Varför ett ITQ-system var nödvändigt

Varför ett ITQ-system var nödvändigt. Innan indivuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) infördes i det pelagiska fisket i Sverige bestod den pelagiska fiskeflottan i Sverige av omkring 80 fiskebåtar med dålig lönsamhet och dåliga arbetsförhållanden. Dessutom var tjuvfiske vanligt och det fanns gott om olagliga landinhra och felaktiga redovisningar. Fisket var inet hållbart på något sätt. Varken ekonomiskt, arbetsmiljömässigt eller för fiskbestånden. Det var nödvändigt att göra något.

INternationellt har en mass olika åtgärder prövtas för att få ner antalet fiskebåtar och endast ett sätt hade visat sig fungera. Överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) och idag har i stort sett alla fiskerinationer TFC i någon form. I Europa är det förmodligen bara Tyskland som inte har det och i Sverige är det bara det pelagiska fisket som har det men inte. räkfisket, kräftfiske och fiskfisket.

Det pelagiska systemet

Idag är det nästan 30 fiskebåtar som ingår i det pelagiska systemet. Hälften från Västkusten och hälften hemmahörande i Östersjön. Kapaciteten i fiskeflottan har anpassats tlll resursen med andra ord. Vilket var syftet med införandet av TFC. Båtarna med bas längs Östersjöns kuster har dessutom tillgång till en indiviuellt tilldelad regional kvot. Dessutom finns det en fri och gemensam kustkvot som ett 50-tal båtar fiskar på. Cirka 20 av dessa båtar finns i Norrland, cirka 20 i Östersjön inklusive Öresund och resten på Västkusten.

När TFC-system infördes fick alla existerande båtar en tilldelning i enlighet med hur mycket de fiskat historiskt sett. Många valde därefter att sälja sin tilldelning och sin båt för att lämna det pelagiska fisket. En del av de som lämnade det pelagiska fisket satsade istället på torskfiske i Östersjön eller räkfiske och kräftfiske i Västerhavet. De som satsade på torskfiske i Östersjön drog en nitlott för idag finns det inget torskfiske kvar. Och de som satsade på räkfiske och kräftfiske är idag i en bekymmersam situation då fisket pressas från alla hål med minskade kvoter, vindkraftsparker och begränsningar av var de får fiska. Lönsamheten är låg.

Ett TFC-system fungerar så att en fiskebåt äger alltså rätten att fiska en viss mängd fisk ett visst år. De äger inte fisken i sig. Det är ingen ägadenrätt utan en så kallad nyttjanderätt.

Nyttjanderättigheter

Det är väldigt vanligt i Sverige med nyttjanderätter och yrkesfisket är inte unikt. Nyttjanderätter används även när det gäller gruvbrytning, rennäring, jakt, insjöfiske, vattenkraft, vindkraft och radio- och telefonimaster. Dessutom är det vanligt när det gäller mark (tomträtter), jordbruk (arrenden), skogsbruk (arrenden), vägar (servitut), färskvatten i brunnar (servitut) och säkert på en hel del andra områden. Det är enligt mitt sätt att se det ett mycket bättre system än äganderätt eller fri tillgång till en resurs.

Konsekvensen av införandet av TFC i det pelagiska fisket blev färre kvarvarande båtar, länsamt fiske och en bra arbetsmiljö. Kapaciteten i fisket anpassades snabbt till resursens storlek. För att det inte skulle bli för få båtar infördes maxgränser för hur stora fiskerättigheter en fiskebåt kunde ha. Dessutom infördes regionalkvot för båtarna i Östersjön och en kustkvot för de mindre båtarna. I Östersjön och Bottenhavet ingår även mindre trålare bland de som kan fiska på kustkvoten.

Kustkvoten

Kustkvoten utnyttjas aldrig fullt ut. Samtidigt fiskas det ungefär lika mycket vajre år och det finns nör det gäller ladningarna inga tecken på at kustfiskarna inte har tillräckligt med fisk att fånga. Kustkvoten fiskas helt enkelt inte upp. Skulle det nån gång behövas mer fisk till kustkvoten finns det mekanismer för att hantera det. För 2025 är kustkvoten i Östersjön 3 000 ton och i Bottenhavet är den 1 500 ton. Kustkvoten för skarpsill i Östersjön är 1 000 ton.

Fördelning av fiskerättigheter i Östersjön

När det gäller fiskerättigheterna för sill i Östersjön dominerar båtar från Östersjöns kuster medan båtar från Västkusten dominerar innehaven av fiskerättigheter för skaprsill såvl som sill i Bottenhavet. Under 2025 har den andel som västkustbåtar innehar ökat på grund av att en stor del av östkustbåtarnas tilldelning är regionalkvot. Det då den totala kvoten på sill ökat rejält för 2025.

Fiskerättigheter för sill i egentliga Östersjön (östra Östersjön) 2024, namn, ton

1. SIN 602 Courage, 1 841,3
2. VY 242 Vestland, 1 540,2
3. VK 190 Scanö, 1 444,4
4. VY 33 Britton, 758,4
5. SG 40 Miraculix, 703,5
6. GG 505 Lövön, 699,0
7. KR 59 Solana, 524,5
8. VY 43 Mindy, 516,1
9. GG 207 Torland, 337,9
10. GG 218 Västfjord II, 245,5
11. GG 204 Tor-ön, 225,4
12. GG 82 Wijkland, 200,0
13. GG 64 Astrid Marie, 170,1
14. VY 23 Seiland, 164,7
15. GG 70 Marie, 127,7
16. GG 203 Ginneton, 123,7
17. GG 206 Ahlma, 103,6
18. GG 229 Clipperton, 84,7
19. GG 840 Svanen, 32,1
20. GG 330 Carmona, 31,6
21. GG 39 Rossö, 11,3
22. GG 210 Vera C, 2,8

Fiskerättigheter för sill i Bottenhavet 2024, namn, ton

1. GG 218 Västfjord II, 3 335,2
2. GG 173 Grace, 1 907,1
3. GE 49 Arcadia, 1 822,3
4. GG 207 Torland, 1 278,4
5. GG 229 Clipperton, 775,6
6. GG 505 Lövön, 471,2
7. GE 73 Almy, 94,1
8. GG 206 Ahlma, 87,6

Fiskerättigheter för skarpsill i Östersjön och Bottenhavet 2024, namn, ton

1. GG 64 Astrid Marie, 6 403,3
2. GG 207 Torland, 5 477,4
3. GG 229 Clipperton, 4 988,4
4. GG 206 Ahlma, 4 443,1
5. GG 203 Ginneton, 3 925,5
6. GG 218 Västfjord II, 2 757,6
7. GG 330 Carmona, 2 700,1
8. SIN 602 Courage, 2 380,7
9. GG 505 Lövön, 1 997,2
10. VY 242 Vestland, 1 025,9
11. GG 840 Svanen, 782,0
12. VY 33 Britton, 758,8
13. VK 190 Scanö, 652,3
14. VY 43 Mindy, 529,6
15. SG 40 Miraculix, 388,4
16. GG 204 Tor-ön, 239,5
17. GG 39 Rossö, 228,2
18. GE 49 Arcadia, 152,8
19. KR 59 Solana, 112,2
20. GG 1226 Clippfjord, 104,2
21. GG 173 Grace, 95,6
22. GG 70 Marie, 33,1
23. GE 73 Almy, 29,8
24. VY 23 Seiland, 28,4
25. GG 82 Wijkland, 20,0

Båtar med GG-nummer är från västkusten och Göteborgsområdet. Resten av båtarna är från Östersjökusten. De stora båtarna från Västkusten (GG 64 Astrid Marie, GG 207 Torland, GG 229 Clipperton, GG 206 Ahlma, GG 203 Ginneton och GG 330 Carmona) fiskar främst i Nordsjön och Nordatlanten. De mellanstora båtarna (GG 204 Tor-ön, GG 218 Västfjord II och GG 505 Lövön) fiskar främst i Östersjön och Bottenhavet. Resteranade båtar med GG-nummer är små båtar som fiskar både pelagiskt och demersalt (med tre undantag, GG 70 Marie, GG 210 Vera C och GG 1226 Clippfjord som inte fiskar pelagiskt alls utan i huvudsak kräfta). GG 840 Svanen, GG 39 Rossö och GG 82 Wijkland fiskar även kräfta och fisk medan GG 173 Grace också fiskar kräfta, räka och fisk.

Läs mer:

• Landningar av sill och skarpsill från Östersjön 2024
• Svenska landningar av sill 2024
• Svenska landningar av skarpsill 2024
• Om överförbara fiskerättigheter (ITQ)
• TFC (ITQ) innebär en regionalt balanserad fiskeripolitik
• TFC (ITQ) gav färre stora båtar men ingen minskning av antalet små båtar
• Införandet av ITQ i det pelagiska fisket