Karin Pleijel är miljöpartistisk politiker i Göteborg. Hon har drivit igenom ett förslag om skolmåltider som är osannolikt korkat och dumt. Det innebär förbud mot bottentrålad fisk i skolorna i Göteborgs kommun. Förslaget saknar all form av verklighetsanknytning då det i praktiken förbjuder fisk som mat i skolorna. Nästan all matfisk är fångad med bottentrål. Bara en mycket liten del är fångad med backor (långrev) eller andra kroksredskap som dörj och pilk eller med garn.
Matfisk
I Sverige fångas i princip ingen vanlig matfisk som torsk, sej, kolja, rödspätta, kummel och rödtunga med annat än bottentrål. Rödspätta fiskas dock med snurrevad av en enda båt. En mycket liten del fångas med pilk och garn. Så ska det köpas svenskt blir det nästan ingen fisk i skolan.
I Norge fångas en liten del av torsken med backor och i Danmark finns det en del garnfiske av matfisk men det är i jämförelse med trålfisket en mycket liten del av fisket. I Danmark och Norge finns det också snurrevadsfiske. Internationellt fångas kummel (hake) och hoki till stor del med backor och bläckfisk med automatpilk. Den överväldigande mängden torsk, kolja, sej, kummel, alaska pollock med mera fångas dock med bottentrål. Fisk som fångas med backor är i allmänhet dyrare än fisk som fångats med trål.
I princip blir det nästan bara sill, makrill, tonfisk och andra pelagiska fiskar som kan serveras i skolorna med det beslut som som tagits i Göteborg. Även odlad lax och regnbåge går förstås bra. Sill och makrill fiskas i Sverige främst med flyttrål men även med garn. Odlad lax från Sverige finns inte idag, men däremot odlad regnbåge. Så ska vi hålla oss till svenska råvaror i skolorna blir det bara sill/strömming, makrill och regnbåge. Tonfisk fiskas inte alls i Sverige men internationellt fiskas det med snörpvad eller backor. Sill, makrill och andra pelagiska fiskar fångas ofta med snörpvad i andra länder men mest med flyttrål.
Beslutet om att inte servera bottentrålad fisk i skolorna slår alltså direkt mot det småskaliga svenska fisket. För fisket med bottentrål är i huvudsak ett småskaligt fiske. Och utan detta bottentrålsfiske i stort sett ingen svenskfångad fisk.
Jordbruk
Karin Pleijels uttalande om att bottentrålning är som att hugga ner skogen för att jaga älg är också otroligt dumt. Hon vet helt enkelt inte vad hon pratar om. Man kan nästan säga att hon ljuger så hon tror sig själv.
Bottentrålning liknar istället främst hur jordbruk bedrivs. För att odla mat plogas marken. Det innebär att den biologiska mångfalden minskas och att allt som växer i marken förstörs. Med hjälp av maskiner och gifter skapas monokulturer utan någon som helst biologisk mångfald.
Jordbruk skadar marken mycket mer än vad bottentrålning skadar havet. Nog för att bottentrålning innebär att ekosystemen på botten förändras men det skapar inga monokulturer som jordbruket gör. Det är fortfarande biologisk mångfald men med annorlunda artsammansättning och något färre arter. Men det är inte som i jordbruket, bara en art.
Bifångster
i bottentrålsfisket blir det bifångster och en del av bifångsten kasat ut igen. Det gäller dock bara okvoterade arter och arter som det råder fiskeförbud för. Det mesta som kastas ut i det svenska bottentrålsfisket är sandskädda och skrubbskädda men även del rockor. För sandskädda och skrubba saknas en marknad. Ingen vill ha dessa fiskar trots att det är bra matfiskar som dessutom är mycket billiga. Pigghaj kastades tidigare också ut men får numera landas. Dessutom bedrivs en stor del av fisket med ristförsedda bottentrålar. Det minimerar bifångsten och utkasten
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.