Regnbåge – en invasiv art?

Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) är en laxfisk som naturligt finns i Stilla Havsområdet från Mexico över Kanada  till Kamtjatka och andra delar av asiatiska Ryssland. Den finns i vandrande bestånd och bestånd som lever i sötvatten hela livet. På så sätt påminner den om öringen när det gäller levnadssätt.

Regnbåge. Bild: Duane Raver. Public domain

Regnbåge i sitt naturliga utbredningsområde

Inom regnbågens naturliga utbredningsområde varierar levnadssättet, men det överensstämmer i stort med det hos öring (Salmo trutta). Arten finns i två ursprungliga former. En som vandrar mellan floder och hav (steelhead trout) och en som lever stationärt i sötvatten trots att de klarar att vandra ut i havet (rainbow trout).

Den form som har blivit införd till Sverige för att odlas och sättas ut i vattendrag är ursprungligen den ickevandrande formen. Regnbåge kan leva i vattentemperaturer från nästan nollgradigt till 25 grader, men trivs bäst i vatten som är ungefär 12 grader varmt. Arten finns från ytan och ner till djup på 200 meter. De livnär sig på smådjur som kräftdjur, sniglar, vatteninsekter och flygande insekter samt fiskar och fiskägg.

Men även i Sverige förekommer dock att silverblanka regnbågar av steelhead-typ som rymt från havsbaserade odlingsanläggningar vandrar upp i vattendrag för att leka. Livslängden för regnbåge kan uppgå till 11 år.

Regnbåge i Sverige

Regnbåge finns inte naturligt i Sverige. Den har med flit planterats in och finns numera i precis hela landet i sportfiskesjöar. Den har spridit från sjöarna och det finns numera vildlevande bestånd bland annat längs Skånekusten och södra Östersjökusten liksom i en del sjöar.

I allmänhet misslyckas leken men i takt med ökande vattentemperaturer har det blivit vanligare att leken lyckas. Lekande fisk har konstaterats i vattendrag från Skåne och upp till Mälardalen samt på Gotland. Det har blivit ganska vanligt med lekande bestånd i Sydsverige men det tycks inte ha lett till några varaktiga bestånd mer än i undantagsfall. Orsaken till att regnbågen inte etablerat sig i Sverige är inte klarlagd men det kan vara att regnbåge leker på våren vilket kan innebär brist på föda eller för kallt vatten.

När leken lyckas så måste regnbåge betraktas som en invasiv fisk. I det sammanhanget är det inte förvånande att länsstyrelser börjar bli allt mer tveksamma till att tillåta utplantering av regnbåge.

Länsstyrelsen i Värmland har exempelvis sagt nej till i stort sett alla sportfiskeklubbar som vill plantera ut regnbåge i de sportfiskesjöar som de redan tidigare planterat ut regnbåge i. Detta har mötts med ett ramaskri från sportfiskare som inte tycks se några problem med regnbåge när de planterat ut den. Men samtidigt så gormar de i högan sky varje gån regnbågar rymmer från en fiskodling. Den märklig dubbelmoral måste jag säga.

Sjukdomar och andra problem

Regnbågen är inte naturlig i Sverige och den ställer troligen till problem för många andra fiskar i de vatten där den planterats ut eller i de vatten där den spridits genom rymningar. Enligt sportfiskare stör den harrens lek och är säkerligen störande även för öring, sik och många andra fiskar. Kanske också för lax. Det är alltså i högsta grad rimligt att det blir stopp för utplantering av regnbåge.

Importen och utplanteringen av regnbåge har också medfört introduktion och spridning av parasiter och sjukdomar såsom Gyrodactylus salaris och furunkulos (Aeromonas salmonicida). Det ska nämnas att även utsättning av öring i nya vatten har lett till en spridning av gyrodactylus. Ursprungligen kom dock parasiten hit genom inplantering av lax från Baltikum på 1950-talet.. Gyrodactalus har lett till omfattande skador på det ekologiska systemet och stora problem för inhemsk lax. Kostnaderna för bekämpning har varit enorma. Allt för att sportfiskarna tycker att det ska ha lite kul.

Sportfiskares dubbelmoral

Vi kan i det här sammanhanget konstatera att sportfiskare och deras organisationer inte egentligen är naturvänner. De skiter i naturen så länge de har nåt att fiska. De planterar gärna ut invasiva arter eller potentiellt invasiva arter om de är roliga att fiska och skiter i konsekvenserna. Men om samma fisk sprider sig från kommersiella odlingar blir de mycket upprörda.

Det vill gärna riva bort vattenkraftverk och dammar. Inte i första hand för naturens skull utan främst för att de sak få mer att fiska. I sammanhanget skiter de fullständigt i behovet av el för att komma bort från fossila bränslen. Klimatet tycks vara underordnat deras eget nöjesfiske. Det är uppenbart att sportfiskare är experter på dubbelmoral.

Läs mer:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!