Bottentrålning och bottenskador. Allt som en bottentrål kommer i kontakt med kommer sannolikt att störas. Men bestående skador beror på naturen hos de växter och djur som lever på havsbotten. Till exempel i lera eller sandmiljöer är de flesta arter anpassade till störningar. Detta eftersom lera och sand lätt påverkas av stormar och strömmar. Bottentrålning i dessa livsmiljöer kan döda eller skada en procentandel av de växter och djur som lever där. De flesta återhämtar sig dock snabbt om inte området trålas ofta.
Å andra sidan kommer bottentrålning över känsliga livsmiljöer som mjuka koraller på djupt vatten och svampar att ta decennier eller århundraden att återskapa.
I huvudsak bestämmer fem faktorer effekten av bottentrålning på havsbotten:
- Hur ofta en trål kommer i kontakt med havsbotten.
- Hur djupt drevet tränger in i underlaget.
- Frekvensen av trålning.
- Utarmningshastigheten (vilken procentandel av bentiska ryggradslösa djur som dödas av varje trål).
- Återhämtningshastigheten för inhemska organismer efter en trål.
Bottentrålning sker huvudsakligen på grus-, sand- eller lerbottnar. Utarmningshastigheter varierar mellan 4,7 – 26,1 % enligt en granskning från 2023 av bottentrålfiske. Återhämtningsgraden varierar från ungefär 29 – 68 % per år, beroende på underlaget. Jämfört med markbunden livsmedelsproduktion, där utarmningen är nära 100 %, och återhämtningen tar årtionden, kan bottentrålning anses vara hållbar.
Att hantera trålningspåverkan på havsbotten handlar om att ge det fiskade området tid att återhämta sig och att stänga eller begränsa områden med känsliga livsmiljöer. Men utrustningsförbättringar och ny teknik hjälper också till. I nordiska farvatten har exempelvis så kallade flygande tråldörrar börjat användas. De rör inte botten vid trålning.
God förvaltning
God förvaltning är dock visat sig var det viktigaste för att bevara havsbottnens livsmiljö effektivt. Ett dokument från 2022 granskade havsbottnens status i välförvaltade områden runt om i världen och fann att det mesta av havsbotten i stort sett var intakt.
Med hjälp av en relativ bentisk poäng (RBS) som grovt översätts till andel intakta bottnar, kartlade forskare det mesta av havsbotten i de välförvaltade bottentrålsfisken som finns. De fann att för de flesta områden är över 80 % av livet på botten intakt.
Diagram som visar relativ utarmning från bottentrålning i flera regioner runt om i världen. Utarmningsnivå av bentisk flora och fauna i regioner där tråldata finns tillgängliga. Från Pitcher et al. 2022 och återges i Hilborn et al. 2023
Adriatiska havet har haft förvaltningsproblem i årtionden, men det mesta av resten av världens förvaltade bottentrålfiske har inte särskilt stor inverkan på de bentiska ekosystemen (bottenekosystemen).
Brist på förvaltning som tillåter intensiv bottentrålning är ett problem, särskilt i fattiga områden som inte har råd att sköta sitt fiske eller genomdriva bestämmelser. Regionerna i figuren ovan gränsar mestadels till rikare länder som har råd att förvalta sitt fiske effektivt (trots Adriatiska havet).