Fiskbestånden och fisket som hotas av fritidsfisket

Fritidsfiske utgör ett stort hot mot ett antal fiskarter i framförallt Östersjön och de stora insjöarna. Dessutom utgör fritidsfiske på sina håll ett allvarligt hot mot småskaligt och kustnära fiske. Detta enligt rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten 2021”.

Bland annat hotas det småskaliga kustnära fisket på abborre, gös och gädda i Östersjön av ett alltför omfattande fritidsfiske. Även det småskaliga kustnära fisket I Östersjön av lax, liksom bestånden av lax, röding och öring i de stora sjöarna såväl som bestånden av öring i havet hotas av fritidsfisket. I de stora insjöarna och längs Österjsön kust konkurrerar fritidsfisket direkt med det småskaliga kustnära fisket för alla nämnda arter utom öring i Västerhavet som inte fiskas yrkesmässigt.

Andra fisken där det småskaliga kustnära fisket eller bestånden hotas av fritidsfisket gäller hummer på Västkusten samt flodkräfta och signalkräfta i insjöar.

Dessutom förekommer en omfattande olaglig försäljning (svart försäljning) av vissa arter från fritidsfisket. Det gäller exempelvis hummer, gös, signalkräfta och makrill. Olaglig försäljning av flodkräfta, lax och öring förekommer troligen också.

Abborre

Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån uppskattades fritidsfiskets behållna fångster av abborre i de fem stora sjöarna, Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön till mellan 259 ton och 81 ton per år, mellan åren 2014 och 2018. Detta kan jämföras med i medeltal 70 ton per år i yrkesfiskets landningar under perioden 2014– 2020 sammanlagt i fyra av sjöarna.

Fiske med handredskap utgör den största delen av fritidsfiskets fångster av abborre och har beräknats stå för ungefär 90 procent av fritidsfiskets totala fångster. Inför 2018 justerades en del frågor i enkäten. I stället för att fråga efter endast behållen fångst kunde man nu ange behållen respektive återutsatt fångst per art. Det kan vara en delförklaring till varför 2018 års fångst har gått ner. Statistiken för fritidsfisket 2019 är för osäker med ett så stort konfidensintervall att den inte kan redovisas. Säkerheten i fritidsfiskets data skulle stärkas av mer omfattande och separerad statistik per sjö.

Östersjön

Fritidsfiskets fångster av abborre i Östersjön uppskattas vara betydligt större än yrkesfiskets. Merparten av fångsterna i fritidsfisket efter abborre i Östersjön görs i Bottniska viken (Bottenviken och Bottenhavet) samt i mellersta Östersjön. Uppskattningarna baseras på relativt få svar i enkätundersökningar, och osäkerheten i uppskattningarna är stora. I södra Östersjön uppskattas fritidsfiskets fångster vara mindre än i övriga delar av Östersjön och osäkerheterna så stora att inga siffror redovisas här

Av det totala uttaget av abborre i Östersjön (alla länder) bedöms fisket stå för cirka 36 procent, fåglar cirka 51 procent (av vilket skarven står för knappt 40 procent) och sälen cirka 13 procent. Siffrorna är osäkra uppskattningar. Fisket är i huvudsak fritidsfiske och andelen är antagligen underskattad.

Fisketryck

SLU menar i sin senaste rapport att på grund av dåliga data om fritidsfiskets fångster och hur mycket abborre som faktiskt dödas av säl och skarv så får fisket av abborre inte ökas. Mer tillförlitliga data rörande fritidsfiskets fångster och effekter av predation från fåglar och sälar skulle möjliggöra säkrare rådgivning. Då abborren uppträder i lokala bestånd måste upplösningen i datainsamlingen öka innan råd på en mer precis geografisk skala kan ges. Fångsterna bör minskas i Egentliga Östersjön, Bottenhavets och Bottenviken yttre kustområden, där rekryteringen av abborre är svag.

Enligt SLU bör inte fångsterna av abborre ökas i Vänern och Vättern men kan ökas i Hjälmaren och Mälaren trots dåliga data.

Flodkräfta

Det förekommer inget yrkesfiske efter flodkräfta längre och de flodkräftor som eventuellt säljs i handeln kommer från odlingar. Däremot förekommer ett ganska omfattande husbehovsfiske i de delar av landet där arten fortfarande finns kvar, men statistik saknas för hur stora fångster det rör sig om. Sannolikt säljs en del av dessa fångster svart.

Enligt SLU vore det bra om det hade funnits yrkesfiske då det skulle innebär ett indirekt skydd för flodkräftan.

Ett hållbart fiske med lokal styrning fungerar som ett indirekt skydd för flodkräftan. När fiskare tillåts behålla sin fiskekultur och fisket är bra, blir incitamentet för illegal utsättning av signalkräfta lågt. Rådet i konsumentguiden försämrar dessutom möjligheterna till inkomster, för de flodkräftodlare som också bidrar till bevarandearbetet, genom att producera utsättningsmaterial för restaurering av flodkräftbestånd i sjöar och vattendrag.

Även om i stort sett allt som fiskas upp konsumeras av de som fiskar, säljs det mindre mängder odlade flodkräftor för höga summor (upp till 1 200 kronor per kg). Det höga värde som flodkräftan har, ekonomiskt och kulturellt, är mycket gynnsamt för bevarandet. Så länge det finns en efterfrågan, och flodkräftan uppskattas högt, kommer fiskare och allmänhet lokalt att arbeta för att den ska skyddas från signalkräftor och kräftpest.

En förutsättning för att lyckas med bevarandearbetet är enligt SLU att underlätta möjligheterna till fortsatt fiske på arten. Fisket i sig utgör därmed inte problemet för arten utan är i stället en del av lösningen. Yrkesfiske för försäljning är en del av lösningen. Fritidsfiske är det inte.

Gädda

Gädda fiskas i första hand av fritidsfiskare. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån fångas mest gädda i sjöar och vattendrag och totala fångsterna var ungefär tre gånger större än på kusten 2020. Fritidsfiskets behållna fångster av gädda i alla Sveriges sjöar och vattendrag beräknades till mellan 528 och 1 040 ton 2020 och återutsatt fångst beräknades till mellan 2 603 ton och 4 945 ton.

Enligt enkätundersökningarna var fångsten av gädda i de fem största sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön) mellan 57 och 215 ton per år 2014–2015 (95 procent konfidensintervall), vilket innebär att landningar av gädda var större i fritidsfisket än i yrkesfisket. Sedan 2018 har fritidsfiskets landningar av gädda i de stora sjöarna enligt uppskattningarna varit ungefär jämnstora med yrkesfiskets landningar.

Uppgifterna av fritidsfisket fångster är dock mycket osäkra. De flesta fritidsfiskare rapporterar inte sina fångster och de uppgivna siffrorna är i praktiken inget annat än gissningar. Sannolikt är de kraftigt underskattade.

Östersjön

Tillgängliga data för att bedöma beståndsstatusen hos gädda längs Östersjökusten tyder på att bestånden i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdar och längs öppna kuststräckor är kraftigt försvagade, och att de sannolikt har varit minskande under de senaste 20–30 åren. Förekomsten av årsyngel av gädda i dessa områden är mycket låg. I Östersjöns innerskärgårdar fungerar rekryteringen i allmänhet bättre och här finns också generellt goda bestånd av vuxen gädda.

Fisketryck

Fisket (dvs fritidsfisket) av gädda i Östersjön bör enligt SLU minskas och i Bottniska viken får det inte ökas. Detta på grund av den höga dödligheten på grund av säl och skarv samt otillräcklig kunskap om fritidsfisket. Fångstråd kan enligt SLU inte ges för Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön då det saknas underlag för bedömning. Det finns ingen fiskerioberoende övervakning riktad mot gädda. Även underlag från fritidsfisket saknas i stor utsträckning. Sådana underlag skulle göra det möjligt att ge ett bättre biologiskt råd.

Gös

Gös är en eftertraktad art i fritidsfisket, inte minst vid trollingfiske och spinnfiske, samt under senare år även vid vertikalfiske i den fria vattenmassan. En mindre andel gös i fritidsfisket fiskas med mängdfångande redskap som nät och ryssjor.

Fritidsfiskets behållna fångst av gös i inlandsvatten inklusive stora sjöarna uppskattades 2020 till mellan 115 och 1 493 ton. Uppskattningarna är mycket osäkra. För 2019, då gös landad i yrkesfisket i de fyra största sjöarna var totalt 505 ton, utgjorde motsvarande fångst i fritidsfisket samma år uppskattningsvis 1–14 procent av den totala landade gösfångsten (yrkesfiske plus fritidsfiske). Ingen statistik på fritidsfiskets fångster i de stora sjöarna finns tillgänglig för 2020 på grund av statistiskt oacceptabla osäkerheter.

Östersjön

I Östersjön fångas gös huvudsakligen i Ålands hav, södra Bottenhavet och norra Egentliga Östersjön. I yrkesfisket, som främst sker med nät, har landningarna minskat kraftigt under de senaste årtiondena. Fritidsfisket efter gös i Östersjön är betydligt mer omfattande än yrkesfisket. Den största delen av fritidsfiskets landningar, nästan 90 procent, tas med handredskap.

Under 2014 uppskattades fritidsfisket längs den svenska kusten landa mellan 9 och 64 ton gös, jämfört med knappt 14 ton i yrkesfisket samma år. Osäkerheten är stor i skattningarna av fritidsfiskets fångster och under senare år anses uppgifterna så osäkra att de inte ens redovisas av SLU i rapporten. Fisketrycket från fritidsfisket anses idag vara alldeles för högt.

Fisketryck

I de stora sjöarna (Mälaren, Hjälmaren och Vänern) bör fisket av gös inte öka. Huvudanledningen är hårt fisketryck och dålig kunskap om storleken på fritidsfisket.  Fisket av gös som främst utgörs av fritidsfiske bör enligt SLU minskas i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken på grund av den höga dödligheten på grund av skarv och dåliga kunskaper om fritidsfiskets uttag.

Hummer

Yrkesfiskets i Sverige officiella landningar under år 2020 var 22 ton. En betydande del av fångsterna tas i dag av fritidsfiskare. Fritidsfisket syns inte i den officiella landningsstatistiken, men 2007 uppskattades det stå för så mycket som 90 procent eller mer av alla redskap och cirka 75 procent av landningarna och 2014–2016 uppskattades det stå för 85 procent av redskapsanvändningen. Men fritidsfisket kan mycket väl stå för en ännu större andel av fisket än vad uppskattningarna ger vid handen.

Hummerbeståndet har minskat kraftigt sen 1950-talet och orsaken är ett alltför omfattande fritidsfiske. En stor del av fritidsfisket fångster säljs förmodligen olagligt. Det omfattande fritidsfisket har lett till att hummerbeståndet överfiskats kraftigt.

SLU kan inte ge ett exakt fångstråd kan inte ges då den nuvarande totalfångsten inte är känd och faktiska referenspunkter inte beslutade. De menar dock att fisket, dvs främst fritidsfisket då det står för den överväldigande delen av fisket, måste minska i Kattegatt och Skagerak.

Lax

Fritidsfiskets landningar utgör en stor andel av de totala landningarna av lax i de stora sjöarna. I allmänhet dubbelt til fyra gånger så stora som yrkesfiskets landningar. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån redovisas fritidsfisket sammantaget för de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön (dock finns inte lax i Hjälmaren, Mälaren och Storsjön).  Något som gör direkta jämförelser med Vänerns respektive Vätterns yrkesfiskelandningar svåra.

För 2019 skattades laxlandningar i de stora sjöarna till 8–81 ton. För 2013, 2016, 2017 och 2020 redovisas ingen skattning av landningar i de stora sjöarna då de bedömdes som alltför osäkra av SLU.

Östersjön

Enligt den fiskestatistik som SLU Aqua sammanställt till ICES arbetsgrupp Working Group on Baltic Salmon and Trout (WGBAST) låg de totala svenska landningarna av östersjölax 2020 på 316 ton jämfört med 338 ton året innan⁷ (figur 3). Fiskestatistiken baseras på rapporterade landningar i yrkesfisket och skattade landningar samt expertbedömningar i fritidsfisket. Majoriteten av landningarna 2020 (209 ton) fångades i yrkesfisket.

Av yrkesfiskets landningar fångades 207 ton inom kustfisket med fällor. Yrkesfiskets landningar av lax i älvar (enbart odlad lax) har ökat sedan början av 2000-talet och var 61 ton 2020, vilket var väl över medelvärdet på 40 ton för de senaste 15 åren. Sedan 2013 förekommer inget svenskt riktat havsfiske efter lax.

Av sportfiskets landningar 2020 (122 ton) står spöfiske för 57 procent (70 ton), trollingfiske för 13 procent (15,5 ton), husbehovsfiske (icke-licensierat fiske med fasta redskap, not och nät) för 17 procent (21 ton), och avelsfiske (fisk som används till avel av utsättningsfisk) för 13 procent (15 ton). År 2020 låg andelen sportfiskelandningar på ca 51 procent av de svenska totallandningarna i Östersjön (räknat i landad lax). Sannolikt är dessa uppskattningar en stor underskattning då fritidsfiskare och sportfiskare i allmänhet inte redovisar sina fångster. Troligen säljs också en del av fritidsfisket olagligen till konsument.

Kattegatt och Skagerak

De icke-kommersiella landningarna (fritidsfiske och avelsfiske) av lax i Kattegatt och Skagerak har sedan slutet av 1990-talet ofta vida överstigit yrkesfiskets landningar och fritidsfisket i vattendrag har (förutom 2011–2014) successivt ökat sin andel av den totala landade fångsten. År 2020 rapporterades 14,1 ton landad lax från fritids- och avelsfisket i älvarna på västkusten (41 procent vild lax och 59 procent odlad lax), varav landningar i fritidsfisket var cirka 12,6 ton.

Fritidsfisket i havet längs Västkusten är av okänd omfattning och vi redovisar inga fångstuppskattningar från fritidsfiskestatistiken för Havs- och kustfisket som sammanställs genom nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån då de anses allt för osäkra av SLU.

Fisketryck

SLU menar att fisket av lax i Vänern och Vättern vilket i huvudsak är fritidsfiske inte bör öka. Vild lax får inte fiskas alls och förmodligen bör utsättningar av odlad lax minska. I Vättern är det framförallt riskerna för vild röding och öring som gör fritidsfisket av lax till ett problem. ICES (Internationella havsforskningsrådet) menar att det havsbaserade laxfisket (inte fisket vid kusten) i Östersjön bör vara noll. I Sverige handlar det i stort sett bara om fritidsfiske.

Enligt ICES råd kan dock visst fiske vara möjligt om en tids- och rumsanpassad förvaltning implementeras. Kustfiske i Ålands hav och Bottniska viken fångar bara lax från älvar i Bottniska viken. Ices anser att om havsfisket i Bottniska viken och Ålands hav kunde begränsas till det befintliga kustfisket under lekvandringen (maj–augusti), skulle en total havsfångst på högst 75 000 laxar (i båda kommersiellt fiske och fritidsfiske) kunna tas i dessa områden.

ICES rekommenderar att lax inte ska fiskas på Västkusten förutom lax från vattendrag där bestånden har full reproduktionskapacitet. Några sådan vattendrag finns inte vilket betyder att fritidsfisket av lax på Västkusten helt borde upphöra. Nåt yrkesfiske förutom det traditionella fisket i Rolfsån finns inte.

Makrill

Makrill är en viktig art inom fritidsfisket i Västsverige och Skåne. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån har den landade delen av fångsten av makrill inom svenskt fritidsfiske uppskattats till 456–1 352 ton årligen under 2013–2019.

År 2020 överstegs detta och 1 627 ton makrill behölls inom svenska fritidsfisket⁴. Största delen av fångsten fiskades i Skagerak. Yrkesfisket landade samma år 3 671 ton, nästan allt från Nordsjön. Fritidsfisket fångar alltså mycket mer makrill i Skagerak och Kattegatt än yrkesfisket. En hel del av fritidsfisket fångster säljs svart. Nåt hot mot makrillbeståndet utgör inte fritidsfisket av makrill men den olagliga  kan innebär att småskaligt yrkesfiske av makrill utsätt för illojal konkurrens och prisdumpning från fritidsfisket.

Röding

I de stora sjöarna finns röding bara i Vättern. En större andel av fångsterna av röding i Vättern antas i dag ske inom fritidsfisket. År 1993, det sista året då det ännu var obligatoriskt att rapportera sin fångst för samtliga fritidsfiskare, stod fritidsfisket för 38 procent av årsfångsten. En enkät från Länsstyrelsen i Jönköpings län 2010, som riktade sig till fiskare i sjöns närområde, indikerade landningar på 30 ton. Yrkesfisket har minskat kraftigt sen 1993 och numera landas unegfär 8 ton årligen, Fritidsfisket står alltså för huvuddelen av fisket.

SLU anser att röding utsatts för överfiske under de senaste årtiondena. Det är fritidsfisket som är skyldiga till detta överfiske. Dessutom anser SLU att det finns alldeles för dåliga data från överfisket. Enligt SLU ska fångsterna av röding inte ökas.

Signalkräfta

I dag finns fiskbara bestånd av signalkräfta i huvuddelen av Hjälmaren och Vättern samt i delar av Vänern. Beståndet av signalkräfta i Mälaren, som till en början utvecklades gynnsamt, minskade kraftigt efter 2000, men har under de senaste åren återigen förbättrats.

Den totala fångsten i fritidsfisket av signalkräfta i över 6 000 sjöar och vattendrag i hela landet har 2020 beräknats till 1 700 ton. Siffrorna, som baseras på tidigare enkäter och uppskattningar, är mycket osäkra vilket också visas av att den beräknade medelfångsten åren 2000 till 2020 varierat mellan 400 och 2 200 ton. Sannolikt är de en kraftig underskattning. I siffrorna för hela landet ingår också fångster av flodkräfta till en liten del (några få procent). troligen finns en hel del olaglig försäljning av signalkräfta från fritidsfisket.

Enligt SLU bör fisket av signalkräfta minska i Vättern medan det inte får öka i Hjälmaren och Vänern. Rådet är märkligt då signalkräfta enligt EU är en invasiv art och därför inte borde omfattas av något skydd. Om arten fiskas ut i en sjö är det ju att se som bra. Samtidigt har signalkräfta stor ekonomisk betydelser så yrkesfisket är sannolikt intresserade av att arten inte överfiskas.

Sik

Uppskattningarna av fritidsfiskets landningar av sik från Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken är osäkra, men uppgifter tyder på att omfattningen är betydande, vilket även stöds av en regional enkätstudie utförd av Länsstyrelsen i Gävleborg där det beräknade uttaget från fritidsfisket i regionen var högre än uttaget från det kustnära yrkesfisket. Fritidsfisket är inget hot sikbestånden men det småskaliga kustnära fisket är sannolikt utsatt för illojal konkurrens från fritidsfisket genom olaglig försäljning och prisdumpning.

SLU menar att fisket i Östersjön och Bottenhavet inte bör öka medan det kan öka i Bottenviken.

Öring

Fritidsfisket efter öring är stort i Vänern, speciellt genom trollingfiske. Även i Vättern domineras fritidsfisket av trollingfiske. Ett visst fiske med spö från land förekommer också och i mindre omfattning även nätfiske. På senare tid görs nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån (SCB). För åren 2016, 2017 och 2020 redovisar vi inga fångstuppskattningar i fritidsfisket från de stora sjöarna då dessa anses vara allt för osäkra.

I SCB:s statistik redovisas fritidsfisket sammanslaget för de stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön), vilket gör bedömningen av fritidsfiskets omfattning i respektive sjö mycket svår. För 2014 uppskattades fritidsfiskets landningar på öring i de stora sjöarna till 7–48 ton, för 2015 till 3–234 ton, 2018 till 6–43 ton och för 2019 10–81 ton (figur 2). År 2019 uppskattade SCB dock att fångsterna i Vänern och Vättern stod för 30 respektive 21 procent av totala fångsten (behållen och återutsatt) i de stora sjöarna (Hjälmaren 3 procent, Mälaren 16 procent, Storsjön 6 procent, flera sjöar 24 procent).

Yrkesfisket i Vänern landar cirka 4 ton per år och yrkesfisket i Vättern ungefär lika mycket. Fritidsfisket är alltså mycket större än yrkesfisket.

Östersjön

Fritidsfiskets landningar i Östersjön och Öresund är mycket osäkra. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån, landade fritidsfisket 126 ton i Östersjön 2013 (Bottniska viken 12–69 ton, mellersta Östersjön 20–89 ton, södra Östersjön 4–59 ton) och 144 ton i Östersjön 2014 (Bottniska viken 11–110 ton, mellersta Östersjön 11–119 ton, södra Östersjön 2–43 ton). Siffrorna är sannolikt underskattningar.

För åren 2015 till 2020 är fångsterna för ett eller flera områden, och därmed totalfångsten i Östersjön, för osäkra för att redovisas. Fritidsfiskets fångster av öring i havet är troligen flerdubbelt större än inom yrkesfisket, med reservation för stor osäkerhet.

Kattegatt och Skagerak

Enligt SLU fångas havsöring i Skagerak och Kattegatt nästan uteslutande i fritidsfisket med nät och handredskap längs kusten och i vattendragen. Omfattningen av fritidsfisket med nät och spö i Västerhavet är ofta dåligt känd. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och Statistiska centralbyrån landade fritidsfisket 35 ton på västkusten under 2014 (Kattegatt 6–40 ton och Skagerrak 2–22 ton) och 79 ton under 2015 (Kattegatt 5–53 ton och Skagerrak 3–97 ton). SLU redovisar inga skattningar för 2013 och 2016–2020 då de anses vara för osäkra.

Fisketryck

Enligt SLU bör fisket inte ökas i Vänern och Vättern. Det råder mycket stor osäkerhet om hur stora fångsterna från fritidsfisket är. Enligt ICES bör fisket av öring, dvs framförallt fritidsfisket, minskas i Östersjön och Bottenviken och inte öka i Bottenhavet. SLU rekommenderar minskat fiske (dvs minskat fritidsfiske) av öring i Kattegatt och Skagerak.

Vad kan göras?

För att åtgärda problemen som fritidsfisket orsakar för olika fiskbestånd måste fisket minskas. Det stora grundläggande problemet är databrist.

Kontrollen måste bli enklare och rapporteringen måste förbättras för att det ska vara möjligt att minska fritidsfisket utan att införa generella förbud.

Ett båtregister bör införas. Fritidsfiskare bör få rapporteringstvång för fångster av gös, hummer, flodkräfta, makrill, lax, röding och öring. Även när det gäller abborre, sik och gädda bör nog rapporteringstvång övervägas. När det gäller hummer bör det också övervägas om fisket inte ska reserveras för yrkesfiskare. Trollingfiske av lax till havs bör troligen förbjudas. Trolling och utterfisket av laxfiskar i de stora sjöarna bör sannolikt regleras hårdare.

I de havsområden av Sverige (Östersjökusten från gränsen till Blekinge och upp til gränsen mot Gävleborg) där fisket traditionellt varit reglerat genom enskild fiskerätt bör den fria fiskerätten avskaffas och fritidsfisket regleras genom att fiskekort säljs på samma sätt som i svenska insjöar. Även i de stora sjöarna bör fiskekort införas. Med fiskekort blir det också lättare att kräva och få rapporter av landad mängd fisk från fritidsfisket. Fiskekort underlättar också andra typer av regleringar som maxantal fiskare och antal fångade fiskar som tillåts.

Dessutom bör lokala förbud införas på många håll och fiskebegränsningar i form av maxantal införas på många platser vid behov.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!