Fjärsing (Trachinus draco) är en marin art som sommartid uppehåller sig på ett djup av endast 5–25 meter. Den ligger nedgrävd i mjukbotten under dagen men kan röra sig fritt under gryning och skymning. Föredrar sandiga eller gyttjiga bottnar. Fjärsingen överraskar sitt byte med plötsliga anfall. Födan utgörs huvudsakligen av räkor, havsborstmaskar samt mindre fisk som smörbult och tobis.
Fjärsing: Bild: Wilhelm von Wright. Public domain
Lektiden sträcker sig från juni till augusti, och leken sker nära stranden. Äggen är ca 1 mm i diameter och pelagiska liksom larverna. Under vintern uppehåller sig fjärsing på djupare vatten, ned till 150 meters djup.
Kroppen är långsmal och ihoptryckt. Den kan bli upp till 53 cm lång och väga 1,8 kg (vanligtvis mindre). Färgen är grön till gröngul och brun, ofta med blå till svarta tecken. Den har två ryggfenor. Den främre är liten, med giftiga fenstrålar. Det finns även en giftig tagg på gällocken. Giftet är oftast inte dödligt för människan, men vållar svåra smärtor.
Av allt att döma har fjärsing blivit vanligare under de senaste åren. Allt mer fjärsing fångas av sportfiskare invid land. Det innebär också att risken för stick från fjärsing ökat. Den kan ligga nergrävd i sanden på stränderna. Det är lätt att trampa på den och sticka sig på taggen.
Periodvis har det också funnits ett mer omfattande yrkesfiske efter fjärsing. Det vore väl förmodligen en intressant art att fiska på idag när den blivit allt vanligare.
Läs mer:
