Det är inte bottentrålningen som är problemet

Det förekommer utkast av fångad fisk i allt fiske. I sportfisket anses det vara jättebra och de kallar det ”catch & release”. Ingen har aning om överlevnadsgraden vid sådant fiske. Det kan kanske vara så att de flesta fiskar som släpps ut igen faktiskt dör. Det mest sannolika är dock att det är hög överlevnadsgrad på den fisk som släpps tillbaka.

I yrkesfisket finns det också utkast. De flesta utkast är helt lagliga. Det gäller när fisken är okvoterad som exempelvis krabba, skrubba, läppfiskar och sandskädda. Också det är hög överlevnadsgrad som exempelvis för kräfta, krabba, rockor och rödspätta i vissa fisken är det tillåtet. Till slut är också utkast de minimis-reglerna (så små utkast att de inte påverkar fiskeridödligheten) tillåtna för arter som skarpsill, tobis, vitlinglyra, blåvitling, långa och vissa fisken även av kolja, sej, guldlax, torsk och tunga. Pigghaj och andra arter som inte får lova att fiskas måste kastas ut.

Men utkast får aldrig ske på det sätt som i skett i Lysekils hamn. Långt efter att den fångats. Hade de hajar och rockor som fångats där släppts ut direkt efter fångst hade det varit helt lagligt. Men som det nu gjorts är det olagligt.

Bottentrålning

Många skyller de inträffade på bottentrålning och hävdar att det säkerligen är en trålare som fångat den utkastade pigghajen och rockorna. Ingen vet dock om det handlar om en liten kustnära trålare eller om det handlar om kustnära garnfiske. För det kan lika gärna handla om en liten kustnära fiskebåt som fiskar med garn.

Bottentrålningen är inte problemet i sammanhanget. Det är inte heller nåt problem i de flesta andra sammanhang. I vissa fall kan bottentrålning till och med vara bra.

Exempelvis är det väl känt att biomassan vad det gäller räkor och kräftor ökar vid bottentrålning. Uppgrumlingen av vattnet med bottensediment gör antagligen att det får mer att äta. Samtidigt är det helt klart att andra arter tar stryk. Vissa djur och växter på botten som exempelvis en del fiskarter, koraller, sjöpennor med flera blir mycket färre eller försvinner helt. Det gäller dock enbart på lerbottnar.

På sandbottnar har bottentrålning egentligen inga negativa effekter. Strömmar och vattenrörelser orsakade av vinden påverkar sandbottnar mycket mer än vad bottentrålning gör. Bottentrålningens har därför ingen mätbar effekt på sandbottnar. På bottnar av grus är påverkan också väldigt liten.

Bottentrålning har i de flesta fall marginell påverkan på bottnarna.

Svenska vatten

I svenska vatten i Skagerak och Kattegatt är det dock i huvudsak lerbottnar så det går inte att hävda att det inte har nån negativ effekt i svenska vatten. Samtidigt skulle vi inte kunna äta räkor och kräftor om vi inte hade bottentrålning. För räkfisket finns inget alternativ. Burfiske skulle inte kunna ersätta bottentrålningen av kräftor då det int ekan burfiskas i den mängd som skulle behövas eller en i en stor del av de vatten där kräfta trålas.

Dessutom innebär småskaligt burfiske en mycket sämre arbetsmiljö än trålning. En person som ägnar sig åt burfiske på heltid förstör snabbt sin kropp. Burfiske är dessutom mer beroende av vädret vilket gör inkomsterna mer osäkra.

I Östersjön förekommer inget svenskt bottentrålsfiske idag med undantag av siklöjefisket i Bottenviken som sker på sandbottnar. Nåt eventuellt problem med bottentrålning i svenska vatten i Östersjön finns inte.

Vad kan göras?

Det finns några enkla saker att göra för att få bättre kontroll av utkast i olika fisken. En åtgärd är att införa överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket. Det skulle minska fiskeflottan kraftigt. Antalet räktrålare skulle minska till mindre än hälften och antalet kräfttrålare skulle minska något.

Att införa kameraövervakning (CCTV, REM) av fångsten ombord skulle ge bättre kontroll av fångsten och utkasten. De olagliga utkasten skulle minska avsevärt i den mån det finns olagliga utkast i nån större skala. I Danmark har det storskaliga pelagiska fisket beslutat sig för att frivilligt införa kameraövervakning. I kräftfisket med bottentrål i Danmark har regeringen beslutat att kameror ska installeras ombord för att övervaka fångsten.

En ökad användning av selektiva redskap skulle minska risken för utkast ytterligare. Detta är dock svårt att uppnå i Sverige då de räktrålningen och en stor del av kräfttrålningen bedrivs med selektiva redskap. I det pelagiska fisket kan dock ökad användning av sejrist och exkluder innebär mindre bifångster i ett fiske där bifångsterna faktiskt redan är små.

För att minska skador på bottnarna kan vissa områden undantas från trålning och sådana åtgärder är redan vidtagna i Skagerak och Kattegatt. Över 30% av havsbotten är skyddad i dessa hav genom trålfiskeförbud och totala fiskeförbud. Långt över målet som finns för andelen skyddat hav. Vill vi äta räkor och kräftor går det inte att minska andelen som trålas mer än marginellt.

Läs mer:
Gilla Njord på Patreon!