Gustav Hemming är en centerpartist från Stockholm. Han har noll koll på verkligheten och vill i praktiken förbjuda yrkesfiske till förmån för de rika stockholmarnas fritidsfiske. Han hittar på fakta. Exempelvis påstår han att det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön (industrifisket) slagit ut det småskaliga kustnära fisket. Det är ett påstående som fullständigt saknar belägg och bevis. En lögn.
Sanningen är att det kustnära fisket i huvudsak försvann från Stockholms skärgård på 1960-talet och 1970-talet. Detta är välbelagt, bland annat i en rapport från Havsmiljöinstitutet från 2021, Fisket i Stockholms skärgård under historisk tid.
Det kustnära fiskets försvinnande
Huvudorsakerna till det försvunna fisket i Stockholm skärgård var att fastigheterna och gårdarna köptes upp av stockholmare som ville ha dem som fritidshus. Eftersom fisket i huvudsak bedrevs med stöd av enskild rätt innebar detta att fisket inte längre kunde bedrivas. En annan viktig anledning var larmen om stora mängder miljögifter i fet fisk från Östersjön.
Sill/strömmingsfisket tycks ha fortsatta på oförändrade nivåer fram till 1980 men i och med EU-inträdet 1995 och Livsmedelsverkets avrådan från att äta fet fisk från Östersjön försvann hela marknaden för sill/strömming från Östersjön.
Händelseförloppet är alltså omvänt. Det kustnära fisket försvann först. Detta på grund av rika stockholmares köp av skärgårdsfastigheter. Samtidigt upphörde sillfisket för konsumtion på grund av gifter. Konsumtionsfisket av sill hade innan dess lett till en kraftig minskning av sillbeståndet i Östersjön på grund av överfiske. Därefter kollapsade torskbestånden på grund av överfiske på 1980-talet. Överfisket var möjligt då det på den tiden inte fanns några kvoter eller fiskerättigheter.
När konsumtionsfisket i stort sett försvunnit och torskfisket kraschat började västkustfiskare att istället fiska sill/strömming i Östersjön till foder och fiskmjöl. Det är det viktigaste svenska fisket idag. Liksom det miljövänligaste och klimatvänligaste.
Fritt fritidsfiske
När fritidsfisket släpptes fritt i Östersjön på 1990-talet ledde detta snart till ett omfattande överfiske av arter som abborre, gädda och gös. Så omfattande att bestånden minskade kraftigt och det kvarvarande kustnära yrkesfisket förlorade därmed ytterligare fiskemöjligheter. Problemen med fritidsfiskets överfiske kvarstår fortfarande. En konsekvens av överfisket av kustnära rovfiskar var att spiggen ökad i antal.
Stora spiggbestånd har sen ytterligare förvärrat läget då spiggen äter upp yngel och ägg för bland annat abborre, gädda, gös och vårlekande sill. Dessutom har en explosiv tillväxt av antalet skarvar och sälar lett till att de äter en stor mängd fisk. Detta har också påverkat det kustnära fisket mycket negativt.
Till slut har vi de senast åren fått se en uppvärmning av vattentemperaturen i Östersjön. Enligt tysk forskning har det lett till att leken för den vårlekande sillen i södra Östersjön misslyckas. Eventuellt är det på samma vis när det gäller vårlekande sill även längre norrut.
Industrifisket har alltså haft noll betydelse för det småskaliga fiskets kollaps. Gustav Hemming är helt enkelt en verklighetsfrämmande pajas. Tyvärr en pajas med makt.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.