kunna genomföra en ekosystembaserad förvaltning och arbetet med att skapa balans mellan bevarande, långsiktigt hållbart nyttjande och en rättvis fördelning av naturresurser, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i ett pressmeddelande.

Analyserna bygger bland annat på information om yrkes- och fritidsfisket fångster samt olika typer av systematiska provfisken. Insamlad data analyseras sedan av både nationella och internationella forskare.

– Vårt huvudsakliga mål är att beräkna hur stora bestånden är och om de växer eller krymper. Då kan vi ge råd om fisket kan öka, bör minskas eller om fisket helt bör upphöra. För några arter och bestånd har vi tyvärr inte tillräckligt bra information, varför vissa av våra bedömningar blir mer osäkra. Ibland kan vi inte heller göra någon bedömning alls, säger Stefan Larsson, vetenskaplig redaktör för rapporten och senior miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

I årets rapport ingår 48 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.

Positiv utveckling för några arter

Ett antal internationellt förvaltade arter har visat på en positiv utveckling sedan förra rapporten. Däribland kolja i Nordsjön och Skagerak, vitling i Nordsjön, äkta tunga i Skagerrak och Kattegatt och höstlekande sill i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. På dessa arter bedöms fisket kunna öka.

Även för några av de nationellt förvaltade arterna ses en positiv utveckling och då i synnerhet i de stora sjöarna. Det gäller till exempel för lake och sik i Vänern och Vättern liksom för siklöja i Vättern och Mälaren. Positiva trender syns även för siken i Bottenviken vilket tyder på att beståndstatusen är god och att fångsterna kan öka.

Fiskestopp respektive minskat fiske föreslås för torsk och strömming

För torsken är läget fortsatt allvarligt. I synnerhet gäller detta för det östra beståndet i Östersjön och beståndet i Kattegatt. ICES (Internationella havsforskningsrådet) ger rådet att inget fiske av torsk på dessa bestånd ska ske under 2022. För västra torskbeståndet i Östersjön minskas fisket avsevärt medan det för fisket i Nordsjön och Skagerak inte sker någon större förändring.

Även för flera sillbestånd ges råd om minskat fiske eller fiskestopp. Vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön bör till exempel inte fiskas alls. I Bottniska viken minskas strömmingsfisket något och för sill/strömming i centrala Östersjön (utom Rigabukten) sker en tydlig minskning.

– Strömmingen i Östersjön är småvuxen och lekbeståndet krymper samtidigt som fiskeridödligheten ligger över gränsvärdet för ett hållbart fiske. Då måste fisket minskas, säger Stefan Larsson.

Sämre för Vätterns röding och gäddan vid Östersjökusten

I Vättern har rödingbeståndets återhämtning avstannat och det finns tendenser till en negativ utveckling.

– Särskilt verkar det som att rödingarna inte längre är lika stora, vilket kan indikera ett för högt fisketryck, säger Stefan Larsson.

För de kanske två mest populära arterna inom fritidsfisket, abborren och gäddan, ser det både bra och dåligt ut. För abborren är situationen generellt bra i de stora sjöarna. Bestånden av abborre i framför allt Mälaren och Hjälmaren. För abborren längs kusten har situationen varit relativt stabil under en längre tid, men då bestånden inte bedöms växa är rådet för kustabborren att fångsterna inte bör öka.

För gäddan i stora sjöarna råder databrist. Bedömning kan endast göras för Vänern, där Sveriges Sportfiske och Vattenvårdsförbund bidrar med dataunderlag. Rådet är att fångsterna inte bör öka. Även för kustgäddan saknas data och enligt försiktighetsprincipen bör därför fångsterna inte ökas i Bottniska viken. I Egentliga Östersjön är situationen för gäddan kritisk, med kraftigt försvagade bestånd på flera håll.

– Orsak till detta antas bland annat vara de negativa effekter de ökande bestånden av storspigg har på gäddan och att gäddan är en viktig bytesart för de ökande populationerna av säl och skarv, säger Stefan Larsson.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!