SLU:s preliminära rödlista för fiskar

SLU:s preliminära rödlista för fiskar. För en månad sen publicerade SLU Artdatabanken de preliminära bedömningarna för sin nya rödlista. Fram tills att den nya rödlistan publiceras gäller ”Rödlistade arter i Sverige 2020”. Den nya rödslitan ska publiceras i april 2026.

I arbetet med den nya rödlistan bedömer SLU Artdatabanken tillståndet och trenderna för Sveriges arter utifrån befintlig information och med hjälp av ett hundratal artexperter. Genom att publicera de preliminära bedömningarna vill SLU Artdatabanken ge alla som har kompletterande data eller kunskaper möjlighet att bidra. Det är möjligt att ge kommentarer och reaktioner på samt komma funderingar om den preliminära rödlistan fram till den 15 september

42 fiskarter av total 128 bedömda finns på den preliminära rödlistan. Häften av dem anses uppfylla kriterierna för att vara hotade. Av dessa anses 8 arter akut hotade vilket är den allvarligaste hotnivån. Det innebär att arten löper extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd i svenska vatten. En av dess arter är torsken, som i den senaste bedömningen från 2020 endast betraktades som sårbar. Arten har minskat med över 80 procent i svenska vatten de senaste 30 åren.

Torsk

Torsken runt Sveriges kuster är uppdelad i flera från varandra isolerade bestånd. På 1980-talet fanns arten i Bottenhavet, men därifrån har den helt försvunnit. Även i Kattegatt är den nästan borta.

I egentliga Östersjön finns två reproducerande bestånd, det östra och det västra. Dessa har också minskat kraftigt. Minskade syrehalter i vattnet har minskat antalet möjliga lekområden för torsken och för det östra beståndet idag finns endast djupområdet vid Bornholm kvar. Om detta säger Henrik Svedäng från Stockholms universitet följande:

– Nedgången för östra beståndet av torsk i Östersjön har många orsaker av vilka alla inte är klarlagda. Nedgången för västra torsken, i likhet med torsken i Kattegatt för omkring 20 år sedan, beror på allt för stort uttag under alltför lång tid. Tyvärr har också tillfälliga uppgångar också övertolkats, vilket lett till för höga fiskekvoter.

Ett grundläggande problem har varit att det i allmänhet tagit för lång tid innan torskfisket stoppats. Detta även om nedgången under de senaste 10 åren i huvudsak beror på syrebrist (på grund av övergödning), klimatförändringar och sälspridda parasiter så borde fisket ha stoppats tidigare. I Kattegatt handlade det dock också om för stort fiske.

Sedan 2019 råder förbud mot riktat yrkesfiske på det östra torskbeståndet och 2022 stoppades fisket på det västra beståndet I Östersjön. Även fritidsfiske efter torsk är idag förbjudet. I Kattegatt förbjöds torskfiske flera år innan dess. Trots förbudet mot torskfiske har torsken inte återhämtat sig.

En viss förbättring sågs enligt Östersjöcentrum tidigare hos det östra beståndet. De menar också att det nu minskar det igen. Lekbiomassan är idag mindre än 80 procent av vad den var på 1980-talet. Detta samtidigt som tillväxten hos de enskilda fiskarna minskat kraftigt och konditionen försämrats. Den viktigaste orsaken till att torsken inte kommer tillbaks är sannolikt ett allt varmare hav orsakat av klimatförändringar. I det läget spelar det ingen roll vad som görs. Torsken i Östersjön och Kattegatt är nog dödsdömd.

Andra akut hotade arter

En annan art som är akut hotad är ål. Fisket är förbjudet på Väskusten men det borde bli förbjudet i hela landet. Västkustfiskarna storfjällig skoläst och bleka (lyrtorsk) är fortsatt akut hotade i Sverige. Det gäller även hajarna håbrand och håkäring. Arterna havskatt och havsnejonöga har gått från att vara starkt hotade till akut hotade på den nya preliminära rödlistan.

Två fiskarter är klassade som nationellt utdöda i Sverige. Det är slätrockan och atlantstören. Slätrockan var under 1800-talet och fram till början av 1900-talet vanlig i Skagerak och Kattegatt. Därefter minskade en kraftigt. Sen 1990-talet förekommer den inte längre i Sverige. Den har också försvunnit helt från många andra europeiska kustområden och klassas som akut hotad globalt.

Atlantstören kom till Europa från Nordamerika under medeltiden och fångades regelbundet i Sverige i slutet av 1800-talet Men den försvann i början av 1900-talet. Sedan 2024 pågår försök med att återintroducera den i Göta älv.

Sillen

På den preliminära rödlistan går sillen från att vara livskraftig till nära hotad i Sverige. Sammanlagt har arten minskat i Sverige med drygt en fjärdedel de senaste 15 åren. Minskning har enbart skett i västra Östersjön under denna tid. Beståndet i västra Östersjön har kollapsat på grund av et varmare hav. Dvs på grund av klimatförändringar. För de övriga sillbestånden i Östersjön, Bottenhavet, Kattegatt; Skagerak och Nordsjön finns det ingen motsvarande kollaps utan de verkar må bra.

Även laxen har gått från att klassas som livskraftig till nära hotad, liksom öring och piggvar.

Några ljusglimtar finns också på den nya rödlistan. Karpfisken asp har gått från att vara nära hotad till att klassas som livskraftig, och laken har gått från att klassas som sårbar till nära hotad.

Rödlistans kategorier

Kunskapsbrist (Data Deficient, DD)
Nära hotad (Near Threatened, NT)
Sårbar (Vulnerable, VU)
Starkt hotad (Endangered, EN)
Akut hotad (Critically Endangered, CE)
Nationellt utdöd (Extinct, EX)

Läs mer:

• Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
• Storskaligt fiske håller sig till reglerna
• Östersjötorsken kommer inte att återhämta sig
• Varför återhämtar sig inte torsken i Östersjön?